Redan den 27 april skrev jag ett inlägg på temat ”befria Mikael Söderlund från trafikansvaret”. Han må vara en engagerad och initiativrik stadsbyggnadspolitiker, men han är ingen bra trafikpolitiker. Han framstår i stället närmast som värsta arvtagaren av det gamla bilistpartiet.

Samtidigt som hela världen nu funderar över vad som kan göras för att åtminstone dämpa växthuseffekten går Mikael Söderlund med liv och lust in för att öka framkomligheten för bilarna på stadens alla gator. Trafiksäkerheten för gamla och barn, de mest utsatta i stockholmstrafiken, får stå tillbaka. Att luftmiljön till följd av utsläpp och dammpartiklar, eller att trafikens bullereffekter skapar ohälsa och i vissa fall för tidig död, bryr han sig inte så mycket om. Det ”är en del av stadslivet” är hans arroganta kommentar (City 27 nov).

Kollektivtrafiken är inte lika viktig som bilarna. Spårvagnar av modernt slag (jämför exempelvis med Berlin, Bordeaux, Lyon och Strasbourg) vill han inte ha för att de skulle ta yta från bilarna. T.o.m. den nyanlagda cykelbanan utmed Sturegatan hotar han att riva upp av samma skäl.

Mikael Söderlund hänger helt enkelt inte med i utvecklingen när det gäller förutsättningarna för trivsel, vällevnad och utveckling i en modern storstad. Bilarna kan naturligtvis inte tänkas bort, men människors hälsa och miljö kan aldrig bagatelliseras på detta sätt.

Jag får skärpa den inledande uppmaningen: Befria inte bara Mikael Söderlund, utan också Moderata samlingspartiet från trafikansvaret i Stockholm! För Stockholmarnas skull. Jag tror att flera borgerliga allianspolitiker skulle välkomna det.
Rolf L.