I kv. Fältöversten försvinner nu ca 500 hyreslägenheter från Stockholms bostadsmarknad. Den moderatledda majoriteten i Stockholm har tidigare genom försäljningen av Centrumkompaniet till det engelska bolaget Boultbee förskingrat dessa lägenheter från allmännyttan. Genom fiffiga ekonomiska transaktioner är de nu också genom ombildning till bostadsrätter helt borta från hyresmarknaden.
2008-05-28, 13:55 Permalink
Andra bloggar om: Moderaterna Socialdemokraterna Bostadspolitik Stockholm
I SvD åtföljs artikeln om Carin Jämtin av en del siffror. Man uppger bostadskön i Stockholm 2007 till runt 225.000 personer och antalet möjliga bostäder till 8000.
Min reaktion direkt är att dessa siffror inte är korrekta. En person, en av de 225.000 som står i kö, kan knappast räkna på en lägenhet inom säg 6 månader. Ingen vettig människa kan idag planera för en bostad som kanske erbjuds om 20/25 år. Så lång framförhållning är meningslös. Min reaktion blir att systemet är totalt värdelöst och utan förankring i vare sig en bostadssökande eller en hyresvärds verklighet. Min lösning blir fri marknad på bostadsmarknaden. Låt efterfrågan styra utbudet och hyrorna styra fördelningen. På politikerna faller ansvaret för att byggnation kommer igång. Varför byggs det inte - vilka regler stoppar? På politikerna faller också ansvaret att inte förlita sig till någon form av subventioner. På bankerna falller ansvaret att ordna finansieringen av byggnationen. På hyresgästerna faller ansvaret att släppa drömmen om att det finns något som heter 'rättvis fördelning' efter behov. Så länge jag kan minnas har det varit bostadsbrist. Men aldrig har jag träffat någon som stått i bostadskö och fått en lägenhet efter en rättvis bedömning. Själv fick jag lägenhet efter en månads väntetid och men omgående krav att säga ja eller nej. Jag fick lägenheten i början av juli och alla andra i fastigheten hade fått lägenhet på samma sätt. Orsaken sades vara att bostadsförmedelingen glömt av ett område som var klart för omedelbar inflyttning och de fick lägenhet som var tillgängliga vid tillfället och som svarade ja utan att betänka sig. Vad har det med rättvis fördelning efter behov att göra? Känner du någon som fått sin lägenhet efter att tålmodigt stått i kö? Anser du att det tidigare systemet var lyckat? Subventiopnerad bostadsproduktion. Kommunstyrd planering med kommunstyrd fördelning mellan 1-2-3-4 rumslägenheter. Förbud för endsmastående att hyra 5 rumslägenheter. Förbud för 6 personersfamilj att hyra en tvårummare. Tillstånd för den som har en bostad att använda den som bytesobjekt utanför bostadskön. etc etc. Rolf Lindell: Grattis Per till att ha hittat en lösning som ordnar allt! Du låter helt enkelt pengarna styra helt, som vore bostaden en vara vilken som helst; som en bil eller TV. Inte ens den officiella moderata politiken är så extrem som de syn som du för fram. I en dynamisk och växande storstad är efterfrågan på bostäder alltid större än den omedelbara tillgången. Om de som växer upp och vill bo kvar i sin hemstad och alla de som flyttar in till de nya arbetstillfällena ska ha en chans till ett bra boende, och dessutom ha valmöjligheter, kan inte alla bostäder vara till salu för högstbjudande. Hyresrätten som upplåtelseform och en rimlig reglering av hyresnivåerna kommer alltid att behövas, om inte valmöjligheterna för boendet ska bli rent illusorisk. Din syn på bostadsförmedlingen och dess verksamhet vittnar f.ö. om total och ideologiskt färgad okunnighet.
En bostad är en vara som vilken som helst. Det finns ingen principiell skillnad mellan en bostad och en bil eller TV.
Det är inte någon extrem inställning hos mig som gör att bilar produceras och säljs över hela världen, numera praktiskt taget utan subventioner. En bil kan många gånger vara lika nödvändig som en bostad. Efterfrågan på bostäder är inte alltid större än den omedelbara tillgången. Det viktiga är emellertid att en efterfrågan kan och får tillfredsställas. Varför saknas hyreslägenheter särkilt i storstadsområdena? Framför allt p g a olika restriktioner. Tomtmark kontrolleras av politiker och politiker bestämmer också stadsplaner och byggplaner. Denna styrning från politikernas sida försenar och fördyrar fastighetsinvesterarens planering. Byggnormerna bestäms delvis av säkerhet delvis av någon sorts normbildning. Den om säkerhet är motiverad, den om normbildning har inget berättigande. Hyresregleringen är komplicerad. Bruksvärdeshyran baseras på allmännyttans kostnader och jag hör då och då att privara hyresvärdar är förtjusta i detta eftersom allmännyttans kostnader är så höga att hyrorna blir så höga att hyreshus idag är mycket räntabla. Varför byggs det inte mer? Att så mycket säljs till bostadsrättsföreningar beror på att hyresgästen i en bostadsrättsförening kan tillgodogöra sig värdestegeringen och hyran (eller avgiften som hyran kallas i en bostadsrättsförening) är i allmänhet lägre än hyran till en privathyresvärd, även med räntekostnaderna inräknade. Att ombilda hyresrätt till bostadsrätt betyder inte att bostaden försvinner eller förskingras. En lagändring till ägarlägenheter med rätt att hyra ut skulle förmodligen vitalisera hyresmarknaden. En marknad som eftersträvar att fylla behov skall erbjuda billiga bostäder och lyxbostäder. Billiga bostäder kan ge en god avkastning till fastighetsägaren, allt beror på vilka kostnader husen drar. Marknaden ger möjlighet till en stor variation. Bostaden är en vara på samma sätt som bilen. Det finns bilar i dag, nya, för under 100.000 och för över 1.000.000.-. Lösningen på bostadsmarknaden både för moderater och männsikor som vill att unga och gamla, ensamstående och flerbarnasfamiljer, skall kunna få den bostad de vill ha, är den fria marknadsekonomin. Där den får råda där klagar ingen på bostadsbristen och bostad att hyra, billigt och dyrt, ägarbostäder, billiga och dyra, villor, billiga och dyra, löser bostadsproblemen. I expansiva storstäder byggs det för fullt, i landsändar med tillbakagång byggs inte alls och det som finns blir billigare och billigare. Vad är det för extrem syn jag har som vill att alla skall kunna få en bra bostad som passar deras ekonomi och deras önskemål. Bostäder är ingen Mänsklig Rättighet - det är en paragraf som socialister tvingade på FN. Kan du nämna någon socialistisk eller komunistisk stat som uppfyllt denna rättighet för sina invånare? Men aldrig är det någon som förklarar för mig det verkligt extrema synsättet att 250.000 bostadsökande i Stockholm, en trögrörlighet, svart marknad, etc. skulle vara bättre än en öppen fri och hederlig bostadsmarknad utan trix. Rolf Lindell: Hej, du använder otroligt många ord för att egentligen bara säga att allt blir bra om pengarna får styra helt. Sen spelar det ingen roll om det handlar om att välja TV-apparater eller valet av en socialt fungerande hemmiljö. Där ser jag dig nog som rätt extrem även om du inte gillar det. Rolf L.
Och du använder inga ord alls för att försvara den bostadspolitik som bedrivits i 60 år och som fortfarande inte förändras.
