Den här helgen har socialdemokrater från främst Göteborgsområdet, men också från Stockholm, träffats för gemenskap och information på Knarrholmen i Göteborgs södra skärgård. Jag fick avbryta gemenskapen för att jag skulle recensera Chess på svenska på GöteborgsOperan och träffa min bonuspappa. En kväll och natt och lite förmiddag till kl 10.00 på lördag förmiddagen fick jag uppleva. Jag och Britt och Carina delade hälften av stuga 27. Det blev mycket diskussion och tjót i Hamnkaféet. Carin Jämtin och Laila Naraghi, båda dedicerade till de internationella spörsmålen (inte EU), gjorde politiska avtryck i sina inledningsanföranden. Gabriel Werkström, SSU:s ordf., gjorde oss sällskap liksom förra året.

Jag fick träffa Kerstin från Orust, vann en Kajsa Ingemarssonbok i lotteri, Gitte räddade en vinstpåse för Britts räkning, en annan Britt har haft besvär med en klänning. Min Nokia Lumia 900 fick tjänstgöra som ficklampa och jag fick inte häng på hur kamerafunktionen fungerade.

När jag skriver detta har Knarrholmenhelgen avslutats. Det har varit fokus på media, EU har diskuterats, god gemenskap har uppstått. I morgon vidtar vardagsgärningen i politikens tjänst. På tisdag är kurskväll. På onsdag är möte med Socialdemokratiska föreningen. När Philip Jalmelid sjöng Anthem i slutet av första akten på Chessuppsättningen på GöteborgsOperan tårades ögonen. Jag såg Anders Ekborg och Gunnar Larsson och Johnny Magnusson och Tomas Ravelli. Vi gör alla våra avtryck. William Petzäll gjorde förhoppningsvis avtryck inte bara i sverigedemokratisk bemärkelse utan också som en förkämpe, i sitt korta tjugofyraåriga liv, för narkotikabekämpningen i ett civiliserat samhälle som speglar sina människor.

Orättvisor och förtryck är värt att bekämpa. Politik må måhända vara prat och ingen verkstad. Rättvisa, jämlikhet och solidaritet är målen jag - och många andra - kämpar för. Kultur är viktigt för välbefinnandet. Låt oss förenas i kampen.