Det här året 2014 är mitt tjugofemte år i Göteborg - tänka sig.
På nyårsafton 1989 kom jag, min 6 månader gamla dotter och hennes pappa och flyttade in i en andrahandstvåa vid Bellevue. 2 ½ månad fick vi bo där, sen skar det sig mellan mannen och hans flickvän och han ville flytta tillbaka. Precis då fick vi en trea på Sirusgatan i Bergsjön - vilket flyt. Tre år bodde vi där. Pappan flyttade till Kortedala. Vi flyttade till Högsbohöjd. Sen flyttade vi till Rambergsstaden och där bodde vi i 10 år. Sen flyttade vi till Härlanda och i Härlanda finns jag fortfarande kvar. Pappan bor i Lundby, dottern i Centrum och jag i Härlanda.
Större delen av tiden i Göteborg har jag varit medlem i socialdemokraterna. Jag röstade första gången jag röstade på socialdemokraterna. Tiden flyger när du blir förälder. 1984 gick jag med i SSU. 30 år som jag delat arbetarrörelsens värderingar.
Det här året 2014 blir kanske vändpunkternas år. Många val och om får tro vad opinionsinstituten säger - opinionsundersökningar är märk väl inte valresultat - blir det ett regeringsbyte i höst. Mycket är ändrat under årtiondena. Det var unikt med en socialdemokratisk regering, i olika konstellationer, som var vid makten i 44 år - 1932-1976.
Politik handlar om drömmars innersta längtan, om en idé om hur samhället ska styras. Politik är ödmjukhet inför tingens varande. Om drömmars innersta längtan - 2014 har verkligen börjat, på mer än ett sätt.