Thomas Hartman & Co Det finns en del moralister som försöker ta poäng på att det i partiet finns olika meningar om vägen mot att vinna valet 2010. En riktig fullblodsmoralism av gammalt hederligt slag serverar Thomas Hartman på sin blogg just nu, assisterad av flera medjamsare. Inte ett enda exempel på vad han menar utan svepande formuleringar som kan innefatta det mesta som förekommer på s-info just nu. Är man riktigt elak så verkar det vara ett sätt att skaffa sig en fjäder i karriärshatten och samtidigt läggande en våt filt över den demokratiska medlemsdebatten. Thomas Hartman klagar över att "Det var då ett jävla gnällande på Mona Sahlin" Nej, istället skall vi om Thomas får bestämma sälja mer lotter, skriva fler insändare och peka på visionen för vart vi ska. Vi vanliga medlemmar som inte uppnått Thomas egen position såsom politiskt orakel beter oss "som fågelungar som ska bli matade hela tiden utan eget ansvar". Vi är helt enkelt en bunt kverulanter av värsta slag.
Vad gnälls det om? Men vad är det då man "gnällt om". Vad jag förstår så är det huvudsakligen två frågor, nämligen regeringssamverkan och ratificeringen av Lissabonfördraget. I båda dessa frågor har partiledningen, symboliserad av Mona Sahlin, intagit en ståndpunkt som är i tvärt mot LO och partifolk till vänster.
Mp-sjabbel När det gäller regeringssamverkan så har sjabblet kommit att klargöra för väljarna att det inte finns något friktionsfritt fungerande regeringssamverkan på vänsterkanten. För många partimedlemmar, särskilt LO-anknutna, har också tyckt att det varit oroväckande att V inte funnits med i det att Mp drar åt höger och saknar en ideologisk bakgrund som ger Mp fria händer åt höger bl.a. i arbetsrättsliga frågor. Detta kommer att kräva åtskilligt partiarbete för att restaurera
Lissabonsjabbel
Svek mot löntagarna När tiden gått och man sett klart att Lissabonfördraget lagfäster EG-domstolens marknadsliberala domslut att ge de fria rörligheterna överhöghet över grundläggande rättigheter (art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan) så kommer man att se detta som ett stort svek mot löntagarna. Genom att ratificeringen kräver kvalificerad majoritet har socialdemokratiska gruppen möjlighet att villkora godkännandet av att garanti skapas för den svenska modellen. Sumpar man den chansen så kommer även detta att betraktas som ett svek.
Demokratiskt förhållningssätt
Andra intressanta bloggar i samma ämne av Magnus Ljungkvist, Eva Rundkvist, Peter Karlberg , Stefan Lejonbalk och Reza Javid
2008-10-26, 13:11 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokraterna regeringssamverkan mp v lissabondfördtraget ratificeringen thomas hartman
Tjena Bo!
Jag delar din uppfattning fullt ut. Jag ser inte hur man tjänar demokratin genom att inskränka den. Tystnad har aldrig varit en viktig del av demokratin.
I bland förstår jag inte.
Jag läser förmodligen dessa blogginlägg på ett annat sätt än andra, kanske t.o.m. på ett annat sätt än som skribenterna faktiskt menar. Men jag har uppfattat de senaste dagarnas inlägg som att vi skall sätta stopp för de personliga påhoppen mot Mona Sahlin och inte att vi skall stoppa den politiska diskussionen. För mig är det viktigt att se skillnaden. Den politiska framtidsdebatten skall fortsätta men utan personangrepp på vår partiledare och på de enskilda skribenterna. Takhöjden, kamrater! //Eva Bo Widegren: Håller odelat med. Just därför tycker jag att man skall precisera vad man menar.
Kritik mot hur hon leder partiet och vilket väg vi går ser jag knappast som personliga påhopp, jag tycker att hon och partiledningen förhåller sig helt fel till Lissabonfördraget, jag tycker även att det var klantigt att hålla en presskonferens med MP utan VP. Det fick både hon och Maria hantera i direktsändning på tv när de inte kunde svara på frågorna vilket berodde på detta slarvet. Jag håller med de som säger att Mona borde fundera över vilka rådgivare hon har. Det är heller ingen hemlighet att man från fackligt håll inte heller varit speciellt positiv till detta. Sen när vissa säger att den här kritiken beror på att Mona är kvinna så blir det bara löjligt samtidigt som flera av dessa personer sedan spyr galla så det bara sjunger om det över Lotta Gröning. Men det argumentet gäller bara om de gynnar de egna antar jag.
