Den närmast helgonförklarade FRA-motståndaren Camilla Lindberg (fp) uttalade sig efter allianspartiernas senaste interna FRA-förslag att hon nu kunde säga ja, eftersom det bara skulle handla om yttre hot, om ”Ryssland och sådär”.
Johan Tunberger, tidigare överdirektör på FRA säger i DN 27 september att ”om det stämmer att man (i lagen) ska ändra definitionen från ’yttre hot’ till ’yttre militära hot’ så innebär det en utomordentlig inskränkning i FRA: s verksamhet.”
Alltså: antingen offrar men en viktig verksamhet för Sveriges säkerhet när det gäller behovet av att skärskåda verkliga hot mot Sverige, eller också försöker man lura skjortan av kritikerna, allt i syfte att kunna avsluta en tafflig hantering och få lugn och ro i de egna partileden. Kan det visas tydligare att Reinfeldt-Tolgfors hantering av FRA-frågan är en slags politikens luftgitarr.
FRA-frågan är så nära kopplad till integritets- och grundlagsfrågor att det är skandal att inte denna fråga, som andra grundlagsfrågor, utreds i grunden och gemensamt bland riksdagens partier. Den är inte en fråga vilken som helst som kan lösas genom snabba uppgörelser i riksdagskorridorer eller departementslokaler.
Att konstitutionella nybörjare som Camilla Lindberg med flera inte förstår detta är en sak, men att erfarna politiker i alliansens olika partier som känner sitt ansvar som lagstiftare inte förmår göra sina röster hörda i denna viktiga principfråga, är oförståeligt. Folkpartisterna svek. Igen – skriver Jonas Morian i sin blogg. Men inte bara folkpartister – jag gissar att många av alliansens mer erfarna riksdagsledamöter mår riktigt dåligt av hur FRA-frågan nu är på väg att ”lösas”. Vore det inte så allvarligt skulle man kunna se det som en fars. Och ute i världen finns säkert ondsinta makter och terrorister som nu ler förtjust över regeringens nya FRAser.
Rolf L.
