En politik för ökad jämlikhet fick en extra skjuts i vårt land när Olof Palme blev statsminister. Och jämlikhet är ju som bekant ett politiskt mål som vi alltid får slåss för i kamp med de borgerliga partierna. Det är helt enkelt inte deras bästa gren, hur mycket man än försöker maka sig in mot mitten, sätta ordet ”nya” framför sitt partinamn eller definiera om sig till ett arbetarparti.
Men intressant är att när det gäller den globala utvecklingen så propagerar alliansen ändå för jämlikheten genom att arbeta efter följande mål:
Med en rättvis global utveckling avser regeringen en utveckling som präglas av respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och delaktighet och som uppnås genom tillväxt och en fördelning av resurser i syfte att minska fattigdomen.
Det är naturligtvis en bra målsättning. Smaka särskilt på formuleringen ”fördelning av resurser i syfte att minska fattigdomen”. Visst låter det som en god socialdemokratisk politik! Men hur tänker man när målformuleringen bara gäller internationellt och inte här hemma? För när man granskar vad som görs här och lägger ihop olika insatser, så kan man ju inte säga att politiken som helhet är särskilt jämlikhetsskapande, särskilt inte när man ser hur alliansen far fram i Stockholm med utförsäljningar och s.k. vårdval.
Är alltså allt tal om ett nytt arbetarparti bara ett PR-påhitt efter studier av Blairs och Clintons tidigare valkampanjer? Och kan det vara så att ledande moderata ideologer och kampanjmakare på kuppen har tappat sin inre kompass och därför irrar omkring i det politiska landskapet?
Rolf L.