ÖVER EN MILJARD - 1.000.000.000 - HAR REGERINGEN KASTAT I SJÖN

ÖVER EN MILJARD - 1.000.000.000 - HAR REGERINGEN KASTAT I SJÖN

Oseriös coaching istället för reella arbetsmarknadsåtgärder
Istället för en utbyggd arbetsförmedling i kombination med utbildning och upprustning av bostäder och vägar har pengarna satsats på en rad oseriösa företag som skall vara som regeringen säger coacher för arbetslösa. Det är den största skandalen sedan högerregeringen tillträdde. Detta har uppmärksammats av Rapport i SvT . Man har av ideologiska skäl inte velat satsa på det som ger resultat utan på något borgerligt alternativ och så uppstod arbetscoachingen. Någon har under resan mumlat att coaching knappast hjälper om det saknas jobb, varför man istället borde satsa på utbildning och igångsätta olika offentliga arbeten. Nej, det skulle lukta för mycket socialdemokrati.

Sanslöst mycket pengar utan resultat.
Sen lågkonjunkturen slog till har antalet företag som antingen startats eller bytt inriktning mot omställning exploderat. 20 000 kronor per arbetslös får företagen för att coacha arbetslösa kollektivanställda och förkorta arbetslösheten. Över en miljard kronor betalades ut under årets första sex månader i omställningsstöd från Trygghetsfonden, den organisation som står bakom stödet. "Många tror att det finns lättförtjänta pengar och det gör det också. Att syssla med omställningsstöd har blivit en guldgruva. Vi måste vara kritiska mot oss själva, vi skulle ställt större krav på företagen och på Trygghetsfonden", säger Per Källvik, ombudsman på IF Metall i Trollhättan.

Inga kompetenskrav ställs
De ska coacha arbetslösa kollektivanställda till nya anställningar. Men det är lite jobb för dyra pengar som utförs. Rapports granskning visar nu att TSL, organisationen bakom stödet, inte ställer särskilt höga krav på företagen på deras lista som levererar omställningsstöd. Det räcker med att man inte har kriminell verksamhet! En del åberopar erfarenheten som arbetslös som enda merit.

Bara två procent har fått jobb
SvTs granskning av omställningsstödet visar också att få av de som fått hjälp av coachen har varit nöjd med coachingen. "Jag behöver ingen terapeut, det hade varit bättre att pengarna öronmärkts för en utbildning." "Det är sanslöst mycket pengar för att få lära sig hur en arbetsintervju går till." "Oseriöst så det skriker om det." är några av omdömena i vår enkät som har haft en hög svarsfrekvens. Den har skickats till 500 arbetslösa kollektivanställda i Västsverige och besvarats av 345. Snittbetyget på en skala från 1 till 10 hamnar på 4,1 över hur nöjd man varit med omställningsstödet och bara hälften har fått träffa sin coach ensam och mer än en gång. Trots att man på hemsidan för Trygghetsfonden utlovar ett individuellt omställningsprogram. Och endast fem av 345, inte ens två procent av de som besvarat vår enkät har lyckats få ett nytt jobb tack vare hjälpen man fått av sin arbetscoach från konsultföretagen.

Litar mer på siffrorna från coacherna än från de arbetslösa själva
På Trygghetsfonden säger man att man litar på sina egna siffror. Men dessa siffror är de som coacherna själva rapporterar in. Man har inte frågat dem som utnyttjat stödet vad de säger. "Omställningsstödet fungerar väldigt väl i de flesta fall", säger Tomas Petti på Trygghetsfonden, som inte alls tror att det "finns företagare som försökt sko sig på lågkonjunkturen eller lätt har tjänat mycket pengar". Guldgruva eller ej. Det är många av omställningsföretagen som omsatt miljonbelopp sen lågkonjunkturen slog till. Enmansföretagaren Joakim Aldsten driver omställningsfirman i Skaraborg och han har coachat 80 stycken under ett år. För det har han fått 1,6 miljoner kronor. "Jag gör inte det här för pengarna, mer för min personliga utveckling och för att jag vill hjälpa", säger han som själv fått arbete som coach utan andra särskilda kunskaper.

