TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Min blogg "Fråga din riksdagsledamot: tänker du åstadkomma garanti för den svenska modellen? har väckt kritik"


Socialdemokraternas distriktsordförande för Jämtlands län Jens Nilson har översänt följande: Använd inte våra uttalande och vår debattartikel på ett felaktigt sätt.Vi är förbannade på regeringen och litar INTE på att den borgerliga alliansen kommer att försvara de fackliga rättigheterna - men säger JA till det nya fördraget. Om regeringen inte tänker senarelägga behandlingen av fördraget utan det blir en omröstning i Riksdagen så måste alla ansvarsfulla ledamöter rösta JA till fördraget. Att säga nej till fördraget är att säga att vi ska leva med det gamla fördraget som är mycket sämre och ligger till grund för EU-domstolens agerande i de nya aktuella domarna.Det nya fördraget är betydligt bättre för alla som vill värna om de fackliga rättigheterna.


På detta har jag svarat:


Jag förstår inte vad det var för fel att citera ur ert uttalande, liksom jag citerade ur Mona Sahlins och Wanja Lundby-Wedins artikel. Ni har ju publicerat uttalandet. Vad jag sa och det står jag naturligtvis för är att uttalanden mot regeringen eller EU-kommissionen hur "förbannad" man än är inte hjälper. Det märkliga är ju att du Jens medger att du inte litar på högerkrafterna men ändå tycks tro att dessa är villiga att på något konstigt sätt ge oss fackliga rättigheter. Ursäkta, men jag tror inte på sagor och tycker det är fel att berätta sådana för andra när man sitter i ansvarsfull position.

Den värsta sagan du berättar - och du är inte ensam om det - är den "att gamla fördraget som är mycket sämre och ligger till grund för EU-domstolens agerande i de nya aktuella domarna" medan "det nya fördraget är betydligt bättre för alla som vill värna om de fackliga rättigheterna". Detta är alltså ren osanning och det kan du få intygat av var arbetsrättslig expert som dessutom är kunnig i EU-rätt. Enligt art 6 i Unionsfördraget jämförd med art 51 och 52 i Rättighetsstadgan så tar fortfarande de fria rörligheterna för bl.a. tjänster (aktuellt i Laval-målet) över rätt till kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder enligt art 28 i Rättighetsstadgan. EG-domstolen kommer alltså att under Lissabonfördraget fortsätta att döma på precis samma sätt som i Laval-målet. Om du vill ändra på EG-domstolens praxis så måste du dels på EU-nivå ha en social klausul knuten till fördraget (ev i protokoll) där rörligheternas överhöghet upphävs i förhållande till rättigheterna samt ändringar i utstationeringsdirektivet dels ock på nationell nivå genomföra en rad lagändringar.

Jag behöver väl efter detta knappast säga att vi har helt olika uppfattning om ansvarsfulla riksdagledamöter bör rösta JA till fördraget oavsett om konsekvensutredningen framläggs före beslut. Förutom att det är i direkt motsättning mot LO-kongressens beslut så hörs det ju hur konstigt det låter att fatta ett beslut i blindo och sedan ta reda på vilka konsekvenser beslutet får. Det är som om man inte vågar avvakta resultatet. Denna säregna beslutsordning kan sägas vara dumdristig medan jag inte tvekar att säga att den är rent oansvarig mot alla dem som, kommer att få dras med resultatet. Socialdemokraterna har ju en ganska unik position i denna fråga eftersom det för ratificeringen fordras kvalificerad majoritet. Slänger man bort det trumfkortet så får man naturligtvis ta ansvar för detta och då hjälper det inte med valser hur bra musiker som spelar och hur välspelade de än är...

Det enda ansvarsfulla i detta sammanhang är att avvakta Stråthutredningen och när konsekvenserna klarlagts se till att en ratificering villkoras med garanti för den svenska modellen. Gör inte riksdagsmännen det så medverkar de faktiskt till att underminera den svenska modellen.

Min uppmaning kvarstår: Fråga din riksdagsman på vad sätt tänker du garantera den svenska modellen i samband med ratioficeringen?
------------

Jan Andersson, som gratuleras till framgångarna i EU-parlamentet, har påstått att jag är en dålig prognosmakare som trodde på förlust för hans rapport. Naturligtvis hoppas jag att han slutgiltigt har rätt. Men oddsen för parlamentets rekommendation att vinna gehör hos Kommissionen är fortfarande liten. Vid det särskilt anordnade forum om EG-domstolens arbetsrättsliga domar har både EU-kommissionen och arbetsmarknadsministrarna i medlemsstaterna sagt att man inte vill genomföra de rekommendationer som Jan Anderssons rapport innefattar.
Det kanske är för tidigt att tala om vem som slutgiltigt är bäst prognosmakare. Jag hoppas att jag inte låter som en glädjedödare när jag under festen påpekar att den osäkerheten lever kvar för alla löntagare.



Samma gamla visa och de ger Sören rätt om och om igen. De låtsas vara fiender, men gör inget åt det när det väl kommer till beslut. S kan själva hindra Sverige från att skriva på Lissabonfördraget men gör det inte, utan fortsätter istället att skylla allting på borgarna. Det som är märkligt då är när man säger att man inte litar på borgarna i den här frågan, då är det ju ganska ologiskt om man skulle rösta för Lissabonfördraget. Lite ansvar måste man kunna ta själv också och det kan S, men av någon anledning så struntar man i det och fortsätter precis som vanligt att skylla det hela på borgarna trots att man själv i allra högsta grad kan påverka detta.
Bo Widegrens fighteranda är beundransvärd!

Det olustiga i den här EU-frågan är att s-partiet inte vill ta strid om kollektivavtalen. Arbetarepartiet Socialdemokraterna agerar mot sina egna i LO. Om inte löntagarnas eget parti stöder dem, vem ska då göra det?

Det som nu sker får mig att undra om inte Bengt Silfverstrands påstående om att partiets politik behöver kryddas med lite socialism, trots allt har fog för sig. Jag kunde inte ana att s-partiet skulle vara beredd att svika sina egna.

Jag kan inte se att vi skulle äventyra EU-samarbetet med att kräva något så självklart som att slå vakt om EU-ländernas fackliga rättigheter. Att de borgerliga gärna ser att dessa rättigheter begränsas kan jag förstå, men att de ska få draghjälp av socialdemokraterna, det har jag svårare att ta till mig.


Bo Widegren: Tack för stödet och kloka synpunkter
Angående kollektivavtalen och EU. anderssonbetänkandet kan utläsas hur osm helst beroende på vem som läser det. Bara för att ilustrera det återger jag nedan Gunnar Hökmarks (m) tolkning av betänkandets innehåll:
-------------------------
"Parlamentets beslut i dag är ett bakslag för dem som ville göra om utstationeringsdirektivet. Den socialdemokratiske rapportören Jan Anderssons förslag om att kräva en översyn av direktivet försvann redan i utskottet. I stället föreslår parlamentet att kommissionen ska fortsätta den analys man redan har påbörjat om hur den inre marknaden påverkar arbetsrätt och kollektivavtal för att se om det finns några behov av ny lagstiftning. Andersson förlorade och vi som slår vakt om den fria rörligheten vann," säger Gunnar Hökmark.

– Parlamentets beslut i dag är ett bakslag för dem som ville göra om utstationeringsdirektivet. Den socialdemokratiske rapportören Jan Anderssons förslag om att kräva en översyn av direktivet försvann redan i utskottet. I stället föreslår parlamentet att kommissionen ska fortsätta den analys man redan har påbörjat om hur den inre marknaden påverkar arbetsrätt och kollektivavtal för att se om det finns några behov av ny lagstiftning. Andersson förlorade och vi som slår vakt om den fria rörligheten vann.

Det säger moderaternas Gunnar Hökmark efter Europaparlamentets omröstning på onsdagen om utstationeringsdirektivet.

– Utstationeringsdirektivet har gett mer än en miljon människor möjlighet att arbeta i andra länder. Det har gett rörlighet över gränserna och människor nya möjligheter. Att vilja förändra detta för att det svenska byggnadsarbetarförbundet inte ansågs ha rätt att driva ut löntagare från Lettland bara för att de hade lettiskt och inte svenskt kollektivavtal vore att skada rörligheten och att i praktiken bygga nya murar. Det är bra att Anderssons krav nu hamnat i parlamentets arkiv, säger Gunnar Hökmark.
Gunnar Hökmark"
Intressant att junilistans Jan Å Johansson har större tilltro till Gunnar Hökmarks tolkning av beslutet i europapaparlamentet än till den tolkning som LO och europafacket gör. Det bekräftar min tes om att junilistan är ett rent högerparti som står moderaterna mycket närmare än socialdemokraterna. För detta högerparti är den förre socialdemokraten Sören Wibe ledare.