Undanber mig att kallas medjamsare! Jag har alltid och kommer alltid att stå för mina åsikter. Jag tycker fortfarande att det måste finnas politiska frågor att diskutera, i stället för att göra dessa självmål, som Monas (och för all del en del andras) belackare utsätter partiet för nu.
Vi behöver sluta leden och gemensamt forma s-politiken framöver. Exv genom deltagande i rådslagsarbetet. De som hellre vill hoppa på/kritisera enskilda socialdemokrater, kan väl bilda en klubb och göra det där. Men sluta vädra byken inför våra politiska motståndare. En partiledare för ett annat parti, sa en gång: "Någon *jävla* måtta får det väl ändå vara i vårt parti". Alltså: Skärpning! Bo Widegren: OK, ber om ursäkt för medjamsare som inte var respektfullt men i övrigt så tycker jag du har fel när det gäller i vart fall de två grundläggande frågor jag tog upp i min blogg. Med nån jävla ordning menar jag att man fritt i demokratiska former skall diskutera partiets politik. Och när det gäller att gemensamt utforma politiken så anser sig tydligen en grupp inom partiet att man kan lämna LO-kolektivet och partiets vänster utanför. Det handlar inte om att tvätt byk utan tvärtom försöka rätta till de självmål som partiledningen sett till att vi fått. Det är något unket över slutenheten i vart när den medverkar till att dölja missgrepp. Missgrepp kan repareras men inte på det sättet. I regeringssamverkan exempelvis genom gemensamt arbete med alla tre i arbetsgrupper och när det gäller Lissabon att i vart tillämpa vanligt förnuft nämligen att utreda först och besluta sedan, precis som LO krävt. Alltså: skärpning men åt annat håll!
Men då är vi överens Bo! Jag vill ju också att vi skall diskutera politiken! Personfrågorna har inte inte här att göra, de skall diskuteras intern, om behov finns.
Jo, Bo visst får man diskutera strategiska misstag från den socialdemokratiska partiledningen. Kritiken mot handläggningen av Lissabonfördraget och förestående riksdagsomröstning med bundna s-mandat delar jag helt med dig. Likaså var "utrysningen" av vänsterpartiet ett både strategiskt och taktiskt misstag.
Men därifrån är steget långt till rena personförföljelsen mot Mona Sahlin, nu också befrämjad i rent vämjeliga inlagor som t ex Lotta Grönings bok. Jag delar här helt Evas och Christinas uppfattningar och kommer under dagen att skriva ytterligare en blogg på temat - närmast föranledd av SVT-Agendas "ylande med vargarna" i gårdagens program.
Det är just detta som var mitt syfte med denna blogg att få gnäll-kritiken mer preciserad. EWftersom jag inte läst Lottas bok - och inte tänker göra det - så har jag naturligtvis inga andra synpunkter på detta med personangrepp. Däremot ser jag exempelvis inga konstigheter med att apostrofera en person som i denna blogg Tomas H om man har något att säga om det han sagt eller gjort.
Min fråga är har det förekommit några bloggar här på s-info som varit personamngrepp på Mona Sahlin? Jag har då inte sett några. Men rätta mig gärna om jag har fel!
Jag tycker man kan se att det finns tre olika nivåer på debatten.
1. Till att börja med en diskussion i sakfrågorna, där det finns många olika åsikter om exempelvis EU och där de som förlorat diskussionen raskt flyttar över motståndet på något annat område som rör EU. Samma motsättning då som nu, men med andra markörer. Och egentligen är det hela ett eko från tullstriden i slutet av 1800-talet. Inte så konstigt. Vi får nog leva med det även i fortsättningen. 2 På nästa nivå blir det en diskussion om hur frågorna skötts av partiet. De som förlorat en debatt, eller blir oroade över att partiet sätter ner foten på fel ställe enligt deras åsikt, börjar raskt leta efter formella fel. Demokrati är för dessa människor att man själv får rätt. Det är Mona och partiledningen som gjort fel, även när de, som i fallet med mp-samarbetet, har stöd av alla rimliga formella instanser i partiet inkl LO-ledningen. Dåliga förlorare försöker hävda att demokratin inte fungerar, trots att partiet haft en oerhört öppen diskussion, och ledarskapet varit kollektivt, inte individuellt. 