Moderaterna vann valet genom att skickligt framställa sig som ett slags nytt mjukisparti. Egentligen var det väl inte många som i grunden trodde på den bilden, men det var konsekvent och skickligt marknadsfört. Och allting går som bekant ”att sälja med mördande reklam …” som man sjöng för ett tag sen.

Men bara några månader efter valet så blir det allt tydligare vad det handlar om: man uppträder med en utmanande maktfullkomlighet utan att bekymra sig om vad omvärlden tycker. Medkänsla mot svaga grupper och hänsyn till andra åsikter är som bortblåsta. Det leder till att det också börjar mullra inom alliansen. I Täby, där moderaterna har egen majoritet, manglar man igenom en privatisering av kommunens enda gymnasium trots alla andras, även de andra allianspartiernas, motstånd. I Stockholms läns landsting tröttnar man allt mer på maktfullkomligheten och kristdemokraterna tar tillsammans med socialdemokraterna upp behovet av blocköverskridande samverkan. I Upplands-Bro kommun får moderaterna respass och en ny majoritet, baserad på samverkan mellan socialdemokrater och folkpartiet, tar över.

Men i Stockholm däremot härskar en okänslig betongallians, eftersom folkpartiets och kristdemokraternas politiska ledare är lika konservativa (ibland till och med mer) som moderaterna. Folkpartiets socialliberaler och kristdemokraternas kristet/sociala företrädare verkar ha trängts ut på en långvarig ökenvandring. I de olika nämnderna vågar de inte säga ett pip utifrån egna värderingar av rädsla för ledarnas maktspråk.

Ett tydligt och upprörande exempel på detta är läget i Östermalms stadsdelsnämnd. Borgarnas partiledningar hävdar ju att allt ska säljas ut, oavsett om verksamheten fungerar bra eller inte, och oavsett om det leder till bekymmer för dem som berörs. Man drar sig inte ens för att ge sig på de allra svagaste. I stadsdelen har vi exempelvis en omtyckt träffpunkt, Lotsen, inom ramen för socialpsykiatrin. En omtyckt och bra fungerande verksamhet som funnit sina former. Här föreslår borgarna dels en minskning av personalresurserna och därtill att verksamheten ska konkurrensutsättas. Samma öde sägs vänta ArbetsCentrum, en viktig verksamhet för dem med svårigheter att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Det här gör man inte för att det behövs, inte heller för att det antas bli billigare, utan helt enkelt för att man allmänt har pläderat för privatiseringar i valet! Det är alltså fråga om ren demagogi och det ligger inte någon behovsstyrd grund bakom.

Trots brukarnas modiga framträdande på ett öppet möte med vädjanden om att slå vakt om Lotsens nuvarande verksamhet, och trots stödjande namnunderskrifter av representanter för alla personalkategorier inom vården, så kunde borgarna inte vika sig en tum från nedskärnings- och konkurrensutsättningsförslaget. Tala om demagogi och maktfullkomlighet. Och, för att återgå till de andra borgerliga partierna, tror ni att fp och kd vågade säga emot? Nej, inte ett pip trots vädjanden från dem som direkt berörs. Jag är övertygad om att båda dessa partier lever farligt om de bara gömmer sig bakom moderaternas strama kjolar.