För övrigt uppmanade europafacket och LO ledamöterna i europaparlamentet att rösta ja till min rapport. Den europeiska näringslivs organisationen och Svenskt Näringsliv ville att ledamöterna skulle rösta nej.

Jag mötte just den konservativa gruppens polske skuggföredragande i ärendet. Han sa:" Jan; du vann". När jag sa att Hökmark tyckte annorlunda svarade han " Jag förstår att han måste säga så till sina partimedlemmar i Sverige."

Junilistan ledamöter röstade ja till min rapport. För detta är jag givetvis tacksam. Under tiden det pågått politiska diskussioner om innehållet i rapporten har junilistans grupp förhållit sig helt passiv. De röstade , men gjorde inte ett dugg för att påverka rapportens innehåll. Så agerar politiska åskådare men så agerar inte politiker.


Bo Widegren: Det där med junilistan få ni två Jan sköta själva. Men en sak är väl värt att notera att det fanns en tid när du tyckte att Lissabonfördraget var bättre på att freda fackliga rättigheter i förhållande till fria rörligheter.
Intressant att det finns olika tolkningar av hur belustet slutligen blev om den rekommendation som parlamentet slutligen antog. Det skall bli bra att få reda på mera.
Jan Andersson argumenterar som vanligt lika slaskigt. Jag uttrycker inte på något sätt någon sympati för Hökmarks tolkning. Min poäng är att man kan tolka Anderssons betänkande hur man vill utifrån sina egna utgångspunkter. Det är inte helt ovanligt att de kompromisser som utarbetas i EU-parlamentet mellan PSE-gruppen och PPE-DE-gruppen samt även i samarbete med ALDE-gruppen kan tolkas helt olika beroende på vem som läser det. Ytterligare en anledning till att EG-domstolen får utrymme för att göra tolkningar.
IND/DEM-gruppen deltar inte i ovannämnda federalistiska koalition. Ej heller ingår sysselsättningsfrågor i IND/DEM-gruppens program. Precis som Andersson hävdar at narkotikapolitiken ligger utanför PSE-gruppens agenda. Junilistan är inte heller företrädda i utskottet för sysselsättning och har inte kunnat medverka i arbetet där. Med våra två ledamöter täcker vi idag sex utskott, vilket inte är så illa jämfört med andra delegationer.
Inressant att Junilistans Jan Å Johansson väljer att referera Gunnar Hökmarks tolkning. Han kunde ha valt Charlotte Cederschiölds eller Olle Schmidts tolkningar. Dessa ligge mer i linje med den tolkning jag har nämligen att parlamentet har rätt starka krav. Jag kritiseras för dessa krav.

Än mer intressant är att han inte anger någon tolkning själv. Ledamöterna från junilistan röstade ju ja i slutomröstningen. Ytterliggare intressant är att junilistan inte har sysselsättningsfrågorna på sitt program. Inför Sveriges medlemskap i EU var detta en fråga som vi socialdemokrater drev hårt. Fortfarande är det så att sysselsättningsfrågorna är viktiga för oss socialdemokrater på alla politiska nivåer, lokalt, regionat, nationellt och i EU-samarbetet. Som synes en avgörande sakfråga som skiljer oss från högerpartiet junilistan.

Jan Å Johansson försöker påskina att vi ingår i någon slag federalistisk koalition över partigränserna. Skitsnack. Varför talar han inte om den koalition (partigrupp) i vilken junlistan ingår? Där finns personer med starka främlingsfientliga åsikter, personer som ser kvinnornas uppgift som att de ska serva männen personer med homofoba åsikter m.m.

