Det svenska systemet liknar det tyska. Staten, kommuner och landsting har överfört en ensamrätt på de kollektivavtalsslutande arbetsgivar-organisationerna att förhandla om tjänstepensioner och andra avtal med de fackliga organisationerna. Tjänstepensionerna regleras genom kollektivavtal.

Målet är viktigt och kommer att påverka stora delar av avtalssystemet inom offentlig sektor. Våra möjligheter att använda kollektivavtalen på det sätt vi vill kan drastiskt komma minska. Dömer EG-domstolen som Kommissionen vill så inskränks den fria förhandlingsrätten och den svenska arbetsmarknads-modellen urholkas ytterligare.

Denna gång gäller EUs hot mot den fria förhandlingsrätten inte bara rätten att teckna kollektivavtal för gästarbetare. Nu är det fråga om ett generalangrepp mot kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden på hela den offentliga sektorn med kommunal-, landsting- och statsanställda.

Nu fortsätter nedmonteringen av den fackliga förhandlingsrätten. Och det är nys att påstå att Lissabonfördraget skulle freda oss från detta. Garantin i Rättighetsstadgan är nämligen så finurligt konstruerad att rättigheterna hela tiden inskränks av bl.a. huvudregeln om fri konkurrens, som bl.a. skall garanteras genom upphandlingsreglerna. Så vi har onekligen satt oss i en sax om vi inte snabbt ser över EU-lagstiftningen på fördragsnivå. Kom i detta sammhang ihåg att EG-domstolen är åtskilligt närmare allsmäktig Gud Fader än både Parlamentet, Rådet och Kommissionen, för att inte tala om svenska kungen och riksdagen samt svenska myndigheter.   Det är verkligen dags att ta en rejäl funderare...