Mikael Söderlund (m) må vara en engagerad och initiativrik stadsbyggnadspolitiker, men han är ingen bra trafikpolitiker.

På trafikområdet framstår han i stället som värsta arvtagaren av det gamla bilistpartiet. Framkomligheten i stan gäller bara bilarna. Trafiksäkerheten för gamla och barn, de mest utsatta i stockholmstrafiken, på stadens bostadsgator får stå tillbaka. Luftmiljön till följd av utsläpp och dammpartiklar bryr han sig inte så mycket om. Kollektivtrafiken är inte lika viktig som bilarna. Spårvagnar av modernt slag (jämför Berlin, Bordeaux, Lyon, Strasbourg och andra storstäder) vill han exempelvis inte ha för att de skulle ta yta från bilarna. T.o.m. nyanlagda cykelbanor hotar han riva upp av samma skäl. Ändå kommer hans partivänner i regering och riksdag att återinföra trängselavgifterna, som naturligtvis på samma sätt som tidigare kommer att dämpa trycket från biltrafiken i innerstan.

Mikael Söderlund hänger helt enkelt inte med i utvecklingen när det gäller förutsättningarna för trivsel, vällevnad och utveckling i en modern storstad. Det är galet att avvägningarna mellan trafik och andra stadsbyggnadsfrågor ska ske i hans huvud, eftersom han är både trafik- och stadsbyggnadsborgarråd. Sådana avvägningar borde göras i öppen diskussion mellan olika borgarråd och rotlar. Befria Mikael Söderlund från trafiken!