Bögar provocerar - lesbiska tas inte på allvar
Det är den manliga homosexualiteten som är mest provocerande för det patriarkala samhället. Lesbisk kärlek anses på något skumt sätt bara vara en fråga om att kvinnorna i fråga inte hittat någon tillräckligt välutrustad karl som kunnat med sin trollstav väcka de rätta lustarna. Ja det är t.o.m. så att lesbiska sexfilmer får många mansvin att bli störtkåta.

Heteronormen
Brokeback Mountain handlar om när kärleken går oss förbi. Och vi inte inser det förrän det är för sent. Och sådana historier kan vi nog alla berätta, i alla tider. Det speciella med denna är att "hindret" för kärleken i detta fall byggs upp under uppfostran genom att heteronormen inpräntas och skamstraff kompletteras med ytterligheterna "knacka bög" eller våldta flator". Och nu tänker jag inte enbart på Sverige med nazister och predikanter som får fritt hetsa mot homosexuella från prediksstolen utan även på flera länder i EU och naturligtvis vidare ut i världen till kvinnoförtrycksländerna där homosexuella är fredlösa.

Brokeback Mountain bild av samhället
Broke betyder krossad, sönderslagen, och back rygg. Brokeback Mountain är alltså en ytligt underbar miljö men med kärvt klimat där en del invånare kuvas, bryts ned eller rent av krossas. Det finns män som slår ihjäl bögar därför att de bryter mot machonormen - det var det som Jack utsattes för. Det finns de som hetsar andra att förtrycka bögar därför att samhället också i fortsättningen skall vila på ett heteronormativt patriarkat. Där är den bild av samhället som vi är på väg att reformera under starkt motstånd.

Love is a force of nature
Ang Lee väcker med sin film verkligen frågan om kärlekens värde. Här kommer man över i andra ledet av filmtiteln Love is a force of nature, vilket låter betydligt plattare i svensk översättning: Kärleken som naturkraft. Handlingen i filmen ger uttryck för kärlekens styrka och uthållighet. Tänk vilken kraft har inte homosexuell kärlek som kan spira trots samhällets attityder - det liknar maskrosen som tränger genom asfalten. Jag har själv upplevt detta och det har så småningom blivit min lycka. Därför är jag övertygad om att den som påstår att homosexuell kärlek på något sätt skulle vara sekunda i förhållande till hetersexuell yppar sin egna fördomar och faktiskt hädar då han/hon förnekar Guds allomfattande kärlek.

En stor klump av rädsla och gråt... och skamm
Brokeback Mountain slutar i sorg. Den bittra fadern som till och med vägrar att villfara den mördade Jacks önskan att hans aska skall spridas över den trakt där hans innersta kärlek väcktes och spirade - nej, den skulle jordfästas i familjegraven. Efterlevande Ennis står där sörjande med den egna blodiga skjortan inflätad i Jacks från Mountain-tiden. Jag tror att nästan varje lesbisk eller bög någonstans i sitt inre har denna stora sorgeklump att inte ha stått upp för sig själv av rädsla för förakt, för stryk, för utstötning ur gemenskap eller rent av dödas... en stor klump av rädsla och gråt... och skamm. Just det som varje fysiskt eller mentalt våldtaget offer känner så finns skammen över det man blivit utsatt för kvar under huden.

Därför handlar denna film inte alls bara om kopojkar från vilda västern. Den handlar om mig och dig: Vilket samhälle ville vi ha? Skall människor behöva förtränga... ja, rent av dö för sin kärlek?