Jag har varit borta rätt länge. 5 mars var senaste blogginlägget och nu är det 29 maj. Det är nästan 3 månader sedan.

Få vardagen att funka lyder rubriken. Jag börjar sakta förstå att verkligheten hinner ikapp oss förr eller senare. Det är deprimerande att söka arbete. Samtidigt försöka hålla skenet uppe och aktivera sig så inte går ner sig eller blir utbränd.

I cirka två månader har jag haft aktivitet som cirkelledare i svenska för nyanlända. Den 24 maj var sista dagen, som det ser ut. Föreningen i fråga ger kurser i svenska för nyanlända som inte fått uppehållstillstånd. Föreningen stöds av en studieförbundsavdelning. Studieförbundsavdelningen hade inte råd.

För att jag trodde jag skulle bli anställd hos föreningen gick jag dels miste om reservplats på Handelsanställdas förbunds kongress i Älvsjö i april 2016, dels om fotomodelluppdrag för Handels.

Detta är en besvikelse för mig och jag vet inte för vilken gång i ordningen jag nu återgår till jobbsökande igen. ABF Jobb jobbsökningsprogram är senaste aktiviteten.

Senaste arbetet jag hade var 2014: socialdemokraterna i Göteborg. 2012-2014 jobbade jag där. Jag har så mycket att vara tacksam för när jag fick arbeta där. Jag fick lön så jag fick en a-kassa. Jag fick rikskuponger. Jag fick Almedalen. För en partipolitiskt intresserad är det guld.

För min tacksamhet gick jag med i 10 stycken socialdemokratiska föreningar:

1. Handelssossen

2. Alma s-kvinnoklubb

3. Röda Rosor s-kvinnoklubb

4. Socialdemokrater för tro och solidaritet Göteborgsföreningen (kallas Göteborgsgruppen eller Centrumgruppen)

5. HBTs-föreningen

6. Kultur s-föreningen

7. Örgryte Härlanda krets

8. Härlanda s-förening

9. Göteborgs s-förening

10. Europeiska s-föreningen

Förutom dessa s-föreningar är jag med i ideella föreningen Internationella folkhögskolan (partipolitiskt och religiöst obunden). I dessa föreningar har jag styrelseuppdrag i 7 föreningar.

Få vardagen att funka består av många delar. Ett heltidsarbete eller heltidsstudier förhoppningsvis så länge du är under 63 år. Vid 63 år brukar många i praktiken pensionera sig för att kroppen säger ifrån. Ur ett klassperspektiv är det orättvist. Oftast är det LO-arbetare vars kroppar säger ifrån.

Fler delar i fungerande vardag är föreningsuppdrag, som är demokratifostrande. Träning i tillräcklig utsträckning: 10 000 steg om dagen, 3 träningspass i veckan. Bra mat, sociala aktiviteter; bio, teater, bokläsning; familjeliv. Ett förslag på recept på bra levnadshållning för att få vardagen funka.

Jag måste börja prioritera bättre hur livet, som jag känner till det, ska få balans. Jag var på fest i går och det var en bra fest. Du träffar folk du känner, du är bekant med, du äter och dricker gott, du dansar, du för politiska samtal.

Att vara partipolitiskt aktiv kräver sin människa. De flesta fritidspolitiker sitter på sin fritid efter jobbet och läser kilovis med dokument som ska gås igenom på nästa sammanträde. Det är för det mesta ett ideellt engagemang. De som ses utåt; statsministern, ministrarna; i nyheterna är toppolitikerna. I den grå vardagen, med praktiska exempel bro över floden, en ny cykelväg, är det en lokalpolitiker som finns i kulissen. Samtidigt som det skjuts i Biskopsgården eller i Vasastaden så finns det lokalpolitiker som står och ska försöka besvara den lokala journalisten som undrar "vågar du säga detta med kameran på?"

Vi lokalpolitiker är också människor. Vi gör detta på vår fritid. Ja, vi skall bli granskade. Vissa av oss har benägenhet att ta illa vid sig. Det beror på den enskilda personen. Psykisk ohälsa finns mitt ibland oss. Många människor upplever sig bli svikna. Kan vi bara förhålla oss till varandra på ett medmänskligt sätt så kan vi minimera psykisk ohälsa.

Engagera er partipolitiskt i ett parti ni upplever ni delar dess värderingar med. I mitt parti, som jag upplever det, finns gemenskap och utveckling. Principerna är rättvisa, jämlikhet och solidaritet. I alla fall i min värld.