Det har gått en dryg vecka sedan vårupptakten. Den var väldigt inspirerande, vi hade besök från sjukförsäkringsutskottet (riksdagen), från en lokal trubadur, från riksteatern. Mycket inspirerande och vitamininjicerande personligheter allihop.

På samma lördag kl 15.00 ser vi presskonferensen från köpcentret i Oskarshamn. Håkan Juholt avgick som ordförande för Arbetarepartiet Socialdemokraterna. Det var inte vad vi hade väntat oss. Göteborg ställde upp bakom Håkan Juholt. Det räckte inte. Håkan Juholt, tack för tiden som varit. Tid att gå vidare.

I torsdags fick vi information om efterträdaren: Stefan Löfvén. Han har varit IF Metalls ordförande sedan 2005, är född 1957, från Ådalen. Född i Stockholm, boende i Stockholm. Fosterbarn. Svetsare. En fackföreningsman. Sven Wingquist, SKF:s grundare, skulle nog ha varit nöjd: "Jag anställer bara fackföreningsmän för de är engagerade människor."

Vi har en ny partiordförande. När det är debatter i riksdagen träder Sven-Erik Österberg in. Vi har en partikongress i Göteborg 2013. Vi har ett EU-parlamentsval 2013. Vi har ett riksdags-, landstings- (regions-), kommunval 2014. Vi befinner oss i Drakens år 2012. Ur apokalyptiskt hänseende, om mayaindianerna och aztekerna får säga vad de skulle ha sagt om de levat i dag, är 2012 ett händelsernas år. Det är ju visserligen sägner och myter jag ger uttryck för. Ur vetenskaplig synvinkel är sådant prat förkastligt. Vad kommer att hända med Iran? Vad kommer att hända med EU? Vad kommer att hända med arbetslösheten?

Min dotter är i Thailand. Min pappa är på reseledarkurs. Min syster och hennes pojkvän är på Sri Lanka. Mina vänner åker snart till Indien. Min systerdotter ska förmodligen läsa engelsk litteratur på plats i Oxford, Storbritannien, i sommar. What goes around, comes around.

I kväll sångträning. På måndag Olof Palme-seminarium. På tisdag teater. På fredag möte. 2012 fortsätter: en månad har snart gått.