Jag har haft förmånen att vistas några dagar i Malmö och att där studera ett antal spännande framtidsprojekt som Citytunneln, den fortsatta utbyggnaden av Västra Hamnen och Malmö högskola m.m. Jag hade också möjlighet att träffa stadens ledande politiker, Ilmar Reepalu (s). Vilken skillnad mot det småskurna ledarskapet i Stockholm! I Malmö känns en intensitet och framtidstro baserad på en solidarisk och sammanhållande politisk vilja som saknas helt i Stockholm.
Även i Göteborg med Göran Johansson (s) vid rodret kan man få samma positiva framtidskänslor som i Malmö. Inte att undra på att DN den 13 september i en huvudledare om tillståndet i Stockholm satte den talande rubriken "Stad i skugga". Både Malmö och Göteborg nämns som bättre exempel.
Var och en som sätter sig ner och i lugn och ro analyserar alliansens politik i Stockholm kan se mönstret: Stadens medborgare ska helst inte gemensamt få äga och sköta verksamheter som rör vård omsorg och utbildning. Utförsäljning och överföring verksamhet och anläggningar till entreprenörer går före medborgarnas bästa. Värdet av gemensamt ägda hyresfastigheter för framtida behov väger lätt mot privatisering och utförsäljning till dem som råkar bo där i dag. Den styrande högeralliansen förvandlar systematiskt allt som andas samägt och solidariskt till en allmän köp- och säljplats. Självklart leder en sådan politik till ökad segregation och ökade klyftor och orättvisor. I själva verket håller man på att sälja ut stadens själ!
Stockholm har en slogan som marknadsförarna försöker trumma in, ”The Capital of Scandinavia”. Man kan i och för sig diskutera det briljanta i en sådan slogan, men den faller ju helt platt till marken och riskerar att bli direkt kontraproduktiv när den sätts i samband med nuvarande borgerliga politik för stadens framtid.
Rolf L.