Nog känns det skönt med en person som visar sina känslor och reagerar mot det man anser orätt.

Men är det en rimlig situation att göra det? Bakom ligger någon slags tanke om att mänsklig rättvisa är gudomlig. Skandal match! Men än sen da! Livet är inte rättvist och Ara var ju faktiskt inte garanterad det guld han eftertraktade. Naturligtvis kan man vara besviken över att domare inte håller måttet. Reglerna är nu sådana att domarnas domslut inte går att överklaga. Vi har gett dem en sådan position att de har makten i all sin okunskap och bristande funktion. Om systemet med tre domare(?) är felaktigt på något sätt får man väl ändra på det. Naturligtvis blir man djupt besviken av det inträffade.

EG-domstolen har i makt av sin position såsom domare som säger sista ordet utan möjlighet till överklagande angripit den svenska modellen och Delors avtal med europafacket för att lösa konflikten mellan grundläggande rättigheter och fria rörligheter. Många talar om skandal och att EG-domstolen överskridit sina befogenheter i marknadsliberal anda. Och många vill ge EG-domstolen och t.o.m. EU fingret.

Men är det rimligt att vi lämnar EU med alla möjligheter till inre marknad, brottsbekämpning och allt annat samarbete för en fredlig samvaro i Europa? Nej, jag tycker inte det. Inte heller vill jag - även om viss hemlig lust finns därtill - ge domarna fingret.