I ett tidigare blogginlägg (9/11-07) har jag kommenterat det lämpliga i att Thomas Bodström förenar den viktiga funktionen som ordförande i riksdagens justitieutskott med rollen som praktiserande advokat. Peter Akinder, ledarskribent i Sydöstran drog utifrån principiella utgångspunkter upp debatten om lämpligheten att förena dessa roller.

Händelserna i Göteborg där ett antal på sitt sätt begåvade kriminella lyckas visa att de (åtminstone för ett tag) kan lamslå en större stad, visar återigen att frågor om den organiserade brottligheten måste tas på allvar och få en framträdande plats även på den politiska dagordningen.

I ett inlägg om den organiserade brottsligheten (3/1) reste jag ett antal frågor i denna riktning:

- Hur kan det accepteras att kriminella grupper ständigt ökar sitt inflytande över krogar och andra ställen dit ungdomar dras? Har vuxenvärlden slutat ta sitt vuxenansvar?

- Hur kommer det sig att brottssyndikaten mer eller mindre styr branscher och verksamheter, inte bara inom fängelserna utan också därifrån och utanför?

- Och den viktigaste frågan: Finns risk för att den här cancersvulsten i samhällskroppen växer sig så stark att den sprider sig för snabbt och tar över?

- Kanske att frågan om den organiserade brottsligheten är väl så viktig som ekonomi och miljö? Hur hanterar vi den inom socialdemokratin?

I en kommentar till händelserna i Göteborg säger nu Bodström (DN 23/1) att det krävs en central polisiär specialenhet för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Det går inte att arbeta med cykelstölder ena dagen och bekämpa organiserad brottslighet nästa, säger han.

På motsvarande sätt skulle man kunna säga att det behövs en central fokusering inom politiken - polisiärt och socialt - för att förhindra att den organiserade brottsligheten växer sig ännu starkare. Och det är på det här området, tror jag att många med mig menar, som Bodström har en jätteroll att fylla, både som makthavare och för att lyfta in dessa frågor i det socialdemokratiska partiarbetet.

Rolf L.