Konflikten i den känsliga Kaukasusregionen har nu blivit allt allvarligare. Ryssland reagerar som förväntat – vem kan tro att Georgiens militära angrepp på Sydossetien skulle accepteras av ryssarna? Ingen stormakt skulle acceptera något sådant på sin ”bakgård”. Samtidigt trappas konflikten upp genom det ryska erkännandet av Abchazien och Sydossetien.
Även om historien aldrig upprepar sig exakt, så känns en del mönster lätt igen i hur allvarliga konflikter har utvecklats. Ofta har motsättningarna pågått länge, men på ett rimligt kontrollerat sätt. Berörda stormakter har ansett sig ha koll på läget. Men så blir konflikterna fler och fler, samtidigt som de trappas upp och når ett stadium då det finns stor risk för att de utvecklas på ett okontrollerat sätt. Så var det t.ex. flera år före första världskrigets utbrott, då framförallt på Balkan, och i värsta fall kan vi snart vara där igen, nu i Kaukasus …
Därför är det nu hög tid för världens ledare att utveckla statsmannaskap. Konflikter av det här slaget får inte drivas vidare utom kontroll för världssamfundet och inblandade stormakter. Då är det inte läge för upphetsande och polemiska uttalanden med tillspetsade historiska paralleller. Och då måste man på allvar överväga om halsstarriga ledare som president Saakasjvili, hur demokratiskt vald han än är, ska tillåtas och till och med uppmuntras att driva världen mot en allt farligare konfliktnivå.
Sveriges och EU: s roll måste i det här skedet vara att med all tillgänglig diplomati och statsmannaskap söka bidra till en rimlig lösning på den konflikt som nu hotar världens framtid.
Rolf L.