Misshushållning med offentliga medel
Pengarna skulle naturligtvis ha öronmärkts för utbildning, provanställningar, igångssättande av offentliga arbeten o likn. Det finns alltid en rad driftiga entreprenörer som kan utnyttja situationen om det finns en regering som är beredd att spendera. Men detta är liksom upplåning till skattesänkningar för de välbemedlade ytterligare en skandalös användning av offentliga makt att föranstalta om oseriösa och hutlöst dyra arbetsmarknadsåtgärder

2009-10-16, 00:10 Permalink
Andra bloggar om: Arbetsmarknadsåtgärder Arbetsmarknadspolitik Utbildning Offentliga satsningar Arbetsförmedling Coaching Högerregeringen

Kommentar av Tomas Petti - 16 oktober 09:41, 2009

Bäste Bo,
Du har nog blandat ihop olika system. TSL-systemet ägs och finansieras till etthundra procent av Svenskt Näringsliv och LO. Inte en enda skattekrona går till TSL-systemet.
I TSL-systemet finns dessutom en uppföljning på totalnivå över hur det går för samtliga deltagare i systemet. Hittills har utfallet varit mycket positivt, per den sista september 2009 är de endast fem procent av de som lämnat programmet som inte har fått en lösning.
SIFO genomför dessutom årligen intervjuer med såväl deltagare som fackombud och arbetsgivare. Dessa finns redovisade på http://www.tsl.se där du också kan informera dig om vad som gäller för TSL-systemet och hur det faktiskt fungerar.

Vänliga hälsningar
Tomas Petti

Bo Widegren: Bäste Tomas,
Som du väl mycket väl vet så är coaching den borgerliga regeringens svar på en rejäl arbetsmarknadspolitik. Högerregeringen skar ned på vuxenutbildningen och tillsatte istället 1000-tals coacher utan utbildning. Under högerregeringen har ramanslaget för arbetsmarknadsåtgärder minskats med ca 15 miljarder. Man har visserligen tvingats att i mindre mån återställa dessa neddragningar av krisens kärva verklighet. Coachsystemet har kritiserats i en rad media under en lång period. Några axplock:
Peter Wennblad: När flum går före förnuft (http://www.expressen.se/ledare/1.1705511/peter-wennblad-nar-flum-gar-fore-fornuft)
Arbetslösa erbjuds kosmisk energi (http://www.aftonbladet.se/debatt/article4447621.ab)
Du har ju även själv Tomas uttryckt skepsis i en tidningsintervju: "Det är svårt att rekrytera så många [nya coacher] utan att det går ut över kvaliteten". Men du har väl ändrat dig nu inför era imponerande statistikstaplar. Frågan är väl bara om de täcker in verkligheten eller utgör önsketänkande om att TSL går bra.

En tankeställare i detta sammanhang är verkligen den i Rapport och av mig anförda undersökningen av 500 "coachade" varav 345 svarat. Av dessa 345 hade endast 5 personer fått arbete och missnöjet med coachningen var ganska genomgående. Nej det betyder ingenting eftersom vi har egna siffror, säger du Tomas. Jag tror att det är fler än jag som tycker att du bör ta dig ytterligare en tankeställare i den frågan.

Däremot har du rätt att artikeln, som i inledningen handlade allmänt om Högerregeringens coachningsalternativ utan att klart dra en gräns till TSL, som är ju precis som du säger är ett arbetsgivar/arbetstagarprojekt. Det handlar alltså om ett samlad satsning på åtskilliga miljarder kronor för ett enda stort flummeri. Man skulle kunna kalla det för ett historiskt bedrägeri i fin förpackning.

Med lika vänliga hälsningar
Bo Widegren

Kommentar av Tobias Arvidsson - 18 oktober 10:05, 2009

Håller med dig fullständigt.

Jobbcoachning är inte mycket värt när det inte finns några lediga jobb.

Regeringen skulle ha satsat dessa pengar på att sänka arbetsgivaravgifter etc istället.

Bo Widegren: Jaz, kanske överhuvudtaget på en annan arbetsmarknadspolitik med utbildning och igångsättande av offentliga arbeten som grundplåt.

Kommentar av Bo Widegren - 18 oktober 13:33, 2009

Tobias Rörvall har jag deleatat eftersom han inte angett epost eller webbadress.

