På kulturen i Dagens Nyheter har Göran Greider en kommentar 28/1 under rubriken "I krisens spår" (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=878020) som är väl värd att betänka. Han avslöjar att han ler mitt i finanskrisen: av skadeglädje, men också av renhjärtat hopp.
Äntligen insikt
Även socialdemokratin har en hel del att fundera på Dessutom börjar Obamas insikt sprida sig, nämligen att visst skall vi ha ett fritt näringsliv men som lagstiftare måste vi vara beredda att sätta gränser och inte som stat vara rädda för att ingripa när friheten missbrukas. Jag tror att just inom socialdemokratin är det dags för en rejäl omredigering av tänkandet. Hur är det med budgettak och annat spännande tankegods? Detta måste också få konsekvenser för vårt agerande inom bl.a. Europaunionen som i vart fall när det gäller fördragstext är en skapelse som öppnar vägen för en okontrollerad råkapitalism med den fria rörligheten som missbrukat slagord.
2009-01-28, 15:49 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokratin Mittenpolitik Vänsterpolitik Offentlig sektor Marknasliberalism Råkapitalism Traditionalister Keynes Friedman Obama Göran greider
Återigen - Greider visar, att han icke vill sätta sig in i liberalismens ideologi och inte heller vill förstå den fria marknadsekonomin.
Den utlösande faktorn till den nuvarande krisen var de amerikanska bostadslånen. Villkoren för dessa lån var så långt från idén om den fria marknadsekonomin som det går att komma. Dessa lån var helt beroende av skyddet från politiker som garanterade några bolag mot förluster för vad politikerna ansåg vara berättigade lånevillkor till människor med svag betalningsförmåga. Liberaler och nyliberaler är ständiga försvarare av hederlighet i affärer. Närhelst pengar är med i bilden finns alltid en dragning hos rätt många människor, att sko sig och att vinna fördelar. Girighet uppträder bland oss alla men de mest spektakulära företeelserna kommer där det finns möjlighet till mycket stora penningsummor. Men detta är långt ifrån den fria marknadsekonomins idéer. Den liberala idén är att samhället skall ha rättvisa och välgrundade lagar och att dessa lagar skall gälla lika för alla medborgare i samhället. Här brister det hos rätt många stater idag. Det finns till och med i dagens Sverige tendenser till s.k. särlagstiftning - en del får förmåner och möjligheter som andra inte har. Detta är långt ifrån liberalismens idéer. Den liberala staten har som en av sina primära uppgifter att skydda äganderätten. Äganderätt har vi alla och äganderätten kan röra sig om det egna hushållet eller miljardförmögenheter. Reglerna för båda ägarna skall vara desamma. Staten skall med oväld och opartiskahet ansvara för att lagarna upprätthålles och att rättsväsendet fungerar oklanderligt Nät det gäller den kris vi upplever nu och som i rätt stor utsträckning projekteras på framtiden så kan den inte enbart skyllas på de amerikanska bolånen. Att orsaken till krisen skulle vara att fria människor träffar ekonomiska avtal utan tvång till ömsesidig nytta kan inte vara orsaken till krisen. Krisen har orsaker som ännu är dolda för de flesta av oss, Göran Greider undantagen. Du skriver: "visst skall vi ha ett fritt näringsliv men som lagstiftare måste vi vara beredda att sätta gränser och inte som stat vara rädda för att ingripa när friheten missbrukas. " Detta visar att du förstått att frihet inte är detsamma som missbruk Att råkapitalism är ditt uttryck för någon som missbrukar sin ställning till oacceptabla handlingar som skadar enskilda eller samhället. Tack för den insikten. Bo Widegren: Din slutledning i sista stycket är en uppenbar feltolkning: Med frihet finns alltid risk för missbruk. Dagens rapporter om ersättningar till näringslivets toppar är ett systematisk missbruk. Och att dessa fantasiersättningar blivit huvudmålsättningen för företagare är en del av finanskrisen lika väl som bostadslånen. Det gäller för lagstiftaren att se till att dessa missbruk begränsas liksom man bör välkomna en ökad offentlig verksamhet. När du beskriver liberalismen är det som om ni gick omkring i söndagskostym med en idealistisk slips på den välstrukna vita skjortan. Men som jag (och Greider) vet så är verkligheten inte så välartad. Man kan bara se till följderna av finansgirigheten med tusentals arbetslösa som nu får gå från sina hem. En stat, eller en europaunion också för den delen, som ser som sin huvudsakliga ofta enda uppgift att värna om äganderätten även när den går ut över en humanistisk syn på alla medborgare är ett råkapitalistiskt system, som jag inte håller högt.
Bo: Om ett företag inte längre går bra finansiellt (eller har dåliga framtidsutsikter)... hur länge ska man då skydda de anställda bara för att man har en kassa? Och i så fall, vem ska bestämma detta enligt dig?
Är det bättre att företaget går i konkurs och ALLA anställda måste sluta? Bo Widegren: Förstår inte frågan i detta sammanhang. Och svaren kan bli väldigt olika beroende på vad företag det är och en rad andra faktorer. Men generellt skall självfallet de anställda skyddas i görligaste mån och företagen tvingas att ta ansvar för sina anställda. Även staten kan naturligtvis när det gäller kriser av det slag som nu är för handen bli djupt inblandad. Att som nu en del företag fortsätta att ha bonusprogram för topparna och dela ut "vinst" till aktieägarna när jobbare friställs det är enligt min mening orimligt. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |