Ekot har gjort en stor granskning varav man kan sluta bl.a. följande:

• Mona Sahlin och Socialdemokraterna har fått mycket mera negativ publicitet i medierna under det senaste året, än vad Fredrik Reinfeldt och moderaterna fick i opposition.
• Nästan tre av tio artiklar och inslag om Mona Sahlin i de stora medierna har varit negativa under de senaste tolv månaderna.
• Socialdemokratin har nämnts betydligt oftare än Moderaterna gjorde i opposition, men publiciteten är ofta negativ.

Konsekvent snedvridning i borgerlig favör

M.a.o. borgerliga tidningar skriver helt enkelt ner Mona Sahlin och socialdemokraterna och skriver upp Fredrik Reinfeldt och moderatalliansen. Precis så enkelt som jag alltid påstått genom att bara läsa innantill i tidningarna. Redan 2006 strax före valet så konstaterades att borgerliga tidningar gynnade moderatalliansen och mnissgynnade socialdemokraterna och att detta kunde avläsas direkt i opinionssiffrorona.  Det är alltså inget nytt fenomen som Ekot klarlagt men det är intressant att se att den oriktiga journalistiken i borgerliga tidningar håller i sig och nu kan anses vara fastlagda huvudprinciper.

Patetiska bortförklaringar
Det är patetiskt att höra Reinfeldts bortförklaringar: Vi inledde en historisk fördjupning av vårt allianssamarbete som byggde på 16 stycken tunga överenskommelser där vi gjorde upp i sak. Sanningen är ju den att det gällde enkla ramöverenskommelser som inte på något ifrågasattes utan i sin helhet inflöt i insmickrande tidningstexter med stora bilder med de leende fyra partiledarna. Den mediala överenskommelsen rörde inte mindre än 16 olika avsnitt - ett rekorderligt reklamsamarbete som ledde till bilden av en aktiv borgerlighet.

Kent Asp kan inget om fotboll
Medieprofessorn Kent Asp tror att felet till stor del ligger hos Socialdemokraterna själva. De har gjort självmål bland annat i turerna kring samarbetet med vänsterpartiet och i AMF-affären. Hur en mediaprofessor kan beskriva turerna kring samarbetet med vänsterpartiet som självmål är en gåta.  Vad Mona Sahlin gjorde var ju att lyssna på medlemmarnas åsikter och ställa om sin kurs efter den. Men Asp är väl så van vid alliansens toppstyrning att varje lyssnande ledare - det där som kallas demokrati - innebär att man släpper in självmål. Ingen har heller förnekat att AMF-historien har skadat LO och socialdemokratin. Men som mediaprofessor borde Asp titta på det märkliga förloppet att Wanjas felgrepp i borgarpressen rönt bra mycket större uppmärksamhet en alla bonusdirektörer och miljonavlönade höga tjänstemän
tillsammans.

Vem tjänar på den publicering som skett?

Och vem tjänar på en sådan fördelning av spaltutrymmet? Kan han Asp ha någon fundering om det. Demokratin fungerar dåligt när journalisterna står på etablissemangets sida. Och det är ett  praktfullt självmål för all mediaforskning som vägrar att se detta.

De borgarmedias foul-sparkar under påskveckan

J.a bara några exempel.  Det var tyst om Reinfeldt när han inte högtidligt citerades att han enligt egen utsago skull tillsammans med Barack Obama förbätta klimatet. Samtidigt så beskrev

• Maria Abrahamsson i SvD 8 april den demokratisk processen inom socialdemokratin "Det rådslås och grupparbetas intensivt...samtidigt håller Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet på att bråka sig fram till ett gemensamt regeringsalternativ... Trots alla Sahlins ansträngningar vill förtroendesiffrorna inte lyfta. Intrycket av att hennes ena nervöst fladdrande hand inte vet vad den andra famlar efter...
• Peter Wolodarski ger 12 april slipad nidbild av socialdemokraterna och särskilt Mona Sahlin, därvid han försöker skrämma väljarna med kommunistspöket... härtill skulle både den socialdemokraternas ekonomiska och utrikes politik ha kapsejsat.. och det talas om ogillad rödgrön intimitet och naturligtvis späs på med "AMF-haveriet".
• Sydsvenskans huvudledare 9 april utmålar Sahlin själv som svag med vagt ledarskap Bodström och Östros som skällande bandhundar när de ger sig på den utomordentliga välfärdspolitik som alliansregeringen gett sitt bomärke. Den 7 april talas om den "destruktiva relationen" mellan Mona och Wanja.
  

Det onyanserade Monahatet och förföljelsen mot vänsteralternativet - ett hot mot demokratin

Är inte dessa exempel en bra illustration till ekots undersökning. Politiska skribenter som uppenbarligen vet att högerregeringen underminerat hela det solidariska välfärdssystemet genom att höja avgifter och minska eller begränsa ersättningar i socialförsäkringarna, genom att hårdare än vanliga skattebetalare beskatta sjuka, arbetslösa och pensionärer, genom att bedriva en arbetslöshetspolitik där enbart piska gällt och utbildning och vidareutveckling satts åt sidan, genom att öka klyftorna så att de rika blir ännu rikare och de fattigare ännu fattigare.  Allt detta har skett medan man mobbat Mona Sahlin och skrivit ner socialdemokratin och höjt Fredrik Reinfeldt och moderatalliansen till skyarna. Dessa tidningarna är inte bara en fara för nyhetsförmedlingen utan för demokratin.