Det här orsakar naturligtvis en stigande oro centralt inom alliansen, framförallt då bland moderaterna. Felippa Reinfeldt och Per Schlingman ryckte också ut i en debattartikel i DN (2/12-07) och bekände att ”vi har haft fel fokus i vårdpolitiken” och att de har fokuserat för mycket på i vilken regi verksamheten ska drivas i stället för att se kvaliteten som det viktigaste värdet.

Men moderaterna i Stockholm verkar inte alls lyssna på några nya signaler. Vårdval Stockholm drivs vidare trots uppenbara negativa effekter för kvalitet och ojämlika villkor i regionens olika delar. Närakuterna läggs ner trots att den nya organisationen inte fungerar. Äldreboenden privatiseras oavsett om de fungerar bra eller inte utan några som helst konsekvensanalyser, och de boende förvägras välja offentligt driven omsorg. S.k. avknoppning av olika verksamheter drivs vidare trots legala oklarheter. Och där man misslyckas med att ombilda allmännyttans lägenheter till bostadsrätter så ”straffar” man i stället hyresgästerna med att sälja fastigheterna till privata fastighetsbolag. Det märkligaste, för att inte säga barnsligaste av allt, är att man som en eftersläng till Annika Billström är i färd med att sälja Studenskrapan, trots oklarheter om studenterna möjligheter att kunna bo kvar på sikt.

Klart att sådana politiskt tondöva insatser bland lokala moderater skapar oro bland mer centrala strateger, och det är väl främst så som man ska uppfatta Reinfeldts/Schlingmans debattartikel om fokus i vårdpolitiken. Men lokala moderata politiker som Kristina Alvendal i Stockholm, Täbymoderaterna samt alliansens företrädare i landstinget (inklusive Felippa Reinfeldt själv!) verkar fullständigt tondöva när det gäller politiska varningssignaler. När väl folk får klart för sig vad som de har haft för sig kanske det visar sig att de blir våra, dvs. (s), bästa valarbetare om ett par år?
Rolf L.