Rolf Lindell: Hej igen Per! Så låt gå för litet flera ord då, även från mig. För att förstå dagens bostadspolitiska debatt får man nog gå längre tillbaka i tiden än de 60 år som du anger. För låt oss säga 100 år sedan rådde djungelns lag på Stockholms bostadsmarknad. Staden växte så att det knakade och fattiga och mindre bemedlade människor bodde i erbarmeliga och trånga lägenheter och bostadsområden i staden. Det tror jag vi kan vara överens om. Den framväxande arbetarrörelsen, och i viss mån också socialt engagerade liberaler, medverkade till att människor slöt sig samman i bostadsföreningar av olika slag. HSB och SKB bildades. Resultatet blev - inom ramen för ett framväxande välfärdssamhälle - att många människor med små ekonomiska tillgångar kunde efterfråga goda lägenheter i olika delar av staden - även de mer fashionabla (Östermalm var länge en av stadens allra största socialdemokratiska stadsdelsföreningar). När sedan de allmännyttiga bostadsbolagen växte fram, etablerade sig i olika stadsdelar och så småningom genom bruksvärdessystemet blev prisledande vid hyressättningen, fortsatte man på vägen mot en mer socialt rättvis bostadspolitik i en ständigt växande huvudstad. Systemet har sedermera breddats: HSB-lägenheter säljs numera på en öppen marknad och även regelsystemet för överlåtelser inom SKB har luckrats upp i viss mån. Men bruksvärdesystemet för hyreslägenheterna finns kvar - än så länge. Men om den nuvarande borgerliga majoriteten får fortsätta sin utförsäljning av allmännyttans bostäder minskar man inte bara rörligheten mellan olika stadsdelar utan man slår också successivt sönder grunden för bruksvärdessystemet och då har man snart marknadshyrorna här, vilket vad jag förstår alla politiska partier numera sätter sig emot (om det nu inte bara är en läpparna bekännelse av några). Och kommer vi dithän så har vi återigen djungelns lag här, låt vara på en högre generell välståndsnivå. För dem som inte har pengar, förmögna föräldrar och/eller goda bankförbindelser minskar förutsättningarna radikalt att välja bostad och bostadsområde i ett sådant läge. En blandad stad är alltid bättre och mer levande än en skiktad stad! PS. När det gäller bostadsförmedlingen verkar du helt ha fallit för vandringsmyten om det meningslösa i att stå i bostadskön. Men ska den fungera i framtiden så måste man naturligtvis slå vakt om hyresrätten som upplåtelseform. Och ska det vara möjligt även för dem som inte har toppinkomster att välja område, så måste man motverka krafterna mot marknadshyror.
Tittar igen på din kommentar.
Du uppfattar att jag anser att allt blir bra om pengar får styra. Pengar styr inte. Jag går inte in på någon diskussion om vad pengar är, vad bankkonto är, vad vinst är, vad förlust är. Det är individer, människor som tycker och tänker som styr. Om du politiskt bestämmer, att hyran skall vara fri för individen och betalas av kollektivet via skattsedeln, så är det självklart att en individ använder sig av ett sådant erbjudande därför att det är ekonomiskt lönsamt. Men det är inte pengarna som styr, det är politiker som bestämmer att något skall erbjudas utan kostnad för individen. Det är alltså politiker som styr, inte pengarna som sådana. På alla områden där politiker styr uppstår en form av styrning av efterfrågan. Den tjänst eller vård som erbjuds helt fritt för individen, tenderar att dra åt sig resurser och ofta skapar det köer, eller ibland helt nya tjänster och produkter, som tidigare inte efterfrågades. Den fria marknaden däremot, konsumentens beslut att använda sina pengar enligt egen uppfattning om bästa nytta, styr däremot resurserna till den del av marknaden där de behövs bäst. Alltså - allt blir bra om varje individ får avgöra själv hur de egna resurserna skall användas. Fortfarande vill jag höra varför en minskning av hyresmarknaden är skadlig eller försvårar för de som vill flytta till Stockholm. Rolf Lindell: Jag svarade nyss på ditt (näst) senaste inlägg och hänvisar till det. Bara ett tillägg: Ditt synsätt påminner om den nationalekonomiska institutionens s.k. colloquier och de teoretiska diskussioner som fördes där. Sociala och mänskliga dimensioner bakom alla efterfåge- och utbudskurvor lyste ofta helt med sin frånvaro.
