Demokrati kan det förenas med rojalistiskt fjäskeri?

Demokrati kan det förenas med rojalistiskt fjäskeri?

I borgerliga Sydsvenskan, och därmed med knallrojalistiska läsare, skriver kloka Heidi Avellan på nationaldagen publicerad 7/6 om hur omöjligt det är att förena en arvsrättslig monarki med demokrati utan att det uppstår någon slags bismak. Hon ironiserar: Det är mycket med kungen nu. Eller snarare hans dotter och måhända blivande måg. I måndags var kvällstidningarnas huvudnyhet att Victoria varit på 40-årsfest med sin pojkvän. Intressant? Ja, för rojalistiska kremlologer – för kalaset var danske kronprins Frederiks 40-årsfest med horder av pressfotografer och hovreportrarnas slutsats var att kungen nu har godkänt grabben. Är han lämplig, Daniel Westling? Gymägaren, entreprenören från Ockelbo som hovet länge försökt stajla, mannen som i likhet med Silvia Sommerlath eller Sonja Haraldsen, Mette-Marit Tjessem Høiby, Mary Donaldson, Alexandra Manley eller Marie Cavallier inte är ett dugg blåblodig? Inte vet jag. Problemet är att frågan behöver ställas. Att vuxna Victoria Bernadottes make, i världens mest jämställda land, skall vara en angelägenhet för hennes far och regeringen. Vem en statsminister gifter sig med förväntas folket inte ha synpunkter på. Men Victorias val är en riksangelägenhet... Public service-TV frågar sig om hovet har rätt att tiga om planer som berör hela riket: ”Å andra sidan: har svenska folket rätt att lägga sig i vem vår kronprinsessa gifter sig med?” Och visar Ers Kungliga Höghet Westling där Expressens kulturredaktör Per Svensson pekar på svårigheter: rojalistisk yra till en början kring förlovning och bröllop, ja, men sedan? Om tio år? Eller vid en skilsmässa? Hur behandla hans familj?
I Danmark var det kungligt bröllop nyligen, med tillhörande rojalistisk yra; skilsmässan innan var glömd. I Sverige kan det bli kunglig förlovning med tillhörande rojalistisk yra. Som går att tjäna pengar på: Enligt Dagens Industri skulle bara försäljningen av bröllopsrelaterade produkter – från kopior av brudklänningen till kungliga kalsonger – veckorna före, under och efter ett kungligt bröllop uppgå till 2,5 miljarder kronor. Hotell och krogar i Stockholm skulle dra in 200 miljoner kronor extra. Lägg till press, böcker, TV, filmer, skvallerpress¿ Queen är väl bara den första i raden av nya rojalistiska magasin och hela redaktionen från Svensk Damtidning har redan varit på träningsläger hos sin danska systertidning Billedbladet. Geschäft är inget problem, affärer är bra. Problemet är kärnan: statsskicket. Att någon skall vördas på grund av härkomst – och övriga ses som undersåtar. Det är förnedrande, otidsenligt, odemokratiskt, hur mycket det än går att räkna hem vinster från kungahuset som pr för Sverige.

Jag håller verkligen med Heidi Avellan och det är ju inte var gång. Och hon uttrycker det verkligen slående bra. Man kan ju tillägga att vi sparar på försvaret så att vi inte längre kan säkra vår trygghet i närområdet med bl.a. ryska ambitioner. Men vi betalar ut massor med pengar för att hålla en hel familj med föräldrar och ett antal barn som alla skall få bo på kostsamma slott och leva livets glada dagar. Vad jag förstår är deras enda arbetsuppgifter att svara för den kungliga aveln, klippa band, vara stylade i alla sammanhang och inte uttrycka sig klart i någon fråga som kan väcka anstött eller ens provokation. Nog är det patetiskt detta.

Och för övrigt så håller vi ju på att skaffa oss en ny upphöjd figur som skall bo fint och vara överkucku i hela EU, en president gubevars. Så nu skall vi underhålla både kung med familj och en president. Så alla hör o häpna får alltså nya personligheter att skildra och nya skandaler att hålla reda på. Den där presidenten är visst halv om halvt redan utsedd och lär ha sagt att jag minsann inte kommer nöja mig med att klippa band med den underförstådda meningen att jag vill faktiskt var med och bestämma. I Eu har vi alltså inte bara en överprövande juristdomstol , en självsvåldig kommission och nu en självtillräcklig president. Vi måste varit väldigt elaka som förtjänar allt detta.

