Efter att ha sett och hört hela talet (gå in på TV 4 Play eller SVT Play) blir jag som så många andra oerhört imponerad. Känslan när man lyssnar påminner om den tid då en ny och modern röst hördes på 1960-talet – John F. Kennedys. Men Obamas tal innehåller så mycket mer och går på ett helt annat sätt rakt in i den oerhört komplexa frågan om fred och försoning. Och han väcker med sitt framförande oerhörda förväntningar.

Under presidentvalkampanjen förra året förordade jag Hillary Clinton. Varför det, frågar jag mig nu? Förmodligen berodde det på att jag värderade Clintons erfarenhet, samtidigt som jag inte kunde få något riktigt grepp om vad Obamas plädering för ”Change” egentligen innebar. Nu börjar vi ana – och hoppas – att det verkligen finns en ärlig och realistisk ny amerikansk ambition för fred, samförstånd och utveckling bakom talet om förändring. När han dessutom har Clinton bredvid sig som utrikesminister så kan man hoppas att ambitionerna också kan omsättas i handling.

Få människor kan så totalt fånga en hel sals uppmärksamhet. Visst, han är en av världens allra mäktigaste män, bara det ger uppmärksamhet. Men han är också en lysande talare och retoriker. Och han väjde inte för att ta upp de många konflikter som finns.

Nu har han spelat ut en hel del svåra kort. Vi väntar på att se vad det så småningom blir för respons från alla de parter som direkt berörs. Kan Israel sluta upp med sina bosättningar på ockuperad mark? Kan de olika palestinska grupperingarna sluta med sina raketer? Vågar Iran lita på att det nu är annorlunda och allvarligt menat? Och framförallt: Hur går Obama och USA vidare för att möta upp de enorma förväntningar som nu har skapats?
Rolf L.