Jonas Morian oroar sig för vilka som skadat mest. Å ena sidan de som i kraftfulla ordalag anklagade Mona Sahlin för förräderi mot dem som hellre såg ett nära samarbete mellan s och v, de som tänkt proteströsta eller rent av startat en medlemsomröstning i frågan om samarbetspartner vid valvinst 2010 och alltså "hellre spyr galla offentligt". Eller å andra sidan de som liksom han själv stödjer det nya samarbetet mellan s och mp i syfte att få bort Alliansregeringen. Man kunde knappast formulera frågeställningen mer neutralt eller rent av tjusigt.

Besvikna bloggare är också ett tecken
Jag kan se att vad dessa och några till partikamrater reagerat på är både språk och med vilken upprördhet man reagerat. Jag tycker inte det är välfunnet att beteckna Monas utspel som förräderi och inte heller skulle jag drömma om att i protest mot min egen partiledning rösta på V. Men ingen kan undgå att ta in hur besvikna dssa bloggare var på partiledningen. Och om jag känner Mona och Wanja rätt så är även för dem sådana upprörda röster viktiga att ta med i bilden när de överväger läget.

Medlemsomröstning
Däremot är faktiskt medlemsomröstning ett led i en demokratisk beslutsprocess. Jag skulle vilja jämföra den med att ta beslut med acklamation resp efter rösträkning. Vid acklamation bedömer ordföranden bifallet men om någon anser att den bedömningen är fel så begär man rösträkning. Det är därför ganska märkligt när sådan beslutsregel får "rent av" av Jonas. Själv har jag skrivit på och det skäms jag verkligen inte för, bl.a. eftersom utspelet var så uppenbart riktat mot starka strömningar i fackföreningsrörelsen.

Hur vill vi ha det demokratiska landskapet?
Jag är dessutom i grunden oenig med både Mikael och Jonas. Det bästa demokratiska landskapet är inte det där vinden mojnat och det varken är sol eller regn bara lugnt och gosigt, där vi alla är välkammade och alltid spik nyktra. Jag talar nu inte om respektlösa påhopp eller vilda orationer. Men att i en häftig rubrik skicka upp en och annan smällare tror jag nog vi alla mår bra av. Och Mona har ju själv bekräftat att hon hört hur det smällde. Hon lyssnade och nyanserade.

Svordomar - vad säger de?
Exempelvis så skrev jag själv flera ganska kraftiga bloggar, varav två innehöll svordomar i rubriken. Jag var ju inte ensam att reagera mycket starkt på Monas två utspel det om ja till Lissabon även före utredningen om vad ja betyder och detta med S+MP-samarbetet under 20 år. Min upprördhet var delvis betingad av att jag kände mig helt oinformerad om ens inriktningen av Monas annonseringar. Jag har aktivt försvarat Mona i alla sammanhang redan när hon skadsköts efter Ingvar s avgång. Naturligtvis senare före, vid och efter ordförandevalet. Därför känner mig inte det minsta generad över att ha kraftigt kritiserat henne i dessa två sakfrågor. Svordomarna får väl då räknas till det extra krut som jag ansåg behövdes för att få smällen tillräckligt hög.

Demokratin fungerar - hurra!
Nu har jag har till min glädje funnit att demokratin fungerar i vårt parti: ledningen har lyssnat till gräsrötterna och nyanserat sin inställning och det gäller både regeringssamverkan och utredningen om ratificeringen. Jag kan inte tänka mig annat än att folk i gemen uppfattar att här skedde faktiskt det som vi alla efterlyser: Genom en massa medlemmars reaktioner så ändrades politiken om inte i 180 så i alla fall i 65 grader. Enskilda människor långt ute på slätten i söder och i skogarna i norr kunde påverka partiledningen i Stockholm. Förvaltar Mona och Wanja detta väl så kan de förklara för folk: Vi lyssnar på er och försöker efter bästa förmåga genomföra den politik som ni vill ha.

Ingen dörrmatta
Jag tycker inte om det nedlåtande "att göra en pudel" eftersom det fordras kraft att erkänna en felaktig bedömning och ta konsekvenserna därav, en styrka som jag inte förknippar med ett välklippt sällskapsdjur som viftar på svansen så snart man visar ett hundgodis. Naturligtvis är jag också vilt främmande för att agera dörrmatta för skitstövlar som kommer drattande.

Mogna människor kan ändra sig

Men jag är av den bestämda åsikten att det bara är andliga kryp som inte kan ändra sig när man upptäcker att man får mothugg och det finns möjlighet till nyansering. Däremot är det människor med mognad som kan ändra sig och ta till sig nya åsikter eller tankefragment som är bra. Därför har min respekt och uppskattning för Mona Och Wanja i hög grad ökat genom att de haft resningen att ändra sig. Många vill nog säga att detta var en ändring under bilan. Men även om det är den yttersta förklaringen så fordrar det i alla fall klarsyn att se vad läget är. Även det är värt respekt.

Demokratisk samtal förs inte bara på snyggaste svenska
Den här överdrivna inställningen att man i ett diskussionsforum som s-blogg inte skulle kunna hålla högt i tak för att kritiska uttalanden på något sätt skulle vara "farliga för partiet" är inte bara överdriven för att vanligt folk inte tänker så men direkt förlamande för den demokratiska turbulensen inom ett parti. Dessutom är det parentetiskt så att det ingalunda är självklart att det bästa är det som ligger mest åt höger, är mest medelklass eller är uttryckt på snyggaste svenska.