Vad är det hos människor som gör att vi konstruerar dylika pappersfigurer att drömma om? För mig är detta helt obegripligt. En slags HC Andersen när det handlar om statsskick och politik. Visst unnar jag ungdomarna att ha trevligt och välja ut en hyfsad partner att leva med men jag vill varken veta vem det är, hur de har det och om de så småningom skiljs och gifter om sig som i Danmark. Och jag vill inte betala blåa avelspremier!

I början av 1900-talet utvecklades den allmänna rösträtten och 1920 var kvinnan inte längre omyndig med äkte mannen som förmyndare och någon gång däremellan så genomfördes parlamentarismen, alltså en väg mot demokrati... och när skall vi avskaffa monarkin? Det rojalistiska fjäsket kan nämligen inte förenas med demokrati.

En historia om fjäsket: När kungen var på Eriksgata och skulle besöka lilla Kårsta i Roslagen, så målades stationsbyggnaden och det gamla godsmagasinet om. Magasinet dock bara på de två sidor som vette mot det kungliga tåget. Efter att journalister fått tag i detta fick SJ bråttom att till det kungliga besöket också måla de två återstående sidorna. En lokal förmåga uttryckte saken så att SJs generaldirektör kanske fått klart för sig att blåblodiga liksom vi vanliga gärna går bakom knuten för att slå en parabel och då hade SJ stått med ...

2008-06-07, 21:08 Permalink
Andra bloggar om: Monarki Republik Demokrati

Kommentar av Per Kjellén - 9 juni 17:51, 2008

Vi har ett statsskick konstruerat och genomdrivet av socialdemokraterna och gällande sedan 1974.

Denna konstitution kallas för demokratisk parlamentarism och har avsagt sig en av det demokratiska systemets grundpelare, nämligen maktdelningen.

För att dölja denna demokratiska brist har
konstitutionen behållit kungen som statschef. Varje kritik mot att maktdelningen är bortplockad bemöts med att svenska folket älskar sitt kungahus.

Kungahuset och kungen har inget att göra med att maktdelningen är bortplockad.

Den svenska regeringsformen påminner ganska mycket i sina principer om de östeuropeiska 'folkdemokratierna'. Regeringschefen har alla trådar i sin hand och ingen kan kontrollera honom, egentligen. Kanske med att inte omväljas men den som blir ny regeringschef efter ett nyval har samma maktbefogenheter som den tidigare. Allt enligt vår konstitution. Kungen har inget med detta att göra. Det har det socialdemokratiska partiet.

Bo Widegren: Tack för din komplettering med det statsrättsliga. Nu handlande min blogg inte om detta utan om det fjäskeri och hyckleri som omger allt det kungliga. Dessutom förstår jag varken ditt resonemang om att maktdelningen är "bortplockad" och din liknelse med östeuropeiska folkdemokratier. När det gäller kontrollen av regeringschefen, dvs hos oss statsministern, så får man väl säga att kontrollen är stark både genom riksdagen och de återkommande valen. Kanske fria media också har en del.. Men som sagt jag var inte ute efter att skriva en statsvetenskaplig uppsats.

Kommentar av Per Kjellén - 9 juni 19:03, 2008

Fjäskeriet och hyckleriet med de kungliga har med detta att göra, nämligen att kungen fått en sorts officiell ställning i Sverige. Varför skulle det annars finnas skäl att vörda denna gamla tradition?

Maktdelningen är bortplockad genom att i vanliga västerländska demokratier har statschefen vissa uppgifter. I Sverige ligger dessa uppgifter delvis på riksdagen delvis på regeringschefen. Statschefen i Sverige, den som har titeln, har inga som helst uppgifter. Denna konstruktion står socialdemokraterna för och detta har eliminerat maktdelningen.

Likheten med de östeuropeiska folkdemokratierna ligger i att statschefens uppgifter ligger på regeringschefen som i sin tur ofta är partiordföranden i det största partiet. Jag kan ana en dröm hos 50 och 60 talets socialdemokrater, att socialdemokraterna alltid skulle vara största partiet och alltid ha kontroll på regeringsmakten och därigenom få kontroll över kombinationen statschef/regeringschef.

Nu hamnar denna roll vid en valförlust hos någon annan partiordförande men konstruktionen och systemet har ändock likheter med folkdemokratierna.

Bo Widegren: Men i Norge, Danmark, Tyskland, England, Holland är det likadant och vad det lider skall ju EU också utrustas på detta sätt. Jag tror att det finns olika maktdelningsprinciper i olika länder. Det är ju inte nödvändigt att göra maktdelningen mellan regeringschefen och presidenten som i Frankrike och Finland.
Hur är det förresten i Belgien, Spanien osv. Nej, man kan göra detta på olika sätt och att jämföra med östeuropeiska folkdemokratier tycker jag verkar kocko. Men jag kanske inte begriper (fortfarande) vad du är ute efter.

