Vi lever i ett öppet, demokratiskt samhälle. Vår människosyn är alla människors lika värde. Vi tar ansvar, vi diskuterar, vi brukar allt efter våra förutsättningar.

Vi lever i ett klassamhälle. Klyftorna breder ut sig. Det är djupt orättfärdigt att människor blir utförsäkrade. Vem som helst av oss kan bli sjuk, råka ut för en olycka, till och med dö!

Orättvisor sticker i ögonen på folk. Inte konstigt det! Vi utvecklas, vi utbildar oss, vi fyller hål på den svenska arbetsmarknaden. I bästa fall. Vem kan klara sig på en bruttolön på 7 000 kr per månad. Inte konstigt om man då måste skaffa sig två jobb för att klara sig.

Hur många jobb kommer den halverade restaurangmomsen att ge? Kan någon säga mig det? Om restaurangmomsen går från 25 procent till 12 procent så blir en pizza på 60 kr i stället 50 kr. Kommer pizzeriaägaren att sänka priset med 10 kr?

Kommer 800 miljoner kronor till lönebidragsanställningar att ge 4 500 nya jobb inom kultursektorn?

Det här samhället vi lever i är ett samhälle som inte går att känna igen. Var och en av oss gör säkert så gott var och en kan. Göra misstag ger självtillit. Göra saker ger självförtroende. Att vara ger självkänsla.

Jag praktiserar som biblioteksassistent. Jag registrerar boktitlar och marknadsför på sociala medier. Jag får 10 000 kronor i handen. Jag fortsätter betala fackföreningsavgiften och det är jag glad för för annars skulle jag få mycket mindre.

Jag söker jobb och jag kan många språk och blev sexa på Vem Vet Mest. Jag gjorde 32 procent på ett test, 47 procent på andra testet. Företaget hette Hewlett Packard. Jobbet var på Irland, villkoren var bemanningsföretag. Jag får inte bli uthyrd. A-kassan kanske försvinner då. En kommunalarkvinna i Stockholm, samma fackförening som min, blev av med sin a-kassa när hon var uthyrd. Jag tillhör kulturmaffian och jag vill gärna bo kvar i Göteborg. Hoppas jag kan bo kvar i Göteborg.

Vi är produkter av samhället vi lever i. Vad säger det om oss och våra villkor?