Som jag berättat på min hemsida så har jag haft förmånen att besöka Kina och Shanghai.

Låt mig först påpeka att jag inte gör mig några som helst illusioner om de problem som finns med mänskliga rättigheter, demokrati m.m. i detta enorma land. Mina intryck härrör helt enkelt från ett futtigt tredagarsbesök i Shanghai, en stad som måste höra till de allra mest dynamiska i världen.

Det byggs, utvecklas och förändras på snart sagt varje hektar. Det betyder naturligtvis att mycket av det gamla, säkert också med stort kulturvärde, försvinner. Men sant är också att staden både planenligt och spontant drar till sig arkitekter, planerare och innovatörer som försöker hitta möjligheterna till kombination av nytt och gammalt. Man kan t. ex. se det i den s.k. franska staden.

Man får vara försiktig med att dra slutsatser när det gäller likheter mellan Shanghai och Kina i övrigt. Dels för att det är ett så enormt stort land naturligtvis, men också för att staden alltid sägs ha varit litet av en stad för sig. I vart fall är den känsla man får som besökande västerlänning ett sjudande liv, med stolthet och hög svansföring. Att vistas på folkrika gator vid sidan om turiststråken gav mig en slags aha-upplevelse: här går, fikar, äter osv. ungdomar på precis samma sätt som i vilken världsstad som helst, talar i samma slags mobiltelefoner, lyssnar på samma slags musik i sin Ipod och ser förmodligen samma dvd-filmer som ungdomar i väst. Självklart? Ja, kanske, men åtminstone jag har förvånats över den hastighet med vilken den här delen av landet måste ha utvecklats under senare år. Jämfört med den stora grannen i väster, Ryssland, verkar man dra ifrån rejält.

Det här var några spontana intryck från Shanghai. Det mest hisnande var att åka med snabbtåget från flygplatsen in till Shanghai med Maglev-tåget (MAGnetic LEVitation). Vad sägs om att susa fram i 430 km/tim fast man tror att det är omkring 200 eller något ditåt. Försök åka dit och se själv och samla intryck!

Rolf L.