Debatten om arbetsmarknaden fortsätter. I de två första inläggen offentliggjorde jag det positiva i att trots att arbetslösheten i Sverige onekligen är stor så finns det ändå positiva tecken i att en 63-åring blev anställd i Härryda kommun och en 54-åring efter 10 månaders arbetssökande blev anställd.

Sen var det ju det faktum att en 60+-person blev chef för Herrljunga kommun. Jag själv, från och med i dag, med 50-årsdagen om hörnet, nu är introducerad och i morgon ska jag på handledarpass och sen väntar extrajobb på kvällar på ett företag inom marknadsundersökningar - ledande i Norden och de baltiska länderna. 

Gårdagens inlägg fick en kommentar. Kommentaren fokuserade på att massarbetslöshet har funnits i Sverige sedan början av 1990-talet och det var socialdemokraternas fel. Jag menade att den åsikten fick stå för vederbörande. Jag publicerade hen i och med att hen lämnade kontaktuppgift och det är vederbörlig praxis i mina bloggsammanhang.

Jag påminns om; Idéer som bär - Ingvar Carlsson: http://libris.kb.se/bib/752366 - om att 1988 låg arbetslösheten på 1,8 procent.

Det är värt att kämpa för. Det är 26 år sedan. Det är en bra målsättning. Bra fokusera på positivitet och frånvaro av negativ stress. Så kan ett Göteborgsvarv klaras av på 3 timmar. För att inte snacka om att hjärt- och kärlsjukdomar får mindre påverkan på dig och på ditt liv, kombinerat med träning, gärna pulsträning, och kost anpassat för dig och din egen nivå.

Robert Solow, nobelpristagare ekonomi, 1987, brukar hävda att fruktan är en usel drivkraft. Jag håller med.