Jag har problem med att schemalägga mig själv. Så länge jag var anställd så var det gott och väl. Jag gick upp 5.30, läste nyheter på mobilen, åt äpplebitar och mandel och lättfil, drack kaffe. Rätt vad det var var klockan 7.30 och raskt i väg på promenad till Järntorget. Jag kom fram, drack kaffe igen, läste tidningar med arbetskamraterna, åt mellanmål kl 10, åt lunch på Dubliners (när du jobbar i samma byggnad som Dubliners så får du 6 kronor billigare lunch/83 i stället för 89/viktigt säga i kassan), fikade 15 och så slutade du kl 17 (onsdagar 18, fredagar 13). Sen på kvällen var väldigt ofta medlemsmöte eller styrelsemöte eller årsmöte med någon av de nio föreningarna och en krets jag var medlem i. Ibland var det möte med föreningen som inte var politisk och inte religiös. Nu är det argumentationstrimning, dörrknackning (i tisdags, nu på tisdag), kongressombudsträning (i dag), för att inte nämna repetitioner och spel av sånger varje söndagkväll. Snacka om ovanligt levnadsliv. I två år har socialdemokratiska partidistriktet och föreningarna varit en del av mitt liv. Nu är jag arbetssökande, fortfarande är det underbart att träffa partimedlemmarna, att snart är det partidistriktets årsmöte, det är supervalår. Att vara partimedlem eller vara partifunktionär är glädje, sammanhållning, gemenskap, utveckling. Bara en sådan sak som att Arbetsförmedlingen har en socialdemokratisk förening. Det finns kvinnoklubbar som heter Alma/Framtiden/Avant Garde/Lundby/Backa/Lisas Döttrar/Röda Rosor. Det finns föreningar för troende eller religiösa socialdemokrater: Tro och Solidaritet (distrikt), och tre grupper: Göteborg, Hisingen, Hjärta. Det finns intressesföreningar: HBT(S), Tjänstemännen. Det finns arbetsplatsföreningar: IF Metall, SKF, Kommunal, Handels. Det finns stadsdelsföreningar och stadsdelskretsar: ÖrgryteHärlanda min egen. I dag var vi 50 (!) partimedlemmar som träffades på AFIG (Arbetarrörelsens Folkhögskola i Göteborg). AFIG samarbetar med Viskadalens folkhögskola som precis huserat Wigforssakademin. I går var vi skvinnodistriktets årsmöte, också på AFIG. I kväll var vi och repeterade sånger ur arbetarrörelsen, precis som Hillevi Larsson, riksdagsledamoten (s) från Malmö. Supervalåret är och när du ser på nyheterna och oroas över omvärlden och då speciellt Putin och sorgsnar över nyheterna om Syrien - då förstår du att politik är det möjligas konst, politik är att vilja och att även om det tar tid så får vi aldrig ge hoppet förlorat - Nelson Mandela blev frigiven och fick rösta, Berlinmuren föll, Jiang Qing fick inte makten efter Mao Tsetungs död. Framtiden finns, den är framför oss. Dåtiden var då, den som känner historien känner framtiden, så länge hoppet finns så kämpar vi för det rättfärdiga och för en framtid som är till gagn för folkflertalets bästa!
2014-03-24, 00:52 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |