1. Om äktenskapet säger Nationalencyklopedin "Äktenskapet är i de flesta samhällen en social institution som fyller en rad olika funktioner för familjelivet". Alla dessa funktioner även omhändertagande av barn fyller både hetero- och homosexuella familjer. I en demokratisk stat finns det därför inte någon anledning att göra skillnad såvida man inte har svårigheter att låta homosexuella överhuvudtaget vara jämställda med heterosexuella. Detta har nästan alla riksdagspartioer insett. Det finns naturligtvis inte anledning att låta den lilla fördomsfulla grupp bestämma hur samhällets regler skall utformas.

2.  FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna deklarerar i artikel 16: "Fullvuxna män och kvinnor har rätt att... ingå äktenskap och bilda familj..." "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten." Att försöka använda mänskliga rättigheter för att på något sätt diskriminera homosexuella faller på sin egen orimlighet. FNs förklaring liksom den europeiska varianten gäller naturligtvis också homosexuella.

Bara att använda Mänskliga rättigheter som slagträ mot homosexuella är lika absurt som att påstå att Guds allomfattande kärlek bara tolererar heterosexuell kärlek. Jag skulle vilja påstå att denna mänskliga förminskning av Gud är hädelse. Men så förblindade blir alltså dessa fundamentalister. Allomfattande kärlek omfattar naturligtvis också homosexuell kärlek.  Gud har inte fördomar - det är minniskor som har sådana.

3. Det faktum att det finns många barnlösa äktenskap förändrar inte det principiella perspektivet: Barn blir endast till i en man-kvinna-relation. Det är därför motiverat att lagstiftaren ger den relationen en speciell status...  Skånsbergs tanke som äktenskapscertifikatet som något slags avelspremie är ganska motbjudande. Även detta är också ett tankefel eftersom familjebildningen inte primärt åsyftar själva avlandet vilket med önskvärd tydlighet framgår av att ett ganska avsevärt antal barn föds utanför äktenskapet. Nej ett av huvudsyftena med familjen är omhändertagandet av barn och det sker naturligtvis lika bra inom den homosexuella familjens ram. Det är bara fördomar som hindrar en del personer att se detta.

4. Den franska utredningen framhöll att "det är omöjligt att tänka på äktenskapet åtskiljt ifrån faderskapstanken; de två frågorna är nära förbundna med varandra eftersom äktenskapet utformats omkring barnet". Nu gäller det ju svensk lagstiftning och där har man löst denna fråga inte genom en "faderskapstanke" (som t.o.m. torde vara den främmande för den franska lagstiftningen) utan genom en faderskapspresumtion och det fungerar allldeles utmärkt även i det i riksdagen lagda förslaget.  Man må väl i alla blygsamhet tillägga att äktenskapet har en betydelse även utanför omhändertagandet av barn, vilket det stora antalet barnlösa äktenskap ger en antydan om. 

Dessutom så visar utvecklingen o världen att man på flera håll inte alls ser några komplikationer för familjerätten med könsneutrala äktenskap. Sålunda har följande länder infört äktenskap också för oss homosexuella: Holland (2001), Belgien och Spanien(2003), Kanada (2005), Sydafrika (2006) samt den amerikanska delstaten Massachusetts (2004). Inte heller har man i dessa länder upptäckt några komplikationer vid tillämpning av internationell rätt.

5. Det ligger i de ofrivilligt barnlösas intresse att möjligheten att adoptera från utlandet inte försämras. - Ett av de mer skamlösa argumenten som Skånberg anför och som såvitt man kan se saknar religiös bakgrund. Det är i sig riktigt att det finns länder som inte tillåter homosexuella adotivföräldrar. Men frågan är om vi skall låta reglera vårt demokratiska samhälle i enlighet med de fördomar som må finnas i andra länder?

6. Äktenskapet har i tusen år förvaltats av den kristna kyrkan i Sverige, och fortfarande vigs en absolut majoritet inte borgerligt utan kyrkligt. Kyrkorna ser grunden för äktenskapet i Guds skapelseordning (1 Mosebok 1: 27, 28) och i Jesu ord om äktenskapet (Matteus 19:4-6). - Ännu ett tankefel eftersom äktenskapet faktiskt inte alls "förvaltats" av kyrkan. Vad kyrkan har "förvaltat" är vigseln men knappast äktenskapet som reglerats i borgerlig lagstiftning. Och det förbättras inte av skapelsekapitlet där heterofiler uppmanas att vara fruktsamma och fylla jorden eller Jesus ord om ett kött. Historieskrivningen visar också brister då på Olof Skötkonungs tid omkr. år 1000 inte ens en svensk kyrka var påtänkt.

7. Om vi kan ändra äktenskapets könsaspekt, kan vi ändra dess övriga aspekter, som att de som ingår äktenskap måste vara myndiga, inte får vara nära släkt, inte får vara gifta med andra och bara är två makar - Här tar sig Skånsberg oro för följderna av könsneutrala äktenskap sig ganska hysteriska former. De som hyser samma betänkligheter upp med en hand! Det gäller att klargöra för sig att Skånsberg representerar en minoritetsgrupp bland kristna och än mer uttalat i samhället i stort;  i en intensiv kampanj har man bara lyckat få stöd av 61 253 insamlade namn.