Din historiebeskrivning är falsk. Och förbryllande. I korthet skriver du:
För 100 år sedan var bostadsmarknaden en djungel och arbetarna bodde uruselt. Så kom arbetarrörelsen och en del liberaler och tillsammans med HSB och SKB (vad är det?) fick människor med små ekonomiska resurser bra bostäder. Så kom allmännyttan och skapade en socialt rättvis bostadspolitik. Allt var tydligen bra, allt var perfekt, bostaden var en rättighet! Allt detta har alliansen nu raserat, segregerar stadsdelarna och slår sönder bruksvärdeshyrorna och nu kommer bara folk med pengar och förbindleser att kunna få bostäder. Denna historik är grundfalsk men har en poäng. Den goda tiden som du skildrar med HSB i spetsen, då var det bostadsrätter till arbetarna och en allmännytta som konkurrerade med privatvärdarna. Alltså en fri marknadsekonomi med fritt val för den bostadssökande - hyresrätt eller bostadsrätt eller villa. Glöm inte 'Egna Hems rörelsen'! Sanningen är den, att HSB började som en halvsocialistisk rörelse. Den som ville ha bostad fick spara själv. Så småningom tilldelades spararen en bostad av HSB-styrelsen (mest sossar). Därefter när spararen skulle flytta så fick han tillbaka insatsen men bostaden såldes med stor vinst. Vinsten tillföll föreningen som så småningom blev stenrika (men vart tog pengarna vägen?) Allmännyttan byggde bostäder som var finansierade, inte genom sparande utan genom skatter. På 50/60 talet fick dessa belånas till 105/110 procent och sedan var det ganska vanligt att hyrorna finansierades med frikostiga bostadsbidrag. Det blev en cirkus utan like, det byggdes, men byggdes fel, det tjänades stora pengar, men inte till hyresgästernas nytta utan till vems? Många av oss liberaler såg 'rörelsen' som den store vinnaren. Efterfrågan var stor, priset var lågt, och tillgången ordnades genom allmännyttan - ingen enskild person, inget fastighetsbolag, ingen människa av kött och blod stod risken. Så småningom brakade detta ihop. Inte helt och hållet, resterna finns i form av dagens bostadsmarknad. Den har sina rötter i, för att säga det rent ut, ett korrumperat system som främst i Stockholm visar sig. Ingen sosse tror på att någon med en lägnhet i allmännyttan kunde, med de rätta förbindleserna, byta och skaffa sig en hacka under bordet. Det var så himla vanligt, att det är ofattbart att ingen kommer ihåg det att du kunde få ett förstahandskontrakt på en trerummare med 500 kronor i månadshyra, om du samtidigt köpte en pinnstol för 50.000 kronor. Ännu idag påstås det att du måste betala under bordet om du vill ha ett förstahandskontrakt på Östermalm. Det är fel och förblir fel att påstå att detta är borgarnas fel. Det är sossarnas fel. Det var sossarnas politk och det var och är sossarnas bostadspolitik som ännu idag står för missförhållandena. PS. Så har jag läst en annan debatt här och fått klart för mig att mitt språk och sossarnas språk är annorlunda. Men det hjälps inte, sossarnas politik är inte min politik och därför är det grundfalskt att påstå att dagens 'förskingring' av bostäder är borgarnas fel. Rolf Lindell: Hej igen, jag tror att vårt meningsutbyte nu mår bäst av att klinga av för den här gången. Vi lär aldrig komma till samma ståndpunkt. Då blir det ofta så att man pratar förbi varandra. Vildsinta anklagelser färgade av ett allmänt sossehat kan man för all del träffa på då och då i mina hemtrakter. Dessbättre alltmera sällan.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Rolf Lindell
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Per Kjellén - 28 maj 17:18, 2008 
Rolf Lindell Stockholm, Mobil: 070-7279 129, Skicka e-post till mig
Copyright © 2025 Rolf Lindell, www.s-info.se
0,02393
Copyright © 2025 Rolf Lindell, www.s-info.se
0,02393