Kl 20.35 hemma efter 1 maj.

En händelserik dag. Fanborgen samlades, jag bar regnbågsfanan, de andra bar Frankrikes, Sydafrikas, Israels, Mocambiques, Spaniens, Portugals fanor.

Kl 15.30 cirka började vi gå från Första Långgatan 2 mot Götaplatsen.

Vid Götaplatsen var det någonting fel på högtalaranläggningen. Facklig/politiska utskottets ordförande, SSU-distriktets ordförande, kommunstyrelsens ordförande, LO:s ordförande gick upp i talarstolen. Som presentatör var en socialdemokratisk riksdagsledamot (kv) från Handelsanställdas förbund. Som spökröst var en avgående kvinnlig riksdagsledamot från Göteborg och Lundby.

Efter avslutat värv var vi fem kvinnor som samlades och gick till Dubliner´s som är ett känt tillhåll för GAF:are genom åren. Det känns skönt med kvinnlig gemenskap.

Tack för denna dag, kamrater!

Så är det dags igen.

Vi samlas under fanorna och plakaten, i en känsla av gemenskap, med intentionen att arbeta för någonting vi tror på och arbeta mot någonting som upprör oss. Vi gör en aktiv handling, vi minns de före oss, det är en härlig känsla.

Jag har demonstrerat i Båstad, i Borås, i Göteborg, i Helsingborg. Jag har gjort uppehåll på grund av kärlek. Jag känner mig privilegierad av att vara en del av denna gemenskap. Jag kämpar för någonting jag tror på.

Vi har mycket att kämpa för och kämpa mot:

• mot friskolor som har annan agenda än pedagogisk nydaning, som inte lär ut respekt för andra religioner, som inte tror på demokrati och mänskliga rättigheter
• för den fulla sysselsättningen, arbetslöshet är ett gissel, som undergräver självförtroendet och som ingen förtjänar att få uppleva
• för en värdig ålderdom, med respekt för dem som byggt vår välfärd
• för akademiska studier med åtnjutande av ett studielånesystem som tillåter existensminimum

Upp till kamp emot kvalen/sista striden det är/ty Internationalen åt alla lycka bär/upp till kamp emot kvalen/sista striden det är/ty Internationalen åt alla lycka bär!

Väl mött, demokratiska socialister!