Under den gångna valrörelsen blev vi påminda om tankegångar kring ideologi och värderingar och attityder. Under valrörelsen 1982, i den avslutande partiledardebatten, gick Olof Palme till offensiv och beskrev varför han blev demokratisk socialist. Det här är  vad han sa:

Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna, när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet.

Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig.

När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika bli rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svagare får ta skeden i vacker hand.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret.

Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad de betyder.

Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan."

1982 - 2006

Mycket har hänt sedan det här talet: Olof Palme blev skjuten. Anna Lindh blev ihjälhuggen. Två barn blev moderlösa. Nelson Mandela blev frigiven 1990 efter 27 år i fängelse. P W Botha dog 89 år gammal 31 oktober 2006. Berlinmuren föll. Etniska rensningar i forna Jugoslavien. Pinochet förlorade makten. Estimeringar om tjugofem miljoner människors död i Stalins koncentrationsläger. Borgerlig regering 1991-94. Borgerlig regering 2006-ff.

Bra saker och dåliga saker har hänt. Människovärdet har ifrågasatts - och ifrågasätts - Solidaritet och medmänsklighet hotas. Vad som är viktigt är att vi som lever vidare rannsakar oss själva, känner oss stolta men inte nöjda. Kampen för ett mer medmänskligt och mer solidariskt samhälle fortsätter.