Än en gång har en psykiskt sjuk eller labil människa dödat en annan. Den här gången drabbades en polis i Nyköping. Utan att veta mer om händelsen och dess bakgrund än vad man kan läsa i tidningen, aktualiserar den tragiska händelsen än en gång frågan om vad som kan och behöver göras inom psykvården. Självklart kommer man aldrig att uppnå ett läge där något liknande aldrig kommer att hända, men det befriar oss inte från att göra insatser i förebyggande syfte för att minska risken för att sådana händelser ska inträffa. Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare, menar att en nödvändig förutsättning för att minska denna risk är att se till att det satsas kraftigt på förstärkningar av vården för psykiskt sjuka och att de resurser som staten tillför också används för detta ändamål i kommunerna. Jag har som gruppledare i min stadsdelsnämnd, Östermalm, i många år slagits av att de resurser som kommunfullmäktige satt av för socialpsykiatrin inte räckt till. Vi har därför varit tvungna att föra över medel från andra verksamhetsområden för att klara uppgiften. Märkligt nog verkar det ha varit likadant i nästan alla stadsdelar, vilket tyder på att det är något systematiskt fel i beräkning och tilldelning av resurser för socialpsykiatrin. Låt oss hoppas att regeringen skjuter till nödvändiga resurser och att kommunerna använder dessa för just insatser inom socialpsykiatrin. Dessvärre verkar det inte som om socialminister Göran Hägglund (kd) kommer att genomföra Miltons förslag förrän 2009. Det är svårt att se varför det efter flera års utredande och debatter ska behöva dröja till dess. Under tiden är det viktigt att också utöka samarbetet mellan kommun och landsting så att en betydligt bättre samordning mellan förebyggande och läkande insatser kan förverkligas. Men när man ser hur den borgerliga politiken nu drivs i bl. a. Stockholm blir man bekymrad. I min stadsdelsnämnd drar sig de borgerliga partierna, styrda av moderaterna, inte ens för att ge sig på de allra svagaste. En omtyckt och viktig träffpunkt för psykiskt drabbade människor, Lotsen, ska nu inte bara få minskade resurser utan också konkurrensutsättas. Samma öde väntar ArbetsCentrum, en viktig verksamhet för dem med svårigheter att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Vad driver stadens moderater till detta? Inte sparar man några pengar att tala om, inte blir det bättre omvårdnad, det enda säkra resultatet blir ökad osäkerhet hos redan sköra människor. Göran Hägglund borde tala med sin kommunala motsvarighet i Stockholm, socialborgarrådet Ulf Kristersson (m), så att han kan tänka om och inte vara så dogmatisk! Rolf L.
2007-06-25, 08:31 Permalink
Andra bloggar om: Socialpsykiatri Anders milton Göran hägglund Ulf kristersson Rsmh Träffpunkt lotsen
Tack för Dina initiativ om socialpsykiatrin!
Staten har inte varit snål med pengar till psykiatrin. Stockholms landsting och kommun fick ett specialanslag för psykiatri och gereatrik från staten åren 2001-2006, sammanlagt 2,8 miljarder. Riksdagen beslöt att pengarna inte fick användas till något annat. Men pengarna syns inte i kommunens och landstingets årsredovisningar. De har därför använts till annat. Kommunen och landstinget har alltså en skuld till de båda verksamheterna på 2,8 miljarder. Så nog har landsting och kommun resurser att göra insarser i avvaktan på Hägglunds pengar. Tyvärr hävdade Annika Billström på ett möte med kommunstyrelsens handikappråd att psykiatrin hade fått tillräckligt med pengar genom de s k fördelningsnycklarna, som inte ens täcker de verkliga behoven. Kanske Du Rolf kan röra om i grytan i Stadshuset för att få fram statsanslagen som inte använts enligt Riksdagens beslut.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |