Jag har själv flera gånger pratat om att vissa krav skall ställas på invandrare, särskilt att vederbörande lär sig svenska. Jag har inte tänkt på det som ett nationalistiskt drag, vilket i vart fall intellektuellt är mig främmande, utan enbart som en tanke att hur skall jag i det svenska samhället kunna tala med en person som talar arabiska eller svahili eller tyska? Jag har också tyckt att man kan anvisa en nytillkommen invandrare upp till några år den plats i Sverige där det svenska samhället har resurser för ett vettigt mottagande med svenskundervisning, bostad och arbete. Allt så att invandraren på ett smidigt sätt skall kunna anpassa sig till det nya hemlandet och ges schyssta möjligheter att lära sig i vårt samhälle samt att detta kan ske på ett för det svenska samhället ekonomiskt försvarbart sätt.
När jag så läser Per Wirtén igen så blir jag tveksam: Är det inte ok att ställa vissa krav på nytillkomna? Bara man inte gör skillnad på svart, vit, gul eller röd eller på muslim, kristen, hedning eller buddhist.
Självklart skall man inte när medlemskap (eller medborgerskap) vunnits göra skillnad mellan nya och gamla medlemmar. Är det att göra sådan skillnad att kunna återta ett förvärvat medlemskap om det vunnits på falska grunder eller grovt missbrukats exempelvis de de första 5 åren?
Jag har inga klara svar på dessa frågor och skulle vilja ha en debatt om detta.
2008-06-10, 13:43 Permalink
Naturligtvis är det okej att ställa krav. Man kan ställa krav på att asylsökande uppvisar åtminstone passet när han ska in i landet, så vi vet vem han är. Tyvärr saknar nästan 90 % pass, men de får komma in ändå (det är sant, så jag länkar http://www.mfo.nu/2006/10/04/4-oktober-2006-ska-det-vara-migrationsverkets-ansvar-att-ta-reda-pa-vilka-de-asylsokande-ar/)
Sen kan man ju ställa krav på att t.ex. folk från Irak skaffar ett jobb efter, säg tio år i landet, men c:a 70 % saknar anställning efter 10 år. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2035255 Fast det är klart, det kan ju vara svårt med tanke på de oerhörda umbäranden de fått utstå. Fast hur var det nu? Det var ju inte ens en av tio som hade flyktingstatus, av alla de 100 000 invandrare som sökte sig hit förra året. Det kan du själv ta reda på, på http://www.migrationsverket.se om du vill. Men viktigast av allt anser jag är att vi slutar dela ut permanenta uppehållstillstånd till alla som söker en fristad, under tiden krig råder. Men som det ser ut idag, fick de irakier som komm för några år sedan, permanent uppehållstillstånd - så nu har vi hela tjocka släckten här. Men det kanske var meningen, vad vet jag, att vi i lilla Sverige skulle sluta som ett stort socialkontor. Bo Widegren: Jag ser vad du skriver och förstår inte riktigt din ton. Mertalet invandrare kommer väl av anledningen att de vantrivs med förhållandena där de bor och utgångspunkten måste väl vara att vi som i alla fall har det förhållandevis bra måste kunna dela med oss av trygghet och lugn och en demokratisk tillvaro. När det gäller att Sverige försöker spela "socialkontor" så förstår jag inte alls vad du vill säga - sanningen är ju den att Sverige förmodligen skulle klara sig ganska illa om vi gjorde oss av med alla invandrare eftersom många arbetar precis som vi.
Först och främst - Sverige skulle gå under om vi sparkade ut alla invandrare. Jag tycker själva tanken på att "göra sig av med" är morbid. Däremot anser jag att vi har varit på tok för generösa i vårt mottagande. Dessutom finns det någonstans ett systemfel, eftersom majoriteten av exempelvis irakierna bevisligen inte arbeter, ens efter tio år i landet. Vad tror du att de lever på? Det är klart att sånt här godhjärtat slöseri kostar stora summor pengar.
Dessutom finns det en annan viktig aspekt och det är att länder som har varit i krig, behöver folk som bygger upp landet. Om de som har råd att betala 100000 kr för en flyktingresa sticker, ja då försvinner troligtvis en hel del kompetent folk. Men åter till kraven. Låt mig fråga dig: Vilka krav är det du pratar om? Bo Widegren: När du frågar om vilka krav jag pratar om så hänvisar jag till ursprungstexten där jag pratar om två¨krav. Jag tuggar inte karbon utan du får läsa själv. Du kanske själv skulle precisera din ståndpunkt och inte bara prata om "på tok för generösa i vårt mottagande" och "godhjärtat slöseri", vilket är allmänna värdeomdömen som det är svårt att förstå den konkreta innebörden av. Inte heller förstod jag vad du menade med det anda stycket.
På min mejl har influtit förljande intressanta inlägg:
Jag förstår hur du tänker, och visst är språket viktigt i ett samhälle. Men problemet är ju att om man ställer språkkrav på invandrare för medborgarskap (utan att göra det till ett krav som ställs på alla medborgare vid fyllda 18 år) så gör man skillnad. Kanske inte på svart, vit eller gul. Men man gör skillnad på var människor råkat födas. Så länge de som fötts i Sverige kan komma undan med en skrämmande oförmåga att hantera svenska språket utan att deras medborgarskap är i fara, så blir det diskriminerande att kräva språkbehärskning av nya invånare i Sverige för medborgarskap. Du har säkert hört att när man i Tyskland prövade att låta alla gymnasieelever göra språkprovet som användes för medborgarskap så var det en rejäl andel tyskfödda tyska gymnasieelever som inte skulle fått vara tyska medborgare om de varit tvungna att bevisa sin språkkompetens för det. Jag är övertygad om att resultatet skulle se likadant ut i Sverige. Sedan tillkommer förstås risken att det blir diskriminerande för funktionshindrade invandrare och flyktingar. Inte alla har ju samma inlärningsförmåga. Och inte alla har heller getts, eller fått behålla, samma förmåga att lära nytt språk. Det kan handla om allt ifrån en medfödd utvecklingsstörning eller hjärnskada, till en stroke, olycka eller demenssjukdom som drabbat senare i livet. Eller bara en vanlig "bokstavsdiagnos". Och jag tycker nog att tanken på ett land som rensar ut neurologiskt och/eller intellektuellt funktionshindrade ur skaran av potentiella nya medborgare känns ganska obehaglig. I vilket sammanhang, i vårt eget land, kommer vi i så fall att sedan frestas att använda samma sorteringsprincip? Och vilken annan typ av "perfektion" kommer vi sedan att komma på att kräva av våra nya invånare. Jag tycker nog att ett humanitärt samhälle är ett som har insett att, som delar av den amerikanska handikapprörelsen säger: "Able-bodiedness is at best a temporary condition" [halvfritt översatt: "Att ha en i alla avseenden helt fungerande kropp är på sin höjd ett övergående tillstånd] Svenskundervisningen för invandrare måste också fungera bättre än den gör idag! En stor del av problemet ligger där. Jag har invandrade vänner, övervägande högutbildade arbetskraftsinvandrare, i bekantskapskretsen, som är starkt motiverade, och definitivt kapabla, att lära sig svenska, men som harvat i svenska för invandrare i år utan att lära sig nämnvärt mer än hälsningsfraser och några fasta uttryck (det där som brukar stå på de första sidorna i en nybörjarbok i språk). Motivation och inlärningskapacitet räcker inte hela vägen när lärare, kursmaterial och administration av utbildningen inte håller måttet. En del av dem har slutat där och skaffat sig fungerande svenskundervisning på annat håll, via privata kanaler, eftersom de är resursstarka nog att kunna göra så. Men även för de som inte har de möjligheterna måste det, enligt min uppfattning, gå att få en svenskundervisning som är organiserad för lärande snarare än för "förvaring" eller som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Och när jag ändå är i gång med att förbättra utbildningen, så kunde jag tänka mig också en bättre svenskundervisning för infödda svenskar (i skolåldern). Och en bättre skola i största allmänhet. Och sjukvård! Men nu kommer jag ifrån ämnet... Sedan brukar jag också, när det gäller invandring och integration, tänka på Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Hon blev aldrig någon särskilt välintegrerad invandrare i Amerika, inte vad språket beträffar heller. Och hon levde definitivt i en sådan där "etnisk enklav" som i det moderna Europa uppfattas som så problematisk. Ändå gav hon upphov till en släkt som kom att rota sig i det nya landet, och finna sig en plats där. Jag tänker att man kanske måste tänka i generationer när det gäller integration. Sverige är ett ganska ungt invandrarland, så här har vi inte riktigt sett det hända än, majoriteten av invandrarna här är nya. Men det kommer. Och så tänker jag, med utgångspunkt i Kristina, att det kanske är ganska naturligt, och ingen orsak till oro, att nya invandrare söker sig till "de egna". I korthet: Jag tror att språkkunskaper är livsviktiga - oavsett var vi råkar födas någonstans. Men jag tror inte på tvångsåtgärder för inlärning. Och jag tror inte på att göra skillnad på människor beroende på var de fötts eller beroende på vilka handikapp de har eller saknar. Slutligen vill jag tacka för en bra och intressant blogg! En ny bekantskap för mig, men jag kommer säkerligen att återvända! mvh /Rebecca Dutius Bo Widegren: Jag tycker detta är värt att fundera på. Som jag sa i min blogg så tycker jag att vi kan föra en diskussion om detta.
Så du anser inte att man ska ställa kravet att kunna tala svenska? Vad leder det till tror du? Kan du svara själv istället för att citera ett mail?
Bo Widegren - vad tror du en person har för framtid om personen inte kan språket? Vad blir sysselsättningen? Är det verkligen att göra skillnad - du och jag pratar ju svenska. Det är snarare en god gärning att ställa krav. Tycker di vi ska ställa krav på elever i skolan att de ska lära sig? Tycker du att SFI-elever är just elever? Varför ska vi inte ställa krav på SFI-elever - det är ju att göra skillnad. Jag tror helt enkelt inte du är beredd att se vartåt denna kravlöshet leder, men vi får hoppas att du vaknar upp. Tänk själv! Bo Widegren: Det var väldigt vad du var ivrig. Jag har inte citerat mejl för att undvika att svara på dig utan bara lagt in det från kommentarssidan eftersom jag tyckte det var tänkvärt. Beträffande första och andra stycket så hänvisar jag till ursprungstexten eftersom jag inte tuggar karbon. Tredje stycket är en ren spekulation från din sida om hur jag skulle tänka. Och jag kan försäkra dig att jag tänker själv. Det var just därför jag skrev den här bloggen. Skillnaden mellan dig och mig är att du tydligen har färdiga åsikter i dessa frågor medan jag är beredd att lyssna på andra för att lära mig. Också lyssna på dig men jag har lättare att lyssna om du sänker volymen något. Jag tycker dessutom mycket illa om att andra tillskriver mig åsikter och förklarar på vad sätt jag tänker - jag kan försäkra dig att i just detta har jag den bästa informationen!
Mycket märklig resonemang av Rebecca Dutius! Skall grundinställningen vara att alla invandrare är förståndshandikappade och att man därför inte kan kräva av någon invandrare att de skall kunna lära sig svenska? Mer naturligt är väl att kräva att alla skall lära sig svenska, men att ha möjligheten att ge dispens i de fall där det verkligen är befogat.
Sen kan man ju fråga sig om det egentligen är det svenska samhällets ansvar att lära invandrarna språket eller om det är invandrarnas eget ansvar. Jag betvivlar att jag kan flytta till t.ex. Turkiet och kräva att de turkiska skattabetalarna skall stå för både språkinlärning och försörjning under tiden. Det är ingen mänsklig rättighet att få bli svensk medborgare så det är knappast "diskriminerande" att ställa krav på de som önskar bli det. Jag kan ju knappast börja vråla om "diskriminering" om jag inte helt utan krav får bli japansk medborgare om jag så önskar, de som är födda i Japan av japanska föräldrar får ju det! Bo Widegren: Jag tolkar inte Rebecca Dutius resonemang som du att alla invandrare skulle vara förståndshandikappade. Kanske det emellertid är ett humanitärt ståndpunktstagande att fundera över svårigheterna att lära sig ett nytt språk för en del individer p.g.a. ålder eller mentala handikapp? Jag håller med dig att det inte är en mänsklig rättighet att bli svensk medborgare. Å andra sidan måste man väl ha ett humanitärt tänkande som utgår från - inte hur det faktiskt är i Turkiet eller Japan utan - hur jag själv skulle vilja bli behandlad om jag vore i motsvarande situation. Men tack för ditt inlägg!
Det finns ju inga somhelst krav i ditt inlägg - förstår du inte det? Bara tomma ord om att det kan vara bra om vi får placera invandrarna där det får utbildning och jobb. Men nog kan du väl inse att människor flyttar dit de vill bo. De har ju för tusan lämnat hem och land för att komma till Sverige - då kand e nog lämna Vellinge för Malmö och Södertälje också.
Dessutom finns ju inga jobb till dessa människor. Många av dem är analfabeter, har jobbat med får och kossor hela sina liv. Kanske plockat dadlar. Detta är inte meriterande i svenskt arbetsliv. Så du får nog acceptera att majoriteten av dessa människor kommer att vara arbetslösa resten av sina liv, även om de bor i dalsland eller danderyd. Vad vi gör just nu är att orska ett enormt problem. Människor som söker sig till Sverige gör det av högst ekonomiska skäl. I Irak VET man att i Sverige får man bidrag och behöver inte arbeta. Driftiga och kunniga personer söker sig till andra länder där arbete ger lön för möda. Andra söker sig till bidrag. Men för ztt föra diskussionen framåt måst jag ändå fråga dig - hur tror du detta land ser ut om femton tjugo år om vi fortsätter med otyglad invandring, ej verkställda avvisningsbeslut och en ständigt växande svart marknad för illegala immigranter? Är det ett samhälle du vill att dina barnbarn ska tvingas växa upp i? Och jag betackar mig för PK-svammel och fantasier om "ett öppet samhälle där alla betraktas som likar". Var realistisk! Det är detta samhälle du lämnar över till nästa generation. Är du stolt? Bo Widegren: Jag tycker fortfarande att du har en märklig ton. Varför skulle jag ha några absoluta krav? Jag gick ju ut för att få en diskussion. Visst finns det också analfabeter och dem får vi väl skola men det är fel att kluimpa ihop "dessa människor" och börja tala om får, kossor och dadlar; dessutom verkar uttryckssättet nedlåtande. Din beskrivning av invandrarna som "bidragssökande" är fördomsfull enligt min mening. Din beskrivning av invandringen som otyglad är felaktig; därmed har jag inte förnekat att det finns problem, naturlkigtvis. Du skriver på min blogg och "betackar dig" och beskriver dessutom diskussionen som "PK-svammel och fantasier". Inte så litet övermaga och knappast ägnat att vara inlägg i en diskussion här på s-info elle s-blogger. Naturligtvis skall du uttrycka din åsikt och det har du gjort i flera inlägg som delvis visar att du tuggar karbon. Men jag tycker illa om oförskämda och respektlösa inlägg. Med detta avslutar jag diskussionen i denna blogg. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Bo Widegren
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Oscar Peterson - 10 juni 21:27, 2008 
Copyright © 2025 Bo Widegren, www.s-info.se
0,03998