Junilistans partigrupp finns representerad i sysselsättningsutskottet. Det var den enda partigrupp som inte utsåg någon representant i de förhandligar som skedde inför utskottets behandling av min rapport. Man valde åskådarplatsen i stället för möjligheten att påverka. Det är för övrigt en bra beskrivning på hur junilistan agerar överhuvudtaget i europaparlamentet.
"Ja till all EU-federalism"-Andersson har talat. Det är just tack vare EU:s olika fördrag steg för steg som Jan Andersson bejakat som vi har hamnat i i nuvarande situation med Lavalfallet och en EG-domstol som kan i princip fatta politiska beslut.
Det betänkande Andersson var föredragande för beskrivs på olika sätt från olika håll. För att ge en än mer allsidig belysning återges i slutet av detta inlägg Junilistans röstförklaring samt vänsterpartiets pressmeddelande i ärendet.
Herr Andersson kommer återigen med försök till "guilt by association" mellan Junilistan och den grupp Junilistan tillhör i EU-parlamentet. Den som vill fördjupa sig i ämnet om olika smutsiga politiker som sitter i de olika grupperna i EU-parlamentet kan läsa min bok "Svarta får i EU-parlamentet", den kan kostnadsfritt beställas hos Junilistan i Stockholm. Läs också gärna på följande länk en utförlig debatt jag haft tidigare med herr Andersson där det var så att när han ställdes mot väggen hade han inga fakta att komma med. Se länk
http://www.s-info.nu/page/blogg_reply.asp?id=1755&blogg=25913&multiple=1
Att herr Andersson i sin grupp har italienska maffiakopplade figurer, en polack anklagad för våldtäkt i samband med sexköp, slovakiska partikamrater som samregerar med extremhöger, medlemspartier som i sina länder har satt korruption och mutor i system med mera saknar han tydligen totalt kunskap om eller väljer att blunda för.
----------------------------
Röstförklaring - Anderssonbetänkandet (A6-0370/2008) om bestridande av kollektivavtal inom EU
Socialdemokraterna och de borgerliga har helhjärtat stött alla EU:s fördragsförändringar. De har därmed medverkat till att ge EU-institutionerna, inklusive EG-domstolen, alltmer makt över svensk arbetsmarknad. EU har därigenom blivit ett hot mot arbetsmarknadsregler som utvecklats genom förhandlingar och lagstiftning med stark förankring i det svenska samhället.
Betänkandet förordar huvudsakligen förändringar av utstationeringsdirektivet. Det kan därmed inte hindra fortsatt inblandning från EG-domstolens sida i regelverket för svensk arbetsmarknad. För det första är resultatet en kompromiss mellan konservativa och socialdemokrater vilket har lett till lama och motsägelsefulla skrivningar. För det andra är EU:s primärrätt om den inre marknaden (Artikel 49) överordnad bestämmelserna i utstationeringsdirektivet. EG-domstolen kan därför fortfarande komma till samma slutsats som i Lavalfallet.
EU skall inte ges uppgifter som medlemsstaterna kan sköta själva och dit hör verkligen arbetsmarknaden. Junilistan förespråkar därför ett svenskt undantag från EU:s arbetsmarknadslagstiftning för att garantera att EG-domstolen inte i framtiden kan styra svensk arbetsmarknad.
Vi har likväl röstat ja till rapporten, eftersom syftet ändå är det vällovliga att så långt möjligt försöka hindra att EG-domstolen lägger sig i svenska kollektivavtal i framtiden.
Vi har också stött de ändringsförslag som förordar mer nationellt självbestämmande i arbetsmarknadsfrågor, men har självfallet röstat mot rapportörens hyllningar av Lissabonfördraget.
--------------------
2008-10-22
Eva-Britt Svensson, medlem i GUE/NGL
Idag antog EU-parlamentet ett icke lagstiftande initiativbetänkande av Jan Andersson (s). Betänkandet handlar om Laval-domen och andra domar i EG-domstolen, och deras betydelse för kollektivavtalen.
Vänsterpartiet är kritiskt till Anderssons betänkande.
- Löntagarna pressas både från EU och den borgerliga regeringen och behöver en skarp facklig och politisk samling och fokusering, säger Eva-Britt Svensson (v), EU-parlamentariker. Då kan vi inte rösta för ett villospår, ett betänkande som helt saknar kraftfulla förslag som kan garantera den svenska kollektivavtalsmodellen. Men vi la ändå ner våra röster i slutomröstningen eftersom vi hoppas att betänkandet åtminstone kan bidra till ökad debatt om Lavaldomen.
Svensson stödjer betänkandets kritik mot EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet, även om hon anser att kritiken har urvattnats i kompromissen med den konservativa gruppen.
- Men att riva upp utstationeringsdirektivet riskerar tyvärr att sluta än värre för löntagarna, med den massiva majoritet av marknadsliberaler och högerkrafter som råder idag, säger Eva-Britt Svensson. För Sveriges del krävs det ett bindande undantag i Lissabonfördraget för att upphäva den sociala dumpningseffekten av Lavaldomen.
Vänstergruppen GUE/NGL la ändringsförslag om att strejkrätten bör vara överordnad marknadsfriheten, och att detta bör skrivas in i ett bindande protokoll till Lissabonfördraget. Vänstern föreslog också att Sverige bör få undantag i Lissabonfördraget för att skydda de svenska kollektivavtalen. Dessa förslag röstades ner.




