Den är litet intressant som dokument för hur en marknadsliberal nykonservativ ser på historien. Milton Friedmans råkapitalistiska marknadsliberalism inte ens nämns så som nyliberalismens främsta ideologiska källa och strejkvågorna i Storbrittanien 1978 och 79 antecknas som brister ifråga om  "samhällssolidaritet" istället för att tala om urusla arbetsvillkor. Blairs New Labour utmålas som en socialt uppiffad thatcherism - "Labour hade tvingats övertyga folket att det inte längre var ett socialdemokratiskt parti".

Juste problembeskrivning?

 När det sedan gäller dagens problembeskrivning: "För våra ekonomiska problem är ett resultat av otillräckligt reglerade marknader, av en ordning som frambringat överhettning på fastighetsmarknaden och en besinningslös utlåning från banker och finansinstitut." Det är märkligt att här inte finns ett ord om bonussystem som frambringar hutlösa skillnader i ekonomiska villkor, hur systemet med bonus verkar verkar rekryterande på risktagande och kortsiktiga vinster medan konsolidering och utjämning av toppar sätts på undantag. Hur kommnunikationssystem möjliggjort en hysterisk omflyttning av kapital vilket kan leda till svårigheter för mindre länder och enskilda banker.

Nyliberalismens kaputtisering
Med Barck Obama för ögonen talar man om nyliberalismens kaputtisering: I USA har Barack Obama, som mer än någon annan amerikansk politiker liknar en socialdemokrat, fått gehör med just detta budskap. På båda sidor om Atlanten har den politiska debatten flyttat fokus från statens misslyckande till en ny förståelse av marknadens svagheter. Det ger en mer aktiv roll för staten "större legitimitet".

Egenintresset bör begränsas
Regeringarna kommer att behöva engagera sig i samhället mera intensivt än man gjorde under de år då marknaden härskade oinskränkt. I tider av ekonomisk osäkerhet kommer folk att kräva sociala trygghetsnät. De kommer inte att vilja riskera allt när marknader flyttar. Doktrinen att vi bara ska ta hand om oss själva och lita på bankirer, som ska göra oss rika, har mycket mindre genklang nu än den hade under den nyliberala eran. I stället kommer vi att återvända till efterkrigstidens filosofi enligt vilken doktrinen om egenintresset behöver begränsas av samhällsintresset och att ett land klarar sig bättre om alla arbetar tillsammans än om man förlitar sig på konkurrerande individualism.

Regeringen styr
Grundtemat i socialdemokratin är att ekonomiska och sociala förändringsprocesser kan styras av regeringen. Denna tanke blir alltmer relevant efter hand som recessionen förvärras.

Koalitionsregeringen ses som mer pålitliga socialdemokrater än oppositionen
Sedan kommer klämmen om Sverige: Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen. Paradoxalt nog behöver de svenska socialdemokraterna återupptäcka en socialdemokratisk filosofi.
För övervinnandet av den ekonomiska recessionen beror till inte så liten del på om Västeuropas socialdemokratiska ledare kan återuppliva vad som till helt nyligen verkade vara en död doktrin, om de kan återupptäcka den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid.
____________________

Rent nonsens

Detta att Reinfeldt skulle vara en bättre på socialdemokratiska värden än vi själva är ju bara rent nonsens och en fortsättning på talate om det "nya arbetarpartiet". Skälen är många - här är några

1) Finanskris okänd - Högerregeringen Reinfeldt valdes som en reaktion mot Göran Perssons styre och i en tid då ingenting för gemene man förebådade rådande finanskris: Hjulen rullade och högkonjunkturen ledde till minskad arbetslöshet.

2) Ren råkapitalistisk högerpolitik - Den politik som högerregering fört kan knappast sägas innehålla ett enda moment av socialdemokratisk solidarisk politik med sänkta ersättningar i de offentliga systemen, höjda avgifter för dessa, en utarm,ning av arbetslöshetskassan som ställt en halv miljon svenska arbetare utan skyff vid arbetslöshet; höggre skatteuttag för sjuka, arbetslösa och pensionärer och samtidigt avskaffande av förmögenhetsskatt och sänkt skatt för dem med rejäla arbetsinkomster osv osv.

3) Utan åtgärd mot lönedumpning och angrepp på fackliga rättigheter -  Högerregeringen har inte vidtagit en enda åtgärd för att mottarbeta den försvagning av facken som uppkommit genom Lavalfalet och i rådet motsatt sig att Utsttioneringsdirektivet tas upp och en social klausul införs.

Rödgrönt alternativ.