Som "antikrist", eller i vart fall vanlig ljum tvivlare som sedan länge stått utanför medlemskap i kyrkan, närmade jag mig med viss tveksamhet Mikaelikyrkan i Arvika i helgen. Det slutade med att jag lämnade kyrkan otroligt imponerad!
Jag hade fått bevittna dagens variant av konfirmation. Sexton pojkar och flickor, varav en mitt äldsta barnbarn Agnes, hade bestämt sig för att få sin bekräftelse. Vilken skillnad mot när jag en gång i tiden konfirmerades på den tunga, dömande och högkyrkliga tiden!
"Examinationen" sköttes nästan helt av konfirmanderna. Man frågade ut kyrkobesökarna om deras gudsbilder och inställningar till olika religiösa frågeställningar. Man läste egna dikter, sjöng sånger till eget husband och sjöng solo med en frimodighet, ljusår från vad som gällde på min tid när man knappt vågade öppna munnen i större församlingar.
Men allt detta hänger naturligtvis också ihop med det varsamma och lyhörda sätt på vilket teamet bakom, med präst, kantor, pedagog, ungdomsledare och kyrkvaktmästare, hade lagt upp hela konfirmationsundervisningen. Heder åt hela teamet!
Om man vidgar blicken något och funderar över de stora världsfrågorna är det lätt att göra sig lustig över den svenska kyrkans något ljumma profil. Andra kyrkors och församlingars företrädare drar sig ju inte för att bestämt peka på vad som är rätt eller fel, gott eller syndigt. Andra upphöjer också just sin religion till statsintresse, och låter den i värsta fall vara ett legitimt skäl för makt och herravälde över andra.
Men i det moderna och öppna samhälle som vi lever i tror jag på den svenska kyrkans arbetsmetod, med motivation inifrån. Kanske blir jag än en gång medlem, vem vet?
högkyrkligheten är inte en tidsperiod utan en kristen traodition...konfirmationen du beskriver skulle likagärna kunnat varit i en högkyrklig församling. Högkyrklighet är itne samma sak som trist och tråkigt, har du haft det trist och tråkigt i kyrkan behöver dom inte alls ha varit högkyrkliga....
För oss kristna så spelar ditt medlemskap eller icke medlemskap i någon kyrka ingen roll.....det viktiga är om du vill följa Jesus eller inte, det är ditt liv som är viktigt.....att betala medlemsavgift till en viss organisation är en bisak. http://nineves.blogspot.com Rolf Lindell: Ok, du kan ha en poäng där, men i mitt fall råkade det nog ändå vara så att det tråkiga och pompösa sammanföll med min högkyrkliga konfirmationspräst. Men nu var inte det huvudbudskapet här, utan i stället den glädje och frimodighet som konfirmander och teamet bakom spred. Rolf L.
Kul att läsa det du skriver! Jag tror att många gör som du, - tänker sig att kyrkan fungerar som den gjorde för ett halvt sekel sedan. Du är alltid välkommen tillbaka som medlem, med eller utan uttalad tro. Det kan vara så enkelt som att känna sig hemma, eller varför inte bara i solidaritet med en verksamhet som får människor att lyfta, blomma och stolta över att vara människa.
Allt gott/ Wisti Rolf Lindell: Tack för det, Kent! Vi får väl se hur det blir. Rolf L.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |