1985 gick jag med i SSU Halmstad. Vi hade vår SSU Etta i Simlångsdalen. Jag fick ett visdomsord med mig på vägen: "Den är aldrig ensam som är i goda tankars sällskap". 1985 var det också SSU:s valläger. Vi åkte till Roslagen, utanför Norrtälje. I Norrtälje talade Sten Andersson. Jag blev kär, vi gick på buggkurs, vi ockuperade broar och hade rysk auktion för att samla in pengar till Nicaragua. Vi fick lyssna på Mikael Wiehe, Björn Afzelius och Jerry Williams. Jerry Williams sjöng: "A working class hero is something to be". I november 1985 var det ANC-konsert i Scandinavium, Göteborg. "Berg är till för att bräckas". Mikael Wiehe och Björn Afzelius stod på scenen och sa: "Vi ger er ... Sveriges statsminister Olof Palme"! Dånet blev öronbedövande! Han sa: "Därför har regeringen bestämt sig för att ge ytterligare 5 miljoner kronor till ANC". 4 månader senare var han skjuten 59 år gammal och det har nu gått 30 år sedan mordet. Han fick aldrig se Nelson Mandela friges 1990 och se honom bli Sydafrikas förste afrikanske president 1994. Hans söner Mattias, Mårten och Joakim blev faderlösa. Han blev själv faderlös och farfarslös 7 år gammal. På hans begravning sa Anna Lindh: "En människa är död men hans idéer lever". Så sant. Vi fortsätter vår kamp och rättesnörena rättvisa, jämlikhet och solidaritet lyser som fyrbåkar. Socialdemokraterna och ABF har kommit fram till en medlemsutbildning. Förra terminen genomfördes sex träffar på skiftande håll i Göteborg som kallades steg 1. Steg 1 finns även denna termin vårterminen 2016. Dessutom finns steg 2. Jag konstaterar att jag och partikamraten Cecilia har missat att när du anmäler dig till medlemsutbildningen så gör du det på en gång alla sex träffarna. Därför står vi över denna termin och tar upp studierna igen till hösten 2016. I inledningen av kompendiet; om ideologi, om historia, om organisation; finns Olof Palmes tal från partiledardebatten 1982 som åskådliggör bra vad socialdemokratin handlar om: "Jag är en demokratisk socialist med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen, fast en del var oerhört rika. När jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna. När jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom - för det var det ni höll på med då. Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander, då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna. Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig. När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand. Visst är jag demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret. Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret. Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad den betyder. Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan".
2016-03-05, 17:44 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |