Så var det då dags för årsmöte i Sveriges äldsta socialdemokratiska förening. Jag ringde på dörren till LO Västsverige och Björn öppnade. I tur och ordning kom så den ena revisorn, kassören, innevarande ordförande, blivande ordförande, ledamöterna. Ordföranden bjöd på semlor från ett konditori på Järntorget. Talare på årsmötet var socialdemokraternas ordförande i Göteborg. Vi fick ett långt samtal när valen var gjorda och där vi till sist verkade vara rörande överens om att se med tillförsikt på framtiden.

Viktigaste frågorna är barnperspektivet och jobben. För var dag som går tappar fler och fler folk, främst ungdomar, framtidstron för att de inte får fylla sin plats på arbetsmarknaden. Pratet om att ungdomar vill resa, inte ha fasta jobb, är faktiskt s-prat. För många ungdomar i dag är en familj, ett arbete, en bostad, i många fall en dröm. FAS 3 hör hemma på skrothögen. Plusjobb är en bättre väg att gå. Sänkningen av restaurangmomsen har inte lett till några jobb att tala om. Pengarna som gick till sänkningen av restaurangmomsen kunde ha använts till lärartjänster.

Gruvnäringen i Sverige håller på att exploateras av utländska ägare. Lärarlönerna måste höjas. Folk behöver framtidstro. Det är skillnad på att vara individualist och vara egoist.

I morgon är parlamentsvalet i Iran. Valet är inte en fråga om ideologi, valet är en fråga om makt. Mir Houssein Moussavi sitter i husarrest. 33 år har den religiösa regimen suttit vid makten. Iran behöver en persisk vår.

Framtiden verkar trots allt ljus: en för alla, alla för en. De vackra dagarna ligger framför oss/Les belles jours sont devant nous.