Jag är god man för en kvinna i 50-årsåldern som under några år uppburit tidsbegränsad sjukersättning. Personen i fråga lider av både fysiska och psykiska besvär av den arten, att det vore ett dåligt skämt att skicka ut henne i arbetslivet.

Alltnog - från och med juni i år upphörde hennes sjukersättning. Nu skulle hon stå till arbetsförmedlingens förfogande. Av denna anledning drogs hennes sjukersättning in liksom hennes bostadstillägg. Hon gick dessutom även miste om den ersättning från AFA-sjuk som hon åtnjutit sedan i slutet av förra året och även fått ut ett belopp retroaktivt ifrån.

I stället bedömdes hon berättigad till aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen. Hon skulle nu varje månad fylla i en blankett som uppfyller även högt ställda krav på byråkratisk uppfinningsrikedom. Varje dag skulle nogsamt noteras på denna blankett. Med stoiskt lugn och efter att hon och jag slagit våra huvuden ihop lyckades hon emellertid fylla i denna blankett och erhålla ersättning. Aktiviteten hos arbetsförmedlingen bestod i några psykologbesök med intervjuer om hur hon upplevde sin situation osv. Något arbete lyckades man givetvis inte anvisa. Efter tre månader upphörde aktivitetsstödet från AF eftersom man inte kom någon vart eller också var de här månaderna bara inlagda pro forma för att det skulle se ut som om arbetslinjen gällde även henne.

Nu började cirkusen: För att hon överhuvud taget skulle kunna påräkna någon försörjning var hon nödsakad att sjukanmäla sig och det var noga med att hon sjukanmälde sig som arbetslös! (Tablå!) Och även mycket noga med att hon sjukanmälde sig exakt den 1 september annars skulle det bli oreda i systemet. Ett nytt läkarintyg (vilket i ordningen för denna kvinna?) skulle in och nu får hon vänta till mitten av denna månad (oktober) innan sjukpenning kommer. Förvisso retroaktivt från 1 sept men i alla fall. Tursamt nog räcker hennes pengar precis 14 dagar till.

Samtidigt har hon och jag med gemensamma krafter sökt sjukersättning för henne från och med 1 september. Behöver jag ens nämna att ett särskilt läkarutlåtande har utfärdats för detta ändamål?  Besked härom kommer dock inte förrän i början av december p g a Försäkringskassans arbetssituation. När beslutet om sjukersättning så småningom kommer ska jag skicka in en kopia av detta till AFA-sjuk som då kopplar på hennes ersättning igen. Dock har jag ännu en gång varit tvungen att be henne fylla i en ansökningsblankett och kontaktat hennes f d arbetsgivare för erhållande av samma arbetsgivarintyg som sist. Allt detta ska jag då sända till AFA-sjuk tillsammans med F-kassans sjukersättningsbeslut.

När så AFA-sjuks beslut kommer ska jag skicka en kopia av detta till F-kassan för att koppla på hennes bostadstillägg igen. Naturligtvis har jag under september även gjort en ny ansökan om bostadstillägg åt henne.

Tursamt nog har hon dock en handläggare på F-kassan som vågar tolka reglerna självständigt (hur många har den turen?) och ombesörjt att ett beslut om permanent sjukersättning fattats i dagarna retroaktivt bakåt ända fr o m juni när aktivitetsstödet från AF började löpa. När pengarna så småningom kommer från F-kassan avräknas det mot vad hon fått från AF osv men huvudsaken är att det rättar till sig. Alltså har jag varskott F-kassan om artt bostadstillägget ska börja löpa fr o m juni retroaktivt och nu ska det bli intressant att se om AFA-ersättningen kan löpa fr o m juni även den!

Summan av kardemumman blir att vi har vandrat i en cirkel och kommit tillbaka till utgångspunkten 1 juni både med sjukersättningen och AFA-sjuk liksom med bostadstillägget!

Är det någon som har hängt med ända hit?

Det värsta är att denna cirkus drabbar en sjuk människa som har begränsade möjligheter att föra sin talan och därför har en god man. Men så ser det ut i den borgerliga arbetslinjens Sverige. Att min huvudman ändå orkat hålla ut är då knappast regeringen Reinfeldts förtjänst. Allt skulle ju bli så mycket bättre och enklare för alla hette det ju.

Tror ni att min huvudman håller med om detta?