Även om Mona Sahlin gått med på borgfred så är man ändå orolig: "Mona Sahlins (S) formulering i Rapport var snårig i överkant: ”Vi får hitta en rimlig form, en värdig form, för att fortsätta ha stenhårda politiska diskussioner utan att det förstör möjligheterna för Sverige att bli en framgångsrik ordförande i EU.”... Jo, det kan nog kallas borgfred. Sahlin kan inte gärna lägga sig platt. Men hon kan inte heller ta risken att framstå som grälsjuk och få skulden för en risig svensk EU-insats. Den som inte inser finessen med borgfred kan ta en titt på det snurriga Tjeckien...

Är det risk för regeringskris i Sverige? 
Då kan man fråga sig varför denna oro. Förväntar man sig en regeringskris under ordföradeskapsperioden? Är det troligt att så många alliansledamöter skulle frondera mot regeringen? Eller att kungen skulle göra revolution? Och inte heller förkommer sådan personliga motsättningar mellan politikerna att man behöver räkna med våldsamheter eller "polsk riksdag". Nej, och Sverige är ju inte heller en stat som ganska nyligen frigjort sig från ett auktoritärt statsskick utan vi har demokratiska traditioner som en del räknar från 1809 medan det mer adekvat bör räknas från allmän rösträtt och parlamentarism i 1900-talets första år.

Vad är borgerlighetens motiv? Dörrmatta?
Vad är man då ute efter hos de borgerliga tidningarnas ledarskribenter. Naturligtvis just att skrämma ledningen för vårt parti att gå i mysigt EU-ide så att man inte bara blir själva på mediaplanet utan överhuvudtaget på den politiska arenan. Och helst redan i dag så att man får mysmys för att kunna förbereda sig på en valseger 2010. Skall vi ställa upp på det.  Nej, det finns ingen anledning att med en aggressiv borgerlig regering sluta någon slags fred. I vart fall så måste det ställas villkor. Så som det f.n. är upplagt är tanken tydligen att vi skall fungera som dörrmatta och skoborstare där Reinfeldt & Co skall kunna rengöra lackskorna.