Den frågan hängde i luften på torsdagens möte (26 oktober) i Hammarkullens Folkets Hus kl 18.

Detta välbesökta möte, med representanter för massmedia, politiker, tjänstemän, boende, polis, skulle diskutera händelserna i Hjällbo 8-9 oktober.

Vad som framkom var att en polis, av en ledningscentral bestående av tolv, hade gett sin bild av "kravallerna", "upploppen", "krossade köpcenter" i Hjällbo. En bild som inte visade sig stämma. En bild som de boende i Angered är väldigt trötta på. En bild som målar upp ett samhälle i kris, ett samhälle med problem, en orättvis, dålig, missmodig bild.

Jag kunde inte undgå att dra mig till minnes massmedias bild av problematiken i stadsdelen Rosengård i Malmö i slutet av 1980-talet. Stadsdelen Rosengård som jag bodde i. En massmediabild jag inte kände igen mig i. En bild som uppvisade samma mönster som dagens Lärjedalen.

Angered, med sina stadsdelar Lärjedalen och Gunnared, med Hammarkullen, Hjällbo, Olofstorp, Rannebergen, Gårdsten, Lövgärdet, är onekligen en mångkulturell del av Göteborg. En del som gett oss Carl Einar Häckner (Gårdsten). En del som gett oss karnevalen (Hammarkullen). En del som gett oss Jennifer Brown (Gårdsten). Ändå är det Angered ett område i Göteborg som av många av oss uppfattas som ett problemområde. Det är en felaktig uppfattning och det skulle kunna vara så lätt att ge uttryck för den uppfattningen om ni bara låter oss göra det.

Jag har upplevt Angered som lärare och jag säger er att Angered är bättre än sitt rykte och ni går miste om så mycket när ni inte vill ta del av denna rikedom. Vi alla har anledning att rannsaka oss själva, att erkänna, för oss själva, för andra, att vi alla har fördomar, mer eller mindre, och det är upp till oss själva att ta itu med dem.

Låt Angered leva!