För bra många år sedan ledde jag tillsammans med partivännen Leif B. en studiecirkel inom vår s-förening om den organiserade brottsligheten i Stockholm. Den resulterade så småningom i en stor motion från Stockholms Arbetarekommun om behovet av att regering, riksdag och myndigheter samlar sig för att göra upp räkningen med den organiserade brottsligheten innan den fick för starkt fäste.

Det var inte så lätt att diskutera de här frågorna. Många menade att man inte fick peka ut olika maffialiknande grupper med invandrarbakgrund. Att t.ex. påstå att det redan då fanns en juggemaffia kunde uppfattas som ”rasistiskt”. I dag vet vi att maffialiknande organisationer finns bland såväl svenskar som grupper med annan etnisk bakgrund: jugoslaver, ryssar, araber, afrikaner, latinamerikaner etc., etc. Frågor man kan ställa sig är: Hur långt har det gått? Hur starkt har dessa grupper gjutit sig fast i vårt samhälle? Kan de egentligen krossas, eller handlar det hela tiden om att begränsa deras verksamhet så att de inte blir för stora?

En hel del har naturligtvis gjorts sedan dess. Myndigheter har inrättats, specialgrupper har bildats. Men räcker det? För samtidigt sker en omfattande nyrekrytering. Segregation, social utslagning och en kanske alldeles för flat och senfärdig socialtjänst och ungdomsvård riskerar att rekryteringsunderlaget till brottssyndikaten ständigt ökar. Och det är klart att unga glidare med sina BMW och Mercor, häftiga klockor och justa kläder lockar mycket mera än jobbtorg och studievägledning.

Flera frågor anmäler sig. Hur kan det t.ex. accepteras att dessa grupper ständigt ökar sitt inflytande över krogar och andra ställen dit ungdomar dras? Har vuxenvärlden slutat ta sitt vuxenansvar? Hur kommer det sig att brottssyndikaten mer eller mindre styr branscher och verksamheter, inte bara inom fängelserna utan också därifrån och utanför? Och den viktigaste frågan: Finns risk för att den här cancersvulsten i samhällskroppen växer sig så stark att den sprider sig för snabbt och tar över?

Kanske att frågan om den organiserade brottsligheten är väl så viktig som ekonomi och miljö? Hur hanterar vi den inom socialdemokratin?
Rolf L.