3. I det tredje steget dras Mona Sahlin med, hon blir utpekad som den som använder partiet som sin egen barbieklubb och personligen ansvarar för det som inte funkar perfekt. Och så har vi ett Mosa-Monauppbåd, inducerad av ett rörelsens eget Ring-P1-gnäll. Och borgerligheten hakar på med en gerillakampanj som ska ge näring åt smutskastningen mot Mona. Oroande. Bo Widegren: Tack för din kommentar! Jag vet bara inte vad detta har med min blogg att göra. Som jag sagt så vill jag bara ha preciserat vad det skulle vara som är otillåtet. Det här med att blanda en slags "vetenskaplighet" med taskigheter är naturligtvis en rafinerad form av spark i skrevet eftersom man först inte fattar hur simpelt detta är. Exempel: "de som förlorat diskussionen raskt flyttar över motståndet på något annat område som rör EU", "De som förlorat en debatt... börjar raskt leta efter formella fel. Demokrati är för dessa människor att man själv får rätt.", "smutskastningen mot Mona". Jag har på denna BWlogg alltid ställt upp för Mona Sahlin och en gång i tiden haft en upprörd debatt med bl.a. Enn Kock för hans skriverier om henne inför ordförandevalet. Däremot anser jag att partiledninegn, symboliserad av Mona, senaste tiden gjort två strategiska missgrepp som det kommer att ta tid att reparera även om man ändrar sig - detta har jag utvecklat något i bloggen ovanför. Varken när det gäller regeringssamverkan eller Lissabon har jag glidit på sätt du, Stig-Björn, påstått under 1, 2 eller 3. Naturligtvis kan jag inte svara för andra men eftersom du skriver det med anledning av min blogg så förstår jag inte annat än att din kommentar riktar sig mot den. Och du återkommer också till detta med barbieklubb, som jag aldrig skulle kunna tänka mig att skriva på min blogg och som den utpeckade författaren, en ung SSU-are, bett om ursäkt för som en förlöpning i diskussionens hetta. Du söker då verkligen illvilliga argument för att slå till under bältet. Vad jag oroat mig för är just denna ta-i-örat-problematik som uppkommer när politiska "gurus" eller "ordningsmän" genom generella slängar försdöker strypa debatten, ty det tar partiet mera skada av än en öppen debatt. Och om du intresserade sig för de politiska resultaten så hade exempelvis detta med regeringssamverkan drivit i väg om inte det förekommit en massiv insats från LO-folk och partiets vänster. Förmodligen kommer man istadigt köra över samma medlemmar genom att först efter ja kolla upp vad ja:et innebär när det gäller Lissabon och där är resultatet för sveriges löntagare skrämmande. Men sådana saker oroar väl inte dig ty det passar väl inte in i ditt ett, två och tre.
Ja, det var väl inte riktat till dig enbart, utan ett inlägg i debatten som sin helhet.
Och när det gäller "ta i örat" så vet jag ungefär hur det går till nar den tekniken utövas. Men sånt ska man ge tusan i att bry sig om, och drömmen om en socialdemokrati där diskussionen hålls internt på Folkets Hus, och enigheten är total utåt i Folkbladens ledare, den drömmen är förbi. Och där sanningen kommer fram först efter 20 år när någon rörelsen närstående forskare får titta i protokollet.... Å andra sidan föreställer jag mig att de som sitter i partiets VU inte ska sitta och blogga under pågående sammanträde. Vi får sikta in oss på något mellan dessa ytterligheter. Bo Widegren: Såja du skall väl inte tro att jag blir nedstämd av bli "tagen i örat". Nej, bara litet undrande över de personligheter som försöker utöva detta. När det gäller det skissade valet mellan dina två ytterligheter så börjar du ju låta riktigt trevlig. Nu förstår jag bättre varför du på din gravsten (enl anteckning på stickans blogg) vill ha inristat "Han är underhållande i sitt naiva förhållningssätt. Han är så fördomsfull och har ofta åsikter som har knappast stöd i forskning eller förnuft. Jag tror att han representerar okunskapens röst vid vissa diskussioner. Han är så otroligt söt." Skillnaden mellan dig och mig är att jag aldrig haft någon våt dröm om slutna diskussioner på Folkets Hus. Jag har ju aldrig varit i smeten utan endast deltagit i de öppna mötena. Därför har jag också det blåögada synsättet att öppenhet alltid lönar sig. Då har man liksom inget som kommer obehagligt efterpå. Det är också samma oskuldfulla övertygelse som får mig att fortsätta att driva frågorna om regeringsamarbete mellan alla tre och ett villkorat ja till Lissabon. Ja du vet det där med väljarnas besvikelse över oenigheten på vänsterkanten respektive art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan. Har du förresten läst dessa bestämmelser? Ty om du gör det så kanske du skulle kunna skriva om hur demokratin fungerar på högsta nivå - eftersom man där inte tycks bry sig om framtiden. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Bo Widegren
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Stefan Lejonbalk - 26 oktober 13:24, 2008 
Copyright © 2025 Bo Widegren, www.s-info.se
0,03564