Bo Widegren: Ja, som sagt detta med junilistan sköter ni bäst själva även om det verkar som om ni talar litet förbi varandra. Medan ni samlar krafterna så kan ni ju ta och titta på min nästa blogg.
Nej!

Vi talar inte alls förbi varandra. Junlistan och socialdemokraterna tillhör olika partipolitiska grupper i europaparlamentet. Vi är politiska motståndare. faktum är att junilistan ligger till höger om moderaterna politiskt sett.

Att vänsterpartiet var emot min rapport visste vi sedan tidigare. För vänsterpartiet gäller det i europaparlamentet att alltid marbera , aldrig att uppnå resultat. det är därför vi socialdemokrater mycket oftare når uppgörelser med de gröna i europaparlamentet.


Bo Widegren: Ja, du har dina färdiga fack att stoppa allting i och det gör naturligtvis tillvaron enklare eftersom man då slipper sakfrågorna. Naturligtvis vet du bättre vilka juni o vänstern umgås med men det utesluter ju inte att man kan snegla på vad de faktisk säger och gör.
Menar du Bo Widegren att jag inte diskuterar sakpolitik? Hela den rapport som EU-parlamentet antog handlade just om sakpolitik. Jag tycker faktisk att du är både osaklig och oförskämd.

Att jag sedan påtalar att junilistans ledamöter varit passiva och att vänsterpartisterna från början varit ointresserade av att nå en uppgörelse grundar sig på vad som faktiskt hänt. Om det är så att du har bättre information om vad som utspelat sig i europaparlamentet, Bo, så tycker jag att du ska komma fram med denna information. Du vet säkert mer än vad jag gör från din horisont, eller hur?


Bo Widegren: Du får naturligtvis tycka vad du vill och lägga mig i facket osaklig/oförskämd. Om du minskar falsetten litet så menade jag bara det meningsutbyte du hade med en annan Jan här på denna blogg.

Däremot så sa jag redan i förra vändan att du säkert vet mer om vilka junilistan umgås med på EU-planet. Men ditt andra stycke är en av dessa finurliga spekulationer du gör för att misskreditera dem du diskuterar med. Även jag sorterar således ditt andra stycke i facket oförskämdhet eftersom du vet att jag inte har något med junilistan att göra, eller hur?
Jan Anderssons ”faktum” ger jag inte mycket för då han aldrig kan landa i fakta för sina vevande påståenden. Hans utfall mot alla som inte tycker som han, även mot egna partikamrater, är ökända.
Hans EU-partikamraters smutsiga och kriminella affärer kommenterar han så gott som aldrig i debatten när han attackerar andra. En gång skrev han dock att De Michelis, italienaren i hans grupp, faktiskt avtjänat sitt straff (vilket inte var så svårt då det var fyra år villkorligt) och därmed var det OK. Att sedan De Michelis tillhört en maktstruktur som ännu idag orsakar stora problem i Italien som sopkaoset i Neapel, fortsatt maffiavåld mot politiker och rättsväsende, fortsatt korruption – det verkar herr Andersson se mindre allvarligt på.
Jan Anderssons placering av Junilistan till höger om moderaterna är han också ensam om att göra. Nyhetsrapportering, allmän debatt, akademisk debatt – ingen backar upp hans påståenden.

