Lördagen den 17 maj 2014 - tillike Norges nationaldag - kommer att gå till historieböckerna som en dag utan motstycke - det är första gången jag deltar i Göteborgsvarvet och jag fullföljer! Det började olyckligt. Av någon anledning hade jag gett startbeviset till en partikamrat vid Kungsportsplatsen där valstugan för socialdemokraterna ligger. Startbeviset som tillsammans med nummerlappen ger fri passage på bussar och spårvagnar till de 64 288 deltagarna. Efter mycket om och men, kl 11.30 på lördagen, lyckas vi mötas och utväxla pappret. Tre timmar före min grupp ska starta tar jag sista portionen pasta och zuchini och köttfärs. Himmelskt gott. Sen tar jag mig till hållplats D, Lilla Bommen, får hjälp med chip och kardborreband av två deltagare från Kungälv, en var från Cowi. Vi åker med till Marklandsgatan. De ska snart starta. Vi skiljs åt. Min grupp 19 startar 15.19. Jag har gott om tid. En funktionär hjälper mig att fästa chipet korrekt. Jag letar upp var startgruppen ska vara. Sen leta efter toalett: "det är kö här!!" Ooops - jag rodnar och skyller på "Premiär." Kanske hjälpte det, kanske inte. Två från Fagersta och jag ställer oss i startfållan (lämpligt ord i sammanhanget, vet inte). Så kör vi igång. Jag med magväska och GöteborgsVarvsStadiumflaskan och mobil med musik och hörlurar. Så börjar loppet: Slottsskogen - Majorna - Älvsborgsbron - ner - blir duschad - Lindholmen - Frihamnen - Götaälvbron - Lilla Bommen - Avenyn - Götaplatsen - Avenyn - Vasagatan - Övre Husargatan - Slottsskogen - "Heja Katarina (Hanna från Itrim triggar igång)" - I MÅL! För mig tog det 2 timmar, 59 minuter, 30 sekunder! För eritreanen som vann tog det väl 1 timme och 14 minuter? I alla fall är jag så nöjd och glad med min presentation! Om någon sagt mig för 2 år sedan att jag skulle springa Göteborgsvarvet skulle jag sagt att den personen var galen. Nu har jag gjort det. Så mycket sportdryck, så mycket vattenstationer, så många åskådare - 200 000! 4 000 funktionärer! Tragiskt med dödsfallet, speciellt för de närstående. En medelstor svensk stad som är ute och springer - det var slumpen men likväl var det första gången på 2000-talet det hände. Vila i frid, vem du än är och sympati till dina närstående. Detta Göteborgsvarv var tragiskt på så sätt. Likväl var det en folkfest och jag vet nu skillnaden mellan vara åskådare och vara deltagare. Det värker fortfarande i låren, två dagar efteråt. Jag har dock klarat av det, jag har sprungit (nåja), en halv-marathon, 21 km. The pain is the weakness leaving the body. Jag vill nog göra om det, om så bara för att se om jag kan göra bättre. Det var helt klart en upplevelse och jag kan varmt rekommendera det. I dag är måndagen den 19 maj. Det är dörrknackning i Askim Frölunda Hogsbo och jag är på G. I morgon är FIF och energikurs. På onsdag är filmrecension och ringning för Handels. På torsdag är dörrknackning igen. På söndag är valvaka, valdag för Europaparlamentsvalet och min dotters födelsedag - hennes 25e. Livet är livet. Jag lever livet. #NeverForgetToVote . Jag hyser sympati och respekt till mina medmänniskor och jag önskar er alla framtidstro och lycka. Välj den väg ni vill vandra och se till efter möjligaste mån att ni åstadkommer era inre önskningars längtan. Må väl. Vila i frid, du gjorde det du ville göra, ni kommer ses igen, men det kommer att dröja.
2014-05-19, 17:05 Permalink
Andra bloggar om: Göteborgsvarvet
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |