I söndags (13/1) upplevde vi en sådan där förtrollande vacker dag i vår fantastiska Nationalstadspark!
Parken måste ses som en positiv tillgång och inte en belastning när den ställs mot olika exploateringsprojekt. Detta regleras visserligen i Miljöbalken, men det är inte alltid så att vi alla – politiker, planerare, exploatörer och vanliga stockholmare – självklart tar till oss det när det gäller synen på hur staden ska utvecklas.
2008-01-14, 23:19 Permalink
Andra bloggar om: Nationalstadsparken Stockholm Varumärke
Du skriver:
"Den måste därför värnas, vilket bl. a. betyder att ny bebyggelse och andra exploateringar måste planeras på ett sådant sätt att dess värde inte urgröps." På vilket sätt värnas parken av att vi inte utnyttjar marken utanför nationalstadsparken? Det leder ju till att färre människor får tillgång till nationalstadsparkens kvaliteter. Vad är poängen med en stadspark om man måste åka bil dit? Vad det också leder till är att vi i slutändan, när marken tar slut, ändå måste bygga i nationalstadsparken. Det kan väl inte vara en bra utveckling? Nej, utanför nationalstadsparken måste vi kunna bygga ordentligt för att skapa bostäder för de hundratusentals människor som behöver en sådan. Eller menar du att de gott kan bo "någon annanstans"? http://yimby.se/2008/01/falska-miljovanner-och-na_405.html Rolf Lindell: Hej Anders, du verkar så taggad att du inte riktigt läser in vad jag skriver. Först: Nationalstadsparken i dynamisk växelverkan med en expansiv stadsbildning alldeles in på knutarna är en otrolig tillgång i marknadsföringen av Stockholm som attraktiv stad i världsklass. Sedan: Håller naturligtvis med om behovet av att bygga bostäder åt alla dem som kommer hit, plus självfallet åt oss som växer upp här. Norra Djurgårdsstaden (nya Hjorthagen-Värtan-Frihamnen-Loudden) är ett umärkt exempel på det i "mina trakter", kant i kant med Nationalstadsparken. Norra Stationsområdet och Västra Kungsholmen ett par andra rätt rejäla exempel i Norra innerstaden. Rolf L.
Visst skall det finnas vackra parker i våra vackra storstad, men du Rolf påstår alltså på fullaste allvar att nationalstadsparken i nuläget är något som turister ser som det mest attraktiva med Stockholm? I dagsläget är det ju en djungel av snårskog som är i det närmaste omöjlig för en invigd Stockholmare att ta sig till och utnyttja. Bygg istället så nära inpå det går och låt fler ta del av en vacker kontrast av Stad och park genom att underhålla nationalstadsparken med gångslingor och ge den bättre belysning så man inte behöver oroa sig för livhanken när man vill besöka den vissa tider på dygnet.
Rolf Lindell: Hej Jonas, se min kommentar till Anders härförinnan. I övrigt tror jag att den urbana människan mår bra av att inte bara ha asfalt under fötterna när man rör sig i naturen. Och inte ska du välvara rädd för en promenad i Hagaparken eller picknick i Stora Skuggan? Du kan t.o.m. slå dig ner och smutta på en latte där om du har lust. Rolf L.
Det är ju just det vi menar.
Grönska behövs i städer. Men vi behöver inte de slaskområden som idag agerar barriärer mellan stad och park. Låt oss istället bygga den täta staden precis intill gränsen av nationalstadsparken. Då kan fler nyttja den, och det är också först då som parken kan och kommer att uppskattas för det som den kan vara. Jag drömmer om en dag när vi får bygga riktigt högt på gränsen till nationalstadsparken och skapa något intressant. En Stockholms motsvarighet till Central Park! Rolf Lindell: Hej Anders, ordet "slaskområden" får stå för dig. Men om du granskar planerna för Norra Djurgårdsstaden så kommer en ny stadsfront att möta ett gammalt natur- och kulturlandskap på andra sidan Husarviken. Det tror jag blir en spännande växelverkan och en unikt fin boende- och rekreationsmiljö. Låt oss nu samtidigt hoppas att allt inte säljs ut som bostadsrätter , utan att hyrelägenheter också får en plats, vilket vi socialdemokrater verkade för när vi hade majoritet under förra mandatperioden. Låt oss också se till att ny och på sikt spårbunden kollektivtrafik in till stan och mot Albano/Universitete kan minska bilanvändningen. Rolf L.
Jag känner väl till Hjorthagen/Husarviken. Yimby jobbar med en inlaga till miljökonsekvensbeskrivningen där vi kommer att efterlysa att man tänker innerstad snarare än småstad i området. För de planer som ligger idag är alldeles för småskaliga. Våningshöjd från 5-6 våningar ner till 3-4 är ett hån mot alla människor som står i bostadskö, och ger avsevärt sämre underlag för tät spårbunden kollektivtrafik. Det som är positivt är att vi blir av med just ett sådant slaskområde som jag nämnde, och jodå, vi har mängder av sådana i Stockholmsområdet som skulle må bra av att bebyggas ordentligt.
Varför man alltid bygger nya områden på en mindre skala än den befintliga innerstaden, när man egentligen borde göra tvärtom, är något som aldrig upphör att förvåna. När skall vi lära oss? Och som jag skrev. Nej, alla vill inte bo i staden. Men de som vill bo i staden vill bo i staden. Inte några halvmesyrer som inte riktigt är stad, men inte riktigt är något annat heller. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Rolf Lindell
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Anders Gardebring - 15 januari 22:11, 2008 
Copyright © 2025 Rolf Lindell, www.s-info.se
0,01563
