Så sent som 19 juli har Jan Andersson på sin blogg fått kommentaren: Enligt professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, medför den sociala stadgan inte en förstärkt arbetsrätt. Fortfarande, säger han, kommer den grundläggande friheterna att vara överordnade. Samma sak klargjorde Margot Wallström ifjol.

På detta svarade Jan Andersson: Om Ronnie Eklund säger detta har han fel. Jag betvivlar dock att han sagt detta. Andra arbetsrättsexperter både svenska och utländska har en annan uppfattning. Genom stadgan blir kollektivavtalen och strejkrätten primärrätt och på samma nivå som den fria rörligheten för tjänster. Margot Wallström har aldrig hävdat något annat. Det hon sade var att stadgan inte ger EU några nya befogenheter, vilket är något helt annat.

Söker man på nätet så finner man att i vart fall Sveriges ledande arbetsrättsliga experter med särskild inriktning på EG-rätt, professorerna i civilrätt alla med spcialområdet arbetsrätt i Stockholm Ronnie Eklund, i Uppsala Jonas Malmberg och i Lund Birgitta Nyström ställer sig - med ett understatement - tveksamma till EG-rättens innehåll.

Det finns därför anledning att be Jan Andersson att precisera sina källor för sitt påstående "Andra arbetsrättsexperter både svenska och utländska har en annan uppfattning" med namn och artiklar.

Dessutom så finns det anledning att noga läsa genomgången nedanför. Den visar att EG-domstolen, som både enligt nuvarande fördrag och Lissabonfördraget är överordnat Kommissionen, Rådet och Parlamentet,  fritt väljer och vrakar vilka paragrafer man skall ge tyngd och vilka man tar lättare på. Som arbetsrättsprofessorn Ronnie Eklund uttryckte saken (och som jag skrivit bloggar om i flera år) att vid avvägningen i EG-domstolen skall de  mänskliga rättigheterna, bl.a. strejkrätten, ställas mot EG-fördragets fyra friheter om rörlighet över gränserna för personer, kapital, tjänster och varor och det finns inte anledning att lita på EG-domstolen när den ska sila mänskliga rättigheter genom de fyra friheterna. Det märkliga är att Svenskt näringsliv bekräftar detta att hela tanken med EU och deras fyra friheter är att överiga rättigheter hela tiden skall vägas mot dessa. Ingenting förändras heller genom Lissabonfördraget.  Men de som inte insett detta är tydligen de som företräder oss i EU-parlamentet.  Nog tål detta att funderas på...

                                                  - * -

Att man skulle mörka strejkrätten och kollektivavtalet förefaller som så mycket mer märkligt vid läsning av Europaportalen / 2008-02-26 där enligt referat Europafackets generalsekreterare John Monks gick på tisdagen till hårt angrepp på EG-domstolens dom i Vaxholmskonflikten: "Vaxholmsdomen kan äventyra Lissabonfördraget"- Domen kan komma att försvåra ratificeringen av Lissabonfördraget i takt med att innebörden av domen bli känd.
Europaparlamentets sysselsättningsutskott höll i samband därmed en öppen utfrågning kring Vaxholmsdomen. Huvudtalaren var den svenske juridikprofessorn Jonas Malmberg som gav sin analys av domen och utstationeringsdirektivet: En konsekvens av domen är att idéen om lika behandling av utländsk och inhemsk arbetskraft när det gäller löner och övriga anställningsvillkor har skjutits åt sidan av principen om minimiskydd, sade Malmberg.
Jan Andersson (s), ordförande i sysselsättningsutskottet, trodde inte att det räckte med en svensk lagändring för att återställa till rättsläget före domen. Han ville också se åtgärder på EU-nivå. Det står allt mer klart att det inte kommer att räcka med att vi i Sverige gör förändringar i Lex Britannia och utstationeringslagen. Lavaldomen påverkar likabehandlingsprincipen mellan löntagare inte bara i de nordiska länderna utan i hela EU. Domen återinför också den djupt kritiserade ursprungslandsprincipen. Andersson fick ... medhåll från vänsterns Eva-Britt Svensson som också anser att det inte räcker med en svensk lagändring men menar Sverige ska begära ett juridiskt giltigt undantag i det nya Lissabonfördraget för att skydda kollektivavtalen och strejkrätten.

                                                - * -

När det gäller dessa arbetsrättsexperter så har de under året publicerat en rad kommentarer till det nya rättsläget:

I "Svårsmält dom i Vaxholmsmålet", Sydsvenskan 2007-12-18, av professorn Birgitta Nyström summeras "Slutsatsen som EG-domstolen drar är att EG-rättens regler om den fria rörligheten och om utstationering hindrar fackliga stridsåtgärder för att förmå ett gästande företag att inleda förhandlingar om lön och att underteckna ett kollektivavtal som på vissa punkter ger bättre villkor än enligt utstationeringslagen och som också tar upp villkor på andra områden än vad utstationeringsreglerna täcker... slutsatsen att stridsåtgärder inte är tillåtna för att förmå utländska företag att förhandla om lön och sluta kollektivavtal med bättre eller mer omfattande villkor än utstationeringslagens. 

I LO-tidningen 2007-12-28 intervjuades arbetsrättsprofessorn Ronnie Eklund under rubriken "Arbetsrättsexpert fasar lönedumpning": Liksom de flesta jurister som är specialiserade på europeisk arbetsrätt tolkar också Ronnie Eklund domen så att företag från andra EU-länder kan betala löner långt under svenska när de är tillfälligt i Sverige. "Domstolen har visat stor okänslighet mot de olika arbetsmarknadsmodeller som trots allt finns inom EU. Det var högst oväntat i ljuset av generaladvokatens förslag till dom i våras... Det finns en underton i hela domen som säger att kollektivavtalsmodellen inte accepteras för att trygga utstationerade arbetstagares villkor Och det är okänsligt... om utländska företag utifrån den här domen kan arbeta i Sverige på betydligt lägre löner kan konsekvensen bli att lönerna pressas för alla i hela landet.

                                   - * -

I Sveriges radios P 1 ”Studio Ett” den 24 januari 2008 diskuterades EG-domstolen ställningstagande i Vaxholms-målet, varvid programledaren inledde frågestunden: Domen är ett betydligt större slag mot facket än vad vi hittills har förstått. EG-domstolen har genom sin dom sagt att det inte var tillåtet av facket att ta till stridsåtgärder för att tvinga fram lika lön för utländska arbetare.

Professor Ronnie Eklund: Nu blir det fritt fram för social dumping. Det kommer att erbjudas två olika lönenivåer för samma typ av arbeten när det kommer hit ett utländskt företag som inte omfattas av de villkor som gäller i Sverige. Vi kommer att få två olika lönenivåer i de branscher där den här typen av arbete förekommer. Vi trodde inte det skulle bli så. Men efter fingranskning så har jag blivit klar över att något har hänt. En nyliberal domstol har satt ned foten så det ljungar över heden.

Professor Jonas Malmberg: Jag hade utgått från att den svenska regleringen skulle få sig en hel del törnar. Men domen går betydligt längre. Domen begränsar möjligheten att ställa krav på utländska entreprenörer. Det går inte längre att kräva lika behandling för utländska arbetare som är verksamma i Sverige. Man gör från domstolen inte bedömningen om lika behandling. Man får nöja sig med att kräva den lägre nivån.

Utfrågare: Nu kan svenska fackföreningar bara kräva minimilön enligt EU:s utstationeringsdirektiv. Det direktivet har ansetts utgöra ett golv för rätt till minimilön, rätt till semester och reglerad arbetstid. Det som på EU-språk kallas för ”en hård kärna” av rättigheter för utländsk arbetskraft och som i EUs praxis hittills setts som ett golv, en lägsta nivå. Nu gör EG-domstolen en helomvändning och säger att direktivet också utgör ett tak.

Ronnie Eklund: Vi har alla trott att det är ett minimidirektiv. Men nu har vi fått besked om att det också är ett maximidirektiv. Man får varken kräva mer eller mindre än det som följer av ”den hårda kärnan” av det utländska företaget. Det var inte någon ”förståsigpåare”som trodde att detta också var ett maximidirektiv. Man skapar en situation där det finns ett utrymme för en situation för det som nationalekonomer brukar kalla ”Race to the bottom”

Professor Birgitta Nyström: Domstolen ger besked om att det är miniminivåer som gäller. Man får alltså bara kräva att utländska företag betalar ut minimilöner. Utstationerade arbetare kan komma hit och jobba för lägre löner än svenska arbetare. Det är miniminivå som gäller. Inte lika behandling. Utländska arbetare kan komma hit och jobba för minsta lön och med minimiregler för semester och antalet betalda semesterdagar.