Kommentar av Per Kjellén - 11 juni 00:55, 2008

Norge, Danmark, Tyskland, England, Holland, Belgien och Spanien år konstitutionella monarkier. Monarken har kvar sin statschefsroll. Den är kontrollerad och begränsad i konstitutionen och den yttersta makten ligger hos parlamentet, det folkvalda. Där finns maktdelningsprincipen kvar. (Men själv är jag mycket kritisk till systemet med en ärftlig statschef.)

Sedan finns det skillnader i demokratiska konstitutioner - hur statschefsrollen är konstruerad, vilket samspel det skall vara mellan statschef/president och regeringschef.

Likheten mellan Sveriges regeringsform och folkdemokratierna är att riksdag och regering blir närmast ett organ och statschefsrollen läggs på regeringschefen. Denna princip hade folkdemokratierna men den stora skillnaden är att det i folkdemokratierna i praktiken bara fanns ett parti att rösta på. Det förnekade folkdemokratierna bestämt och ville gäran upprätthålla skenet att det ledande partiet alltid fick 99,2 procent av rösterna.

Bo Widegren: Förstår fortfarande inte din poäng. Sverige är ju precis som de monarkier jag nämnde i mitt förra svar en konstitutionell monarki med kungen som statschef. Enda skillnaden må vara att kungen i Sverige inte är den som utser regeringschefen utan talmannen. Och liknelsen med folkdemokratierna när det gäller Sverige är ju bara absurd eftersom dessa överhuvudtaget inte är demokratier såsom enpartistater. Men vad har detta med den diskussion jag drog upp i min blogg att göra??

Kommentar av Per Kjellén - 11 juni 10:49, 2008

Du skriver i din inledning: "hur omöjligt det är att förena en arvsrättslig monarki med demokrati utan att det uppstår någon slags bismak." Det var den biten jag tog fasta på därför att bismaken med monarkin ligger i att vår grundlag och dess inverkan mycket sällan diskuteras .

Sverige har ingen monarki. De länder du räknar upp har en konstitutionell monarki med ett kungahus som genom arv tillsätter statschefen.

Sverige har förlänat kungen eller i vissa fall drottningen titeln 'statschef', men har fråntagit denne 'statschef' de befogenheter som gör statschefen till en del av en demokrati.

Ända skillnaden säger du - men titta då så här. Vi har val, partiet x vinner med partiordförande y. Riksdagen sammanträder, för att välja talman. Y tycker att z blir en bra talman och säger till partigruppen x att tillse i riksdagen att z blir vald. (En känd socialdemokratisk partiordförande med 37 procent av väljarkåren hoppade över denna del utan protester från riksdagen.) Z blir vald. Ledaren för det största oppositionspartiet M blir kallad till talman Z, som är y:s bästa vän, och frågar om han kan tänka sig bilda regering. M lägger fram sin plan och det finns stor risk, för att inte säga sannolikhet, att z omedelbart meddelar x vad som pågår. Detta är inte demokrati, detta är s.k. folkdemokrati. Statschefen skall vara vald som en i mesta möjlighet opartisk och oförvitlig person. I alla fall skall det vara avsikten. Statschefen skall ovanför partikäbbel kunna föra en regeringsbildningsdiskussion i en god demokrati.

Sverige är ingen enpartistat och Sverige är ingen folkdemokrati. Men Sveriges grundlag har större överensstämmelse med folkdemokrtiernas grundlagar än med västerländska demokratiers grundlagar. Detta är socialdemokraternas verk - främst genomdrivet av Tage Elander och Olof Palme.

Detta har med diskussionen i din blogg att göra därför att bristen i den svenska grundlagen alltid bollas bort i debatten genom att blanda in kungen och monarkin. Sverige har ingen monarki därför att i en monarki, absolut eller konstitutionell, är kungen statschef. Det är inte kungen i Sverige - men han kallas för statschef. Det är något annat det.

Bo Widegren: Efter klarläggande från dig så kan jag konstatera att vi inte har samma definitioner på en rad grundläggande begrepp såsom konstitutionell monarki, Sveriges grundlagar, folkdemokratier, västerländska demokratiers grundlagar. Och jag tycker att det du pratar är en ganska lustig lek med ord. Du har inte övertygat mig med en stavelse om det du sa redan i ditt första svar. Något mer att säga varandra tycks vi inte ha. Min blogg handlade dessutom om något helt annat. Därmed sätter jag punkt för detta.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!