Men till sakfrågan om det betänkande Andersson var föredragande för. I princip slutade det i ett ”jaha” på grund av den breda kompromiss som gjordes. Ett exempel på förslag som inte fick gehör i denna breda kompromiss är ändringsförslag 22 från vänstergruppen som löd: ”Europaparlamentet kräver att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder fortsatt ska vara en fråga som faller under medlemsstaternas exklusiva behörighet.”
Denna skrivning erhöll 74 ja-röster (jl, v och mp bland dem). 559 nej-röster (fp, fi, m, kd och Andersson bland dem) samt 57 nedlagda röster (Färm, Hedh, Segelström och Westlund bland dem).
Nåväl, nu har alltså EU-parlamentet tyckt till om att en eventuell översyn av utstationeringsdirektivet. EU-parlamentets betänkande var bara ett tyckande utanför lagstiftande procedurer. Översynen av utstationeringsdirektivet kan gå åt vilket håll som helst. Här handlar det inte bara om att ministerrådet har en borgerlig majoritet, det betyder mindre i sådana här sammanhang. Däremot anser de nya medlemsländernas regeringar i allmänhet att det är OK att konkurrera med lägre lön på den inre marknaden.
Läs Kommunalarbetarens artikel 28 maj 2008 med rubriken ”Jag har lika kul som Zlatan”. Där intervjuas den estniska socialdemokraten Marianne Mikko och hon har en helt annan syn än Jan Andersson hur man definierar lönedumpning. Det var två PSE-ledamöter som röstade nej till betänkandet och 22 som avstod. De kom alla från de nya medlemsländerna i central- och östeuropa.
Herr Andersson vill gärna utmåla sig som stålmannen som har fixat det hela. Men som vanligt är verkligheten mer komplicerad än så.
Att mtt betänkande slutande med ett jaha är en åsikt som får stå för Jan Å Johansson. Hans betydelse som politisk bedömare är inte särskilt betydelsefull. Han är politisk sekreterare för den högerpopulistiska gruppen junilistan. Europafacket , LO i Sverige , det tyska facket m.fl har en annan uppfattning. Jan Å tycker säkert att hans uppattning väger tyngre, men det är han säkert ganska ensam om.

Visst fanns det också några avvikare i den stora socialdemokratiska gruppen, men trots allt blev majoriteten i europaparlamentet överväldigande. Jan Å och hans politiska åskådare i junilistan får fortsätta sitt politiska arbete på läktarplatsen. De finner detta meningsfullt. Jag skulle inte göra detsamma. Politik hanlar för mig om att påverka inte att iaktta vad andra gör och i efterhand kommentera detta.
Tydligen kan vi vara överens om att "Det är en sjusärdeles vals att Lissabonfördraget tryggar svenska modellen!" som var bloggens tema. Sedan kanske vi får höra ett evigt valsande innan innebörden av EU-parlamentets beslut klarlagts. Vad har man överhuvudtaget rekommenderat?

Och sedan skall då någon känna sig rekommenderad och vilja göra något år saken?

Vi lär få höra många välspelade valser innan vi har fått slut på lönedumpningen som EG-domstolens öppnat upp för.

Just nu oroar jag mig mest för om socialdemokraterna utan villkor skall rösta Ja till det Lissabonfördrag som stadsfäster och bekräftar de marknadsliberala tankar som ligger till grund för Laval mfl domar.

Stadsfäster man detta genom fördragstext och inte samtidigt ser till att garantier för den svenska modellen så har man för lång tid satt agendan med lönedumpning. Såvitt jag kan förstå är detta ett grovt svek mot våra väljare. Att inte ens se till att man avvaktar konsekvensutredningen, som LO begärt framstår då som dumdristigt för att inte säga oansvarigt.
Notera att Jan Andersson aldrig klarar av att debattera i sak utan bara kan slänga sig med egentillverkade etiketter på motståndare och avfärdar motståndare i det egna inhemska partiet eller i PSE-gruppen som obetydligt etc. Avvikarna i PSE-gruppen representerar faktiskt också regeringspartier i sina egna länder, vilket gör att deras inställning är direkt avgörande i ministerrådets behandling av arbetsrätten.

Notera än en gång att Andersson varken vill eller kan kommentera sina egna smutsiga partikamraters affärer.

Att betänkandet om kollektivavtalen i EU slutade i ett jaha är också enkelt att konstatera utifrån svensk medias brist på rapportering i frågan. Det fanns helt objektivt inget nytt att rapportera. Alla inblandade hade olika åsikter om betänkandet verkligen var av vikt eller inte.

Jan Andersson avfärdar också lättvindigt den bevisade skepsisen bland väljarna mot en allt mer ökande överstatlighet i EU. Folkomröstningarna i Irland, Nederländerna och Frankrike talar sitt tydliga språk. Till exempel på Irland, där visserligen fackförbundens ledningar inte var eniga om ett ja eller nej till Lissabonfördraget var det bästa, var det på landsbygden och i låginkomsttagarnas valkretsar som man röstade nej, medan det var majoritet för ja i medelklassområden. Samma röstmönster har vi sett i Sverige i våra folkomröstningar.