Programledaren: Domen innebär att juristerna i EG-domstolen ”kör över” politikerna i en mycket känslig fråga. Efter massiv kritik i medlemsländer och i Europaparlamentet tvingades kommissionen för några år sedan att backa. Efter hård kritik skrevs lagförslaget om. Nu skulle nationell arbetsrätt gälla, sa man.

Jonas Malmberg: Det ursprungliga förslaget till tjänstedirektiv, som blev så oerhört kritiserat och som togs bort genom den demokratiska processen i EU, har nu återinförts av juristerna i domstolen. Juristerna har gått emot politikerna.

Birgitta Nyström: Vad domarna i EG-domstolen gör är att stadfästa ett rättsläge där det blir som i det ursprungliga förslaget till tjänstedirektiv. Nu är det företagens fria rörlighet som gäller. Inte det man brukar kalla ”det sociala Europa”. I valet mellan det ekonomiska och sociala ger man en övervikt till det ekonomiska. Man tolkar hela tiden den fria rörligheten mera förmånligt än skyddet
för arbetstagarna.

                                    - * -

I Transportarbetaren nr 7, juli 2008, löd rubriken "För svårt för en professor": Ronnie Eklund är professor i arbetsrätt vid Stockholms universitet men det tog fem genomläsningar innan juridikprofessorn förstod vad som stod på och mellan raderna... Det är uppenbart, att unionens domstol inte är någon vän av den svenska modellen. Man ser tämligen negativt på att företag över huvud taget ska tvingas slösa tid med att förhandla med facket. Den som tror att juridik är ett slags opartisk myndighetsutövning, har inte förstått det fina i kråksången. I Lavalmålet väljer EG-domstolen frankt att inte ta hänsyn till paragrafer som man inte tycker passar in.. EG-domstolen har inte på ett rimligt sätt förmått balansera intressemotsättningen mellan arbete och kapital. Eklunds slutsats är att Lavaldomen öppnar fältet fritt för social dumpning. I det efterföljande Rüffertmålet går de konservativa EG-domarna faktiskt ett steg längre. Där gör man ingen avvägning alls mellan de olika intressena. EG-domstolen har målat in sig i ett nyliberalt hörn man undrar vart skyddet för utstationerade arbetstagare tog vägen. Utstationeringsdirektivet och dess bakgrund är som bortblåst, nu gäller skydd på lägsta möjliga nivå för arbetstagarna.

I Lag & Avtal torsdag 7 augusti 2008: Ronnie Eklund: "Jag litar inte på EG-domstolen" Laval-domen oroar professor Ronnie Eklund. Vad händer med de mänskliga rättigheterna om de på det här sättet ska silas genom EU:s fyra ekonomiska friheter, undrade han på ett seminarium som Afa ordnade idag.
Regeringens utredare Claes Stråth inledde med att presentera sina direktiv av den 10 april och professor Ronnie Eklund redogjorde för sin analys av EG-domstolens domskäl... Laval-domen är delvis systemförändrande. EG-domstolen ändrar spelreglerna när den anser att en medlemsstat inte kan ålägga företag från andra medlemsländer att förhandla om lönerna från fall till fall. För det är ju just den typen av förhandlande som är grundbulten i den svenska modellen. "Närmast med en gäspning" kommenterar EG-domstolen grundlagsskyddet för fackliga stridsåtgärder...Jag trodde att domstolen skulle stanna upp och beakta att Sverige ratificerat konventioner i förhållande till FN, ILO och Europarådet, men det gjorde den inte. Följden blir att de mänskliga rättigheterna som flera av konventionerna tar upp, ställs mot EG-fördragets fyra friheter om rörlighet över gränserna för personer, kapital, tjänster och varor. Jag litar inte på EG-domstolen om den ska sila mänskliga rättigheter genom de fyra friheterna. Det känns obehagligt för framtiden... med summeringen nu är det fritt fram för social dumpning eller ett "race to the bottom"

Jan-Peter Duker, Svenskt Näringsliv, framhöll att EG-domstolen har vägt olika intressen mot varandra... det är för långtgående att tala om social dumpning...Att EG-domstolen talar om de fyra friheterna är inte ägnat att förvåna. Friheterna är själva grundtanken i EU-bygget och bara av godo. Att domstolen gör en rimlig avvägning av det tycker jag inte är något märkligt.