Tomas Petti har skrivit ett mejl till mig med synpunkter jag tycker är intressanta varför jag återger dem här:

Bäste Bo,
Tack för ditt svar. Jag kommenterar inte frågan politiskt, det är inte min uppgift, men några förtydliganden i sak om TSL-systemet vill jag göra.
1. TSL-systemet startade redan 2004. Det skapades på grund av att LO och Svenskt Näringsliv såg ett behov av ett system som ska hjälpa uppsagda arbetare inom den privata sektorn till ett nytt jobb.
2. TSL-systemet finansieras till fullo av parterna. Inte en enda skattekrona går till TSL-systemet.
3. TSL leds av en styrelse med 6 representanter från LO-förbunden och 6 representanter från Svenskt Näringslivs förbund.
4. LO-förbunden och arbetsgivareförbunden tar ett stort ansvar för att system ska fungera i vardagen. Det är facket lokalt som tillsammans med företaget väljer vilket omställningsföretag som ska användas för de uppsagda på det egna företaget.
5. Den uppsagde väljer själv om hon eller han vill delta i omställningsprogrammet. Deltagandet är helt frivilligt.
6. Det sker en redovisning av utfallet för varje enskild individ som valt att delta i programmet.
7. TSL-systemet har omfattande kvalitetsuppföljning. SIFO genomför årligen ett stort antal intervjuer med deltagare, fackliga företrädare och företagsrepresentanter om deras upplevelse av och syn på TSL-systemet. Dessa undersökningar redovisas på TSL:s hemsida. TSL genomför löpande olika typer av kvalitetsuppföljning, bland annat besöks olika omställningsprojekt. Facket lokalt och företaget som väljer omställningsföretag har ett avgörande inflytande och tar ett stort ansvar för kvaliteten i omställningsarbetet. TSL genomför löpande träffar med omställningsförtegen.
8. De flesta jobbcoacherna som finns i TSL-systemet gör ett mycket bra jobb. De är oerhört engagerade och många av dem av vardagshjältar som hjälper människor som befinner sig i en mycket svår situation.
9. TSL-systemet är helt transparent. Vare sig LO, Svenskt Näringsliv eller TSL har något intresse av att visa upp någonting annat än det faktiska utfallet av omställningsarbetet. Den omfattande redovisning och uppföljning som genomförs är en viktig information för såväl LO som Svenskt Näringsliv i samtalen och förhandlingarna om kollektivavtalens utformning.
10. TSL-systemet är partipolitiskt helt obundet.
11. Inom såväl LO som Svenskt Näringsliv finns en mycket aktiv uppföljning och diskussion om nyttan med systemet och hur det bäst kan utvecklas och förbättras.
Sammanfattningsvis vill jag säga att TSL-systemet är ett bra exempel på samarbete mellan arbetsmarknadens parter, i detta fall LO och Svenskt Näringsliv, för att skapa, finansiera och driva en verksamhet som en stor mängd människor har behov av och som flertalet av dessa får en värdefull hjälp av. Självklart finns det saker som kan bli bättre också i TSL-systemet och vi vet att den hjälp systemet kan ge inte räcker till för riktigt alla.
Men efter att under många år ha mött tusentals av de som behöver hjälp och fått deras bild, tusentals fackliga företrädare och arbetsgivarrepresentanter, tillsammans med all den uppföljning och de olika undersökningar och intervjuer vi gör genom bland annat SIFO, har jag en god bild av hur TSL-systemet fungerar.
Att hjälpa människor till ett jobb är en stor utmaning. Vi känner ödmjukhet inför uppgiften, men vi känner också ett brinnande engagemang för att hjälpa och för att hela tiden bli bättre. Vi välkomnar en öppen diskussion baserad på fakta och korrekt information och vi försöker dra vårt strå till stacken.

Bo Widegren: Tack för din kommentar, Tomas Petti. Fortfarande kvarstår det märkliga fenomenet att Rapports undersökning och även SRs forskningar i ämnet inte på något sätt tydligen är en tankeställare för TSL. Ja, inte ens en undran om de egna siffrorna verkligen återspeglar verkligheten.

Jag vill samtidigt än en gång medge att jag själv blandat ihop korten genom att inte ordentligt särskilja TSL från den mer statliga arbetsförmedlingen. Å andra sidan är det samma marknad med "omställningsföretag" som dessa båda aktörer vänder sig till.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!