Anledningen till denna något udda reflexion är att jag nyligen hade nöjet att viga Jennie och Marc i lusthuset uppe på Fåfängans platå. Det var i det lätta mörkret strax efter den blå timmen i klart väder och hela stan under våra fötter gnistrade av alla lampor. Till och med Finlandsbåtarna som sakta flöt fram på vattnet verkade ha en mänsklig skala så här uppifrån. En särskild krydda för mig var att över Saltsjöns vatten och Djurgårdens ekar kunna vinka hem till E. i huset på Kampementsbacken.

Missa inte möjligheten till en fantastisk vy över stan från Fåfängan. Litet knepigt kan det vara att ta sig dit upp men väl däruppe får man sin belöning. Det kan blåsa friskt, men efter att ha beundrat utsikten finns det också en varm och skön restaurang där man kan ha det bra med vänner eller sitta i egna tankar. Varför inte passa på att läsa om ”Röda rummet” t.ex.?
Rolf L.