EU:s socialdemokratiska partier befinner sig idag långt från sämre bemedlade grupper och fackföreningar med allt sämre organisationsgrad är snarare försäkringskassor än kamporganisationer. Detta är inget gott tecken och man borde lära av det dåliga exemplet Venezuela där ett socialdemokratiskt och ett kristdemokratiskt parti med till dem kopplade fackliga organisationer dominerade makten i fyra årtionden. Men för de fattiga innebar det inget annat än att de såg fortsatt politikerkorruption och än mer fattigdom. Det ledde till att en ny politisk kraft som Chàvez kunde vinna valet 1998. Vi har fler exempel i historien när det politiska ledarskapet har brustit, vilket ger grogrund för nya politiska krafter som inte alltid är av godo.

Junilistan sitter i opposition i ett parlament med ”en federalistisk grundton” (för att citera Lars Danielsson (s)). Varför herr Andersson känner sig så obekväm med den definitionen vet jag inte. Han har ju på SAP-kongresser alltid argumenterat för en mer positiv syn på överstatlighet i EU.

I sitt nyhetsbrev nr 18/2008 liknar herr Andersson Sören Wibe och Junilistan med Pelle Svanslös. Eftersom jag håller mig till sakargument avstår jag från att kora Elake Måns i detta sammanhang.
Jodå, Jan Å. Jag kan visst kommentera partikamrater som begått brott eller som misstänks ha begått brott. För personer som misstänks är det rimligt att vänta med att döma innan deras skuld blivit bevisad. I vissa fall kan det vara rimligt att en misstänkt politiker lämnar sitt uppdrag under utredningstiden. Så vitt jag vet finns ingen politiker i min grupp där utredning om brott sker för tillfället. För politiker som blivit dömda och sonat sitt brott är det rimligt att de efter sitt straff ska kunna kandidera för nya uppdrag. Om de blir valda i val efter de sonat sitt brott är det i enlighet med de demokratiska principer vi brukar tillämpa.

Min kritik mot ledamöter i junlistans grupp handlar alls inte huruvida de begått brott eller inte. Min kritik riktar sig mot deras främlingsfientliga åsikter, deras kvinnosyn och deras syn på homosexuella. Om personer med den typ av åsikter som finns i junilistans grupp hade funnits i den socialdemokratiska gruppen skulle jag arbetat för att få dem uteslutna. Jag skulle omöjligt kunnat samarbeta med dem.

Huvudpoängen i mina kommentarer handlar emellertid om junilstans sätt att arbeta i europaparlamentet. Man försöker inte påverka . Man sitter på åskådarplats. Samtidigt förssöker man inbilla folk att man uträttar något i parlamentet. Jan Å Johansson har gett ut några skrifter under rubriken "Med kluven tunga". Det vore på tiden att en skrift med denna rubrik handlade om junilistans eget agerande. det är inte så svårt att hitta exempel.
Då föreslår jag dig, Jan Andersson, att du tar kontakt med din polska partikamrat Bogdan Golik (eller de belgiska polismyndigheterna) och hör efter om polisundersökningen mot honom om våldtäkt i samband med sexköp i Bryssel fortfarande pågår eller är avskriven. Det senare har dock aldrig meddelats. Goliks immunitet har hävts av EU-parlamentet för den pågående undersökningen. Någon time out har Golik aldrig tagit sedan anklagelserna mot honom uppkom.

Jag tror inte heller att de svenska socialdemokraterna skulle nominera någon till ett förtroendeuppdrag som fällts i domstol för bland annat korruption, mutbrott, myndighetsmissbruk med mera. Intressant att däremot Jan Andersson hyser förtroende för en sådan person. Säger en del om hur ”EU-anpassad” han är.

Att de slovakiska socialdemokraterna samregerar med extremhögern vill Andersson inte heller kommentera.

Jan Andersson kommer med svepande beskyllningar mot politiker i IND/DEM-gruppen, men när han ombedes konkretisera det klarar han det inte.

Junilistan agerar som politiska revisorer, men också parlamentariskt i utskotten. I början av oktober detta år antog till exempel EU-parlamentets budgetkontrollutskott ett förslag från Junilistans EU-parlamentariker Nils Lundgren med innebörden att alla EU:s organ måste respektera det journalistiska källskyddet, i enlighet med nationell lagstiftning. Nils Lundgren är också den av de svenska ledamöterna som varit föredragande för flest betänkanden.

