Igår genomfördes i många länder världen runt en manifestation för ett fritt och demokratiskt Burma. Själv deltog jag på Medborgarplatsen i Stockholm. Det var ett av de tillfällen då vi som har förmånen att leva i demokratiskt styrda länder kunde ena oss över parti- och blockgränserna för en större sak än de dagliga oenigheterna. Jag tror att det är viktigt att ibland – då det verkligen är större händelser i vår omvärld som motiverar samsyn och samverkan – kan höja blicken och vidga tanken över och bortom vardagens trätoämnen.
Därmed inte sagt att de vardagliga problemen är ointressanta eller onödiga att debattera. Tvärtom – det är genom de fria diskussionerna kring olika synsätt och utan rädsla för repressalier från motståndare eller överhet, som vi manifesterar innebörden av och värdet i ett fritt och demokratiskt statsskick. Vi tar det för givet, men dagar som igår, med Burma i blickfältet, gör att vi för en stund kan tänka tillbaka och känna en tacksamhet för de insatser som tidigare generationer av demokratikämpar i vår del av världen har gjort.
Jag hade för några år sedan förmånen att under Anna Lindhs ledning arbeta fram landets första miljömålsproposition. I den överblickande inledningen konstateras att den demokratiska utvecklingen i världen i huvudsak är positiv. Aldrig tidigare kan så många människor i världen leva i länder med demokratiskt styrelseskick. När vi nu demonstrerar mot diktatur och tyranni i olika länder är det viktigt att se den utvecklingen. Det gör att diktatorernas stater framstår desto tydligare. Och kampen för demokrati och frihet kommer naturligtvis aldrig att ta slut.
I morgon kan det vara aktuellt att återigen samlas på Medborgarplatsen; då kan det gälla andra länder eller regioner i världen. Men den mäktiga rörelsen för frihet och demokrati kan ingen diktator, fanatiker, eller maffiaskurk hindra i längden!
Rolf L.
