Just nu fängslas vi av den pågående nomineringskampen om vem som (äntligen) ska efterträda Bush som president för USA. Man kan fascineras av intenciteten, bredden och den geografiska spridningen av denna kamp. När sedan nomineringarna framåt hösten är klara så börjar ju det riktiga racet om vem ska bli president. Hur orkar dom?
Jag antar att de flesta av oss sossar är ligger närmare demokraterna än republikanerna. Men hur se det ut mellan Clinton och Obama? Förändring eller erfarenhet tycks vara slagorden.
En som försvann tidigare är Edwards. Han har för mig framstått som en socialt engagerad politiker, och med arbetarklassbakgrund till skillnad från de flesta andra ledande politikerna i landet. Varför inte Clinton som President och Edwards som vice?
För att något mer förstå varför det ser ut som det gör med nomineringar, maktbalans mellan president, kongress och högsta domstolen samt mellan federalt, delstatligt och lokalt, har jag fångats av Göran Rosenbergs bok "Friare kan ingen vara. Den amerikanska idén från Revolution till Reagan - och lite till". Bonniers 2004. Den ger verkligen många aha-upplevelser, och Göran Rosenberg är ju alltid lysande. Läs den!
Rolf L.