Nåväl, herr Andersson får komma med sina exempel på Junilistans ”kluvna tungor”. Han påstår ju att det finns. I övrigt kan jag rekommendera intresserade att kostnadsfritt beställa böckerna ”Med kluven tunga 1, 2 och 3” från Junilistans kansli. De belyser sakligt med otaliga exempel hur den svenska s-gruppen (med vissa undantag för Anna Hedh) flyter med som döda fiskar i den EU-federalistiska malströmmen i EU-parlamentet med krav på mer pengar till EU:s budget, införandet av en EU-moms, överförande av fler politikområden till EU i allt från utbildningsfrågor till säkerhetspolitik samt införande av fler majoritetsbeslut i ministerrådet och mer av medbeslutande för EU-parlamentet. Med alla de politikområden som EU-parlamentets federalistiska majoritet vill föra över till EU kommer vi inte att behöva regionparlament eller nationella parlament. EU kan ta över i princip allt enligt EU-parlamentet själva.

Socialdemokraterna är de av svenska ledamöter (möjligen undantaget Maria Robsahm (Carlshamre)) som i störst utsträckning röstat för EU-parlamentets krav enligt ovan.
Många ord Jan Å men inget om Laval och övriga domar. På vilket sätt har juniltsn i europaparlamentet levt upp till den höga svansföring ni har i den svenska debatten? På vilket sätt har ni försökt påverka innehållet i den rapport som europarlamentet behandlat?
Junilistan sitter inte med i samtliga utskott i EU-parlamentet. Det gör inte heller de svenska socialdemokraterna. Men Junilistan har i EU-parlamentet fört en konsekvent linje för att arbetsmarknadsfrågorna skall vara ett område för medlemsstaterna inte för EU.

Däremot är det Jan Anderssons politiska position att säga ”ja tack amen” till allt som kommer från EU när det gäller nya fördrag som ger ökad makt till EU:s olika institutioner och ökade överstatliga beslutsstrukturer i EU. Det är denna EU-frälsta ja-sägarlinje som har satt oss i Sverige i den position som vi är med Lavalfallet.

Det är intressant att blogga med Andersson. Hans cirkelresonemang är lysande – motståndaren är högerpopulist – Andersson vet det – ”alla” vet det – bevis kommer senare – sedan landar Andersson i påståendet att motståndaren är högerpopulist igen.
Eller för att ta Anderssons påstående om att motståndarens påstådda vänner i EU-parlamentet är för avskyvärda i sin främlingsfientlighet etc. Medan Andersson anser att det finns gott om undanflykter och ursäkter för dömda mafiosopartikamrater, partikamrater anklagade för våldtäkt i samband med sexköp (varpå den polske partiledaren kommenterar ”kan man våldta en prostituerad”), regeringssamarbete med extremhöger, systematisk partikorruption etc.

Herr Andersson anser tydligen att ”faktum” är något som han slår fast. Att dessa ”faktum” skall ledas i empiriska bevis behövs tydligen inte enligt Jan Anderssons politiska skola.
En bekräftelse så god som någon på att ni inte gjort ett dugg rörande Laval från junilistans sida. Nu tar jag en veckas semester och återkommer sedan. Glöm förresten inte att göra en broschyr som handlar om junilstans kluvna tunga.

På vilket sätt kommer betänkandet om kollektivavtalen i EU (som enbart var en resolution - ett tyckande i EP) att att någonsin kunna göra någon skillnad för Lavalfallet? Ingen utomstående tror på den sagan.
Vi får se om Andersson kommer att kunna komma med exempel på Junilistans "kluvna tungor" eller "Pelle Svanslös-agerande" (för att citera Andersson själv).
Vi får också hoppas att Andersson efter sin semester ringer sin partikamrat Golik och hör sig för hur den belgiska polisundersökningen fortgår mot denne. Golik själv har sagt offentligt att det är en rysk komplott mot honom p g a hans motstånd mot den rysk-tyska gasledningen. Konstigt att inte fler EU-parlamentariker som varit än mer aktiva idet motståndet än Golik inte har fallit offer för samma konspiration?
Tyligen kan vi vara överens om att "Det är en sjusärdeles vals att Lissabonfördraget tryggar svenska modellen!" som var bloggens tema. Omjag nu återiogen får påminna om temat. Sedan kanske vi får höra ett evigt valsande innan innebörden av EU-parlamentets beslut klarlagts. Vad har man överhuvudtaget rekommenderat? Och vem kan förmodas följa rekommendationerna?

Får jag rekommendera läsaren att gå över till min senaste blogg, då väl denna är ordentligt genomtuggad av janarna.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!