I lördags var det dags igen. Under den blå timmen som Strindberg och andra har skrivit om tog vi en promenad runt Skeppsholmen och Kastellholmen. De stora Finlandsbåtarna gled majestätiskt in till kaj utmed Stadsgården, samtidigt som Djurgårdsfärjorna puffade fram mellan Allmänna Gränd, Skeppsholmen och Slussen.

Slussen, ja. Jag har skrivit om det planarbete som pågår i ett tidigare blogginlägg (30 okt.). Sett ifrån Skeppsholmen framstår Slussen bara som en stor betongmassa som bär fram en mängd bilar. Den som härifrån väntar sig någon skönhetsupplevelse av de klassiska klöverbladen blir besviken. Den får man nog bara i ett helikopterperspektiv. Jag håller fast vid min ståndpunkt att alternativet ”Nya Slussen” är det som man ska satsa på för fortsatt god utveckling.

Över huvud taget vore det bra om den härskande majoriteten med stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund i spetsen kunde få klart för sig att stadens framtida attraktivitet inte beror av ett ökande antal bilars snabbare framkomst, utan ytterst hur stockholmarna och alla tillresta besökare kan trivas i våra gaturum, torg och parker För att inte tala om klimatfrågan. Bilarna kan naturligtvis aldrig tänkas bort, men det är modern kollektivtrafik, promenadvänliga gator och flera cykelbanor som måste stödjas i den moderna staden. Att som nu har föreslagits ta bort fungerande cykelbanor, som exempelvis den nyanlagda utmed Sturegatan, framstår inte bara som miljömässigt korkat, utan också som avancerad kapitalförstöring.

Kort sagt: det handlar framför allt om stadsbygdens livskvalitet. Där, och då bland annat i jobb, utbildning och god stadsbyggnad finns nycklarna till om Stockholm ska bli en stad i världsklass!
Rolf L.