För första gången på många, många år kommer jag inte att få känna av den där härliga känslan i maggropen när man på 1:a maj närmar sig Humlegården och på avstånd hör sorlet och de olika orkestrarna som smårepar. Pga en trilskande katt som inte iddes komma in innan vi åkte iväg från vårt landställe för en tid sedan är vi nu i Leksand för att försöka övertala henne att överge sin frihet och komma in till oss övriga i familjen.

Men, första maj är och kommer alltid att förbli en alldeles särskild dag, så därför ser jag fram mot att vara med när tåget/mötet i Leksand äger rum i morgon. Det slår mig att man borde "samla" på litet olika 1:a majfiranden och kanske berätta för varandra hur det går till på olika platser, inte minst när vi är utomlands. Kanske något att fundera på. Få se hur det går till här i Leksand.

PS. Katten strosade in, som om ingen ting hade hänt! Inte hade hon magrat heller, och nu ligger hon bara och gosar och vill inte alls gå ut. Katter är outgrundliga. Det är